Mammans basta van

ar en Nintendo.

Jag dealar med Attaaringen. Ar det OK att jag surfar lite, om du far sitta pa ditt rum och spela Nintendo. Hittills har han inte sagt nej.

Nu delar vi hotell med Las och Res vuxenresa. Nagra av resenarerna kom ner till frukosten och jag kande mig sa tacksam att jag inte var med pa den resan, utan att jag fick aka med min son pa en familjeresa. Reaktionen chockade mig lite. Men det funkar sa oerhort mycket battre an vad jag hade forestallt mig (det ar val nu jag ska ta i tra). Det ar roligt att resa med Attaaringen, att fa dela det har med honom – aven om jag han blir skittrott och gnallig emellanat och jag blir irriterad och snasig emellanat, men det blir jag hemma ocksa. Samtidigt ar det sa enkelt att resa med andra barn. De har alltid varandra. De sitter och spelar sina spel tillsammans.

Igar skulle vi besoka Gandhi/museet, och da kunde jag och en annan familj lampa av vara respektive attaaringar hos en annan familj. Okej, nu ar vi skyldiga en gentjanst. OK. Gandhi-museet var stangt, pga av jul. Och idag ar det stangt pga fredag.

Jag antar att jag borde skriva en riktig resedagbok, och blogga om mina upplevelser om Indien. Det ska jag kanske. Nar jag hinner. Nu ska vi snart aka till en ekpark. Som vi upptackte nar vi forsokte besoka gandhi-museet, sa resan var inte helt bortkastad. Men, ju mer jag reser, dvs efter mina tre senaste resor till Kuba, Iran och nu Indien, desto mer likheter ser jag mellan landerna, och borjar undra om det inte ar vi i vastvarlden som ar annorlunda. Allt (det mesta, en del) jag forundrade mig over i Kuba och Iran, det finns har ocksa. Att skriva om trafiken kanns inte sa intressant, i synnerhet efter Iran. Det ar klart det finns olikheter; Kuba lider av foljderna av kommunism (och har ocksa vissa fordelar, i form av franvaron av extrem fattigdom), Iran har ett fortryck som inte finns i de andra staterna, medan Indien ar fattigare.

Attaaringen reagerar betydligt mindre an vad jag hade forvantat mig pa fattigdomen och pa tiggarna. Antingen ar empatin och forstaelsen inte fullt utvecklad, eller sa kan han inte riktigt ta till sig det. Utanfor vart hotell i New Delhi fanns det flera tiggare;  en med en liten, liten bebis, och en flicka i onaren, vars vansterhand var en stump, och det sag ut att ha hant ganska nyligen, det var blodigt. Attaaringen och hans kompis var overtygade om att det var fejk, att hon hade vikt in handen och haft pa ketchup.

Jag tog dem ur den vllfarelsen.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s