Halv åtta hos mig

Lotten och Lisa har efterlyst värdinnebeskrivningar. OK. Så här går det till när jag bjuder på middag.

Förberedelserna startar i god tid innan middagen. Någon vecka i varje fall. Då gör jag någonting för festen/middagen helt irrelevant, som att städa skåpet ovanför kylskåpet eller rensa ut kläderna i garderoben och skänka dem till Myrorna. Ofta finns det någon form av logik bakom. Eller att gästerna bör ha någonstans att hänga sina ytterkläder, så jag måste hänga undan mina ytterkläder i garderoben. Och så finns det ingen plats i garderoben. Liksom.

Sedan gör jag ingenting förrän två timmar före festen. Då kompletteringsköper jag maten. Första kompletteringsköpet. Ofta hinner jag med en till innan den första gästen kommer. Då skickar jag ned denne till affären. Jag har affären i huset, så det är inte så farligt. Det sista jag gör innan gästerna kommer är att gömma undan finkonjaken (jag säger inte var).

Sedan får gästerna hjälpa till och laga mat, och duka. Städa behöver de sällan göra. Och så häller jag i dem sprit. Fulla gäster är glada gäster. Dessutom fördunklas deras omdöme, så att sannolikheten är större att de dricker något av den konstiga sprit jag ställer fram till kaffet. Det finns anislikör, kaffelikör, cannabislikör samt ginsengsprit som ser ut som om den hörde hemma på naturhistoriska riksmuseet. Tyvärr blir de sällan så fulla.

Ett tag brukade jag låta middagsgästerna diska två och två, med någon de inte hade suttit bredvid under middagen, efter varje rätt. Det var ganska uppskattat, eftersom de fick tillfälle att lära känna varandra på ett ganska opretentiöst sätt. Sa de i varje fall.

När festen är slut tittar jag på disken och tänker ”Äh, jag tar det i morgon”. Vilket jag ångrar.

Nu på lördag tänkte jag prova ett nytt koncept; tvångsbloggning.