Daily Archives: april 22, 2012

Negern skriker i negerbyn

Eller, Den som är utan skuld ska äta första tårtbiten. Ja, vad skulle ni själva ha gjort i den situationen?Jag skulle nog ha huggit in. Förmodligen på bröstvårtan, i varje fall om den var gjord av marsipan. Jag älskar stabbiga gräddtårtor med marsipan. Men jag är inte kulturminister, och man skulle kanske önska att en regeringsledamot hade visat upp mer sinnesnärvaro och integritet i den situationen. Men hon kanske också gillar tårtor. (En passant. Det är mig veterligen ingen som har reagerat på symboliken att hon inte bara hugger in på kvinnans kropp; hon tvångsmatar kvinnan med hennes eget kött. Förutom den koloniala symboliken får man ju Hannibal Lecter-vibbar).

Så; kulturministerns agerande ett politiskt klavertramp men ganska mänskligt. Men konstverket då? Installationen? Bra eller dåligt? Rasistiskt eller antirasistiskt?

Ett svar är att eftersom det provocerar och leder till debatt, så är det bra konst. Men det är ett lite väl enkelt resonemang. I så fall skulle allt som provocerar vara bra konst. Däremot kommer man väl inte ifrån att det är bra PR för konstnären.

Ett annat svar är att det är rasistiskt och dessutom könsförnedrande. Det tycker bland annat afrosvenskarna, som har krävt kulturministerns avgång. Moderna museets och konstnärens svar är att det är inte rasistiskt eftersom uppsåtet är gott, att fästa uppmärksamheten på och problematisera kvinnlig könsstympning. Här har jag lite svårt att förstå varför man behöver problematisera kvinnlig könsstympning, det finns väl knappt någon som tycker att kvinnlig könsstympning är oproblematisk. Ja, förutom de som utövar det, men de lär väl knappast bli påverkade av att den svenska kulturministern äter en tårta.

Valet av metod för att problematisera är inte helt oproblematiskt. En provokation med gott syfte är ändå en provokation, och om de som är mest berörda (i det här fallet afrosvenska kvinnor) tycker att det är rasistiskt, så får man väl anse att det är rasistiskt.

Hela debatten präglas av att eftersom det är en afrosvensk som har gjort installationen, så kan den inte vara rasistisk eller förnedrande. Det finns ett frikort. På samma sätt som bögar får skämta om bögar; judar får skämta om judar, så får svarta skämta – eller provocera – om svarta stereotyper. Och det finns ju – och bör finnas – en större tolerans för skämt inom grupper än mellan grupper. Framförallt bör inte grupper med en allmänt sett högre status skämta om mer utsatta grupper. (Vita heterosexuella män bör i princip bara skämta om vita heterosexuella män. Då blir det inte så många skämt. Inte för att det inte finns något att skämta om; utan för att vita heterosexuella män ofta har svårt att se sig själv som en grupp med vissa stereotypa drag, utan ser sig som normen).

Men att det finns en större tolerans att spela på stereotyper inom en grupp, betyder inte att man alltid bör göra det, eller att det inte finns några gränser. I det här fallet handlar det också om att det är en afrosvensk man, som har skapat en stereotyp bild av den afrikanska kvinnan. Könsaspekten i detta har inte uppmärksammats i Sverige, men väl i amerikansk media och i Storbritannien. (Något som säger ganska mycket om den svenska debatten; etnicitet tar helt över könet).

Problemet med att problematisera är att det kan få konsekvenser man inte tänkt sig. I synnerhet problematisering genom provokation . Även om det sker med gott uppsått, har en konstnärlig verkshöjd och konstnären håller sig inom sin socioekonomiska, etniska, könsliga och sexuella grupp, så flyttar man gränsen för vad som är acceptabelt. Inte bara för de politiskt korrekta, utan även för allehanda schatteringar.

Om det hade varit Jimmie Åkesson som hade huggit in på tårtan, tror jag att stormen skulle ha varit betydligt värre. Det hade varit en mycket mer tacksam mediehändelse, sverigedemokrater generellt sett inte antas ha samma rena mjöl i påsen som vår kulturminister. Men nu är agendan satt. Bordet är dukat. Jimmie och Bert och Ian och alla andra kan glatt mumsa på negerprinsesstårtor, eftersom det är en politiskt och kulturellt acceptabel problematisering av kvinnlig omskärelse. Din (manlig) kollega kan bjuda på en kuktårta till kaffet för att problematisera manlig omskärelse, och den som protesterar har inte förstått konstverket.

Visst. Vi har yttrandefrihet här i landet. Visst. Man får skämta om vad som helst. Visst. Provokation kan vara bra för att väcka uppmärksamhet. Visst konstnärer måste få pröva gränserna. Samtidigt känns en del av argumentationen lite naiv. Konstverk och installationer existerar inte i ett vakuum. De påverkar samtiden och debatten. Det är det konstnärerna vill ha. Men de verkar inte alltid förstå att det kan påverka debatten i båda riktningarna. Man vill åta tårtan och ha den kvar.

Meanwhile: Ett annat söder för 40 år sedan;

edit: Jag har visserligen den bästa av läsekretsar som förstår både ironi och litterära referenser, men det kanske ändå är bäst att påpeka att titeln är ett (tyvärr felaktigt) citat av Nils Ferlin

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized