Björnes mirakel

Efter förra deltävlingen tyckte jag nästan lite synd om Ranelid. Det var så uppenbart att han hade blivit framröstad som ett skämt, som när man röstar fram skolans mobboffer till Lucia, bara för att skratta åt henne.

Men så tog inte Ranelid det. Han menade att det var Norra Europas största triumf, och liknade sig vid Zlatan. Och då infinner sig frågan, om du blir ironimobbad och vägrar erkänna det (eller inte inser det), har du då blivit mobbad? Eller är det en ironicounterstrike, att han låtsas ta det på allvar, för att locka fram ännu en ironiattack. Det här spelet kan man ju spela på hur många nivåer som helst.

Jag vet att det är lite sent påtänkt, det har ju ändå gått snart en vecka. Men jag började tänka på det på nytt efter att ha läst Kristin Lundells krönika på samma tema.

(Och när man sen läser kommentarerna så förflyttas man till en superionisk nivå. Ett parallellt ironiuniversum)

1 kommentar

Filed under Uncategorized

One response to “Björnes mirakel

  1. Ann

    Frågan är ju, om man blir mobbad men vägrar inse att man blir mobbad, blir man mobbad då? ;-)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s