Monthly Archives: april 2011

Inlägg 1706 vari vår författarinna minns sin ungdom och svävar ut. Bland annat

På nittiotalet – när jag kanske inte var ung men i alla fall yngre – brukade jag och mina kollegor mata fåglarna i strömmen på lunchrasten. Ja, det var mest äldre kollegor, men nej, det var inte så tråkigt som det kanske låter. Det var faktiskt ganska roligt. Förutom att jag lärde mig känna igen skrakor och viggar – en kunskap jag hittills aldrig har haft nytta av – var det intressant att se de olika fåglarnas förhållningssätt till mat. Svanarna var ganska korkade. Om brödbiten inte hamnade på deras näbb, var de alldeles för världsfrånvända för att hinna fram innan någon skraka hade hunnit före, tuggat i sig den och höll koll på var nästa brödbit skulle hamna. Det gick att finta fåglar, ungefär som man fintar hundar med en boll, förresten. Man kan ju faktiskt förstå att människor tar med sig svanarna hem till sig i lägenheten, de gör väl bedömningen att annars skulle de stackars fåglarna inte få i sig en brödbit.

Förutom skrakarna var måsarna på. Väldigt på. Aggressiva och glupska. Man vill inte gärna bli överfallen av ett gäng måsar en mörk natt i skärgården. Det skulle inte vara mycket kvar av en då. En gång var det en kollega som kastade ut en hel småfralla. En mås tog den i luften och svalde den hel. Resterande delen av tiden vi stod kvar där, buktade hans hals ut. En annan kollega konstaterade ”Ja, det var ju ett intressant experiment”. Sedan gick vi tillbaka till jobbet och experimentet upprepades aldrig. Åtminstone inte av oss.

Den frasen sitter i mitt huvud när jag läser Försvinna av Perec. Den där boken som inte innehåller något e. Varken på franska eller i den svenska översättningen. Tja. Det är väl ett intressant experiment och rasande styvt gjort, men ganska ointressant efter de första 50 sidorna, då Perek (och Sture Pyk) visar att det går att göra (på så sätt påminner den om Hundraåringen som gick ut genom fönstret. Den var också intressant de första 50 sidorna, men sedan blev den alldeles för lång).

Jag har lite svårt att förstå varför boken hyllas som en stor roman, som skildrar saknaden. Och att den självpåtagna begränsningen skapar ett mästerverk. Hela boken är en ordlek. Ointressant. Jag fick verkligen kämpa för att ta mig igenom. Ska man prata om självpåtagna begränsningar så är 140-teckens regeln på Twitter mer intressant. För att inte tala om sex-ordsnoveller (med tanke på denna bloggs läsekrets – Hej Lisa – kanske jag ska förtydliga att det är noveller som består av sex ord. Inte noveller med sexord)

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Vägen till helvetet är kantat med goda intentioner

Jag är helt för resultatbaserade löner i offentliga sektorn. Bra arbete ska premieras även där. Problemet är att det är så himla svårt att veta vad som är bra resultat. Det betyder inte att man inte ska försöka. Man kan inte leta efter nyckeln bara där det är ljust.

Having said that så är Stockholms stads försök att premiera lärare som hjälper eleverna att nå bättre resultat lite problematisk. För det första styrs det via skolorna (som jag förstår det), dvs det är ett fåtal skolor som väljs ut för ett påslag. Det innebär att duktiga lärare i andra skolor inte får en chans. På sikt kan det innebära att fler duktiga lärare söker sig till de väl fungerande skolorna, vilket kan utarma de i dagsläget mindre väl fungerande skolorna. Åt den som har ska vara givet.  Dessutom kan man fråga sig om det är lärarna som är duktiga, eller om det är skolledningen som lyckas skapa en fungerande skolmiljö.

Nåväl, det är invändningar jag kan leva med. Inget system är perfekt. Värre är några de kriterier som Stockholms stad väljer att korrigera elevresultaten, dvs de faktorer som antas dra ned elevernas prestation. Det första är att eleven lever med ensamstående förälder, det andra är föräldrarnas utbildningsbakgrund.

Som ensamstående mamma är jag ganska trött på att bli stigmatiserad av do-goders i den offentliga sektorn och i den offentliga debatten. Hallå! Sverige är inte Storbritannien eller USA där ensamstående mödrar i mycket större utsträckning återfinns bland de marginaliserade grupperna. Vi är generellt sett inga knarkande outbildade arbetslösa white trash som lever på samhället. Vi kommer från alla grupper i samhället. Många kvinnor som har valt att skaffa och/eller uppfostra sina barn på egen hand, är tvärtom mer välutbildade och mer engagerade i sina barn än vad genomsnittet är. (Även om kanske TV 3:s serie Ensam mamma söker kanske inte bidrar till att sprida den bilden).  Det är generellt sett inte synd om ensamma mammor. Det är generellt sett inte synd om barnen till ensamma mammor. Det finns många ensamma mammor och barn till ensamma mammor som det är synd om; men det är inte för at de är ensamstående per se.

Jag förstår också att föräldrarnas utbildningsnivå påverkar barnens förutsättningar, och jag förstår också att man vill korrigera för den faktorn. Annars skulle bara innerstads- och Bromma-skolor få bra resultat. Men jag tycker det är problematiskt att man efterfrågar efter föräldrarnas utbildningsnivå. Allvarligt talat så tycker jag att den enskilda skolan ska skita i det. Jag kände samma sak när jag skulle fylla i Elvaåringens hälsodeklaration, och man frågade efter föräldrarnas yrken. Det var med största möda jag kunde avhålla mig från att skriva Cirkussprinsessa. Idag ångrar jag att jag inte gjorde det.

Visst kan det finnas skäl för skolan att veta vilka barn som kanske inte får lika mycket hjälp hemma, och som skolan kanske behöver stötta mer. Men information om föräldrarnas utbildning kan påverka lärarna på annat sätt, kanske mer omedvetet De barn man tror kommer att lyckas, kanske får mer positiv bekräftelse och blir inte behandlade som idioter. Man kanske är lite försiktigare gentemot föräldrar med akademisk utbildning. De kan ju käfta tillbaka och skriva brev till skolstyrelsen (been there, done that, got the answer to prove it.)

Och jag undrar om tjänstemännen och politikerna har ställt sig dessa frågor. Eller om man är så instrumentell i sin syn att man bara kör på. För allas bästa.

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

Kära kazakstanier

Visst retar kungens besök i Afghanista fantasin. Man undrar liksom om han stod där i oljerock och rufsigt hår och pratade om att nu var det dags för afghanerna att vända blad och titta framåt. Och hur kaffeflickorna i Afghanistan ser ut. Opiumflickor kanske.

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Semestersabotören

Har bokat flyg till Sardinien i sommar, eftersom Japanresan blev inställd pga för få anmälningar. Nu surfar jag runt och försöker komma på vad jag ska göra på Sardinien. Någon som har varit där och kan tipsa?

Googlade på pubic transport (sic) och kom så småningom till en broschyr som Sardiniens turistbyrå har givit ut. Hittills har jag bara läst introduktionen, och redan hunnit bli avskräckt.

”Discovering Sardinia by public transport is an original idea, and despite certain
complications, it can offer pleasing surprises and awaken unexpected
sensations.

The road network is lacking and in many areas out-of-date: there are no
superhighways, and technically not even any highways. This lack of
efficiency is reflected in the low maximum speed limit of 90 km/h. When
travelling by bus, this results in travel times that are less than ideal, with
lengthy trips taking place at inconvenient hours of the day.
With regard to rail travel, the situation is not much different. In Sardinia,
the railways of Trenitalia proudly reject any electrical upgrades and double
track lines, leading to imaginable consequences in terms of inconvenience
and travel time.

the train should not be considered an easy way to get from place to place,
since timetables and travelling times are often discouraging as well.
Nonetheless, the train provides a unique opportunity to discover the most
hidden parts of the region.
If despite these drawbacks you are still determined to discover the island in
greater depth, this is the guide for you. It is dedicated to those tourists with
the spirit of true travellers.

Men det kan väl inte vara så illa. Eller hur. Jag tror att de medvetet försöker tona ner förväntningarna, för att folk ska bli positivt överraskade. Det är ju ett EU-land. Som säkert har fått miljarder i stöd för att bygga järnvägar.

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Nanoo-Nanoo. Mork calling Orkan

Nanok Bie har en tjejkompis som inte fick ligga en gång när hon sa att hon inte vill ligga. Fair kan man tycka. Men egentligen ville hon ligga. Dum strategi kan man tycka.

Man det tycker inte Nanok Bie. Han ser det istället som bevis för att samtyckeslagen är problematisk. Eftersom svenska män redan är så ängsliga så att de tror att ett Nej är ett Nej.

Men problemen stannar intevid det. Oh no.

”Tänk om man först har ”samtyckt” till sex, men lite senare på dygnet har man sex igen – är det klart ­huruvida sexet denna gång är ­gemensamt överenskommet ­eller måste man skriva ett nytt kontrakt?”

Ja tänk. Tänk om det verkligen är så att ett samtycke inte gäller för all framtid.

Nanok är inte en 68-årig nämndeman för Kristdemokraterna i Jönköping. Han är 38 år och har tre små barn. Av döma av deras namn verkar alla vara killar. Annars hade han kanske tagit till sig Hanne Kjöllers krönika tidigare i veckan:

Det kommer inte att bli mycket ligga av i framtiden om Tariq Ali, Lennart, Rasmus och alla andra som argumenterar för att en kvinna som följt med en man hem har givit mannen obegränsad rätt till hennes kropp under natten uttrycker en mer allmän, snarare än utdöende, sexualmoral. För det kommer att tvinga oss som vill att våra döttrar ska njuta av sex att tänka om. Vi kan inte längre säga: ”Visst kan du följa med en pojke hem, dricka te och känna efter hur länge du vill stanna.” Vi får i stället säga: ”Är du inte beredd att i förväg säga ja till allt från ett till tjugo samlag, med eller utan kondom, i de kroppsöppningar som mannen behagar – ja då är det bäst att du stannar hemma.”

3 kommentarer

Filed under Uncategorized

Nobelporr

Jag har alltid haft svårt för Haruki Murakami. Nä. Inte alltid, men åtminstone sedan jag började läsa tredje boken. Det är alltid, alltid, alltid samma tema. Vilsen pojke/man knullar perfekt men knepig kvinna. På ett vackert sätt förstås.

Därför håller jag med i vartenda jävla ord i Nöjesguiden recension av Norwegian Wood. Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.

Det är gubbsjuk porr rakt igenom. Fast fint och ädelt och vemodigt. Södermannen-porr liksom. Och kvinnorna vill ju det själva.

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

Makabert

OK. Lite smaklöst. Väldigt tragiskt. Men är det bara jag som undrar vad två 25-åringar gjorde i duschen tillsammans, i sällskap med något strömförande? Och vad detta strömförande var för något?

1 kommentar

Filed under Uncategorized