Daily Archives: april 5, 2010

The noble art of being PK

Jag har fått några frågor och kommentarer på mitt användande av begreppet PK, när jag dissekerade Uppsalabornas bristande sinne för humor.Dennis hänvisar till mitt tidigare inlägg om politisk korrekthet vs populistisk korrekthet.

Det är sant att en stor del av mina åsikter hamnar i facket PK. Feminism. Homosexualitet. Invandring. Klimatfrågan. Bland annat. Att använda uttrycket PK om de åsikterna (eller andra åsikter) är ett sätt att undvika att ta debatten. Att inte diskutera sakfrågan, utan att hävda att motparten är en vindflöjel som anpassar sig efter vad som är politiskt gångbart just då. Trots att det ofta – åtminstone i dagstidningarnas kommentatorsfält  är betydligt mer politiskt gångbart att vara en anti-feministisk, främlingsfientlig homofob. (Som naturligtvis inte har något emot kvinnor, invandrare eller bögar. De ska bara inte tro att de är något).

Eller – för att citera Dennis själv i en kommentar till det tidigare inlägget –

Politiskt korrekt är svårare att veta vad som menas, ibland verkar det kunna betyda vad som helst. Bland vissa högerkrafter i USA går resonemanget emellertid ungefär såhär: Många uttrycker åsikter som de EGENTLIGEN inte hyser, av det enkla skälet att exempelvis vita EGENTLIGEN inte bryr sig om svartas rättigheter, eller män kan EGENTLIGEN inte vara feminister eftersom de är från Mars. Det rör sig enbart om läpparnas bekännelse för att vinna en fördel.

Och. Vad gäller min syn på Uppsalabornas reaktion på UNT:s första april-skämt, är det precis den definitionen av PK jag använder mig av. Det är inte åsikten i sig jag har synpunkter på, utan hur man landar i den. Varför man har just den åsikten. Det finns – i de uppsalakretsar jag har umgåtts i – en småborglig ankdammsängslighet som gör att man blir chockad när Fredrik Lindström skämtar om nakna negresser. Får man skämta om det eller får man inte? Bäst att ta det säkra före det osäkra och förfasas. Inte för att man har något mot negrer utan för att de kanske skulle ta illa upp (trots – eller tack vare – att andelen negresser på OD:s Caprice är försumbar). Jag tror att det är samma känsla som infinner sig när UNT publicerade sitt aprilskämt. Mer en ”Tycker mina kollegor att jag är homofob om jag inte tar avstånd från det här skämtet” än en genuin upprördhet över att skämtet bidrar till att cementera fördomar om homosexuella och göra dem till andra klassens människor i samhället.

Nu ska jag iväg och träna, eftersom jag har vräkt i mig godis hela helgen och jag inte vill tillhöra tredje klassens medborgare i Sverige: De feta.

3 kommentarer

Filed under Uncategorized

De dubbelt nobbade

Aftonbladet har en artikel om varför svenska män vill ha thailändska kvinnor. Tyvärr måste man betala 3 kronor för att läsa artikeln, vilket jag utgår från att det inte är värt. Men i teasern finns ett citat från Brage 57:

”De är inte så tjuriga och det är inga sura miner när man kommer hem”

Jag tror inte att det blir så mycket roligare än så i artikeln. Men man kan läsa kommentarerna till bloggen Galaxer i mina braxer. Då inser man att Bo Rothstein inte behöver vara orolig. De dubbelt nobbade har skaffat sig ett alternativ. Som åtminstone kommer att funka så länge Sverige har en betydligt högre levnadsnivå än Thailand.

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Brallis i Underlandet

Såg på Alice i Underlandet igår. Den var faktiskt ganska dålig. Liksom reklamen.

Först var det reklamen för en av de där tjejmärkena som man aldrig märker någon skillnad på. Vera Moda eller Gina Tricot? En undernärd tjej med brunt rufsigt hå, lite lago wild and crazy (lutar sig ut genom bilfönstret. När bilen rör på sig, alltså). Iklädd tunna blommiga toppar eller tunna fladdriga klänningar, lutande sig bakåt, lagom passivt-utmanande. Sån där som manliga reklamnnissar tror att kvinnor vill vara. Eller som kvinnliga tonåringar vill vara, för de tror att män gillar det. Eller tjejer faktiskt vill vara, eftersom killar faktiskt gillar det. Något.

Sedan en fejk sändning av en fotbollsmatch, med Arne Hägerfors som kommentator, och socionomutbildningen som ett av lagen. För att visa att socionomera är en lagsport, med många olika roller. Det funkade inledningsvis. Dels för att det var ett nytt grepp, dels för att Arne Hägerfors är lika töntig på riktigt, som när han ska spela töntig. Slutvinjetten var en stillbild med texten: mah.se/killar. Det är klart man vänder sig till killar med en fotbollsmatch. Det är ju alla killar intresserade av.

Nu ska vi på Tekniska Museet. Sprida lite manliga ingenjörsmässiga värderingar, så att inte Tioåringen får för sig att utbilda sig till socionom.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized