Jaa, men de försöker ju i varje fall

Är det inte lite fascinerande att när Svenskan ett halvår efter alla andra hoppar på FRA-vågen,  så gör de det genom att publicera irrelevanta självklarheter. Idag har de låtit en lektor i etik vid teologiska högskolan skriva ett inlägg, som bekräftar alla fördomar man kan tänkas ha om teologiska högskolor. (Om det nu är att betrakta som fördomar).

Först en diskutabel faktauppgift: ”Stockholm är en av de mest kamera­övervakade städerna i Europa”. Skulle förvåna mig mycket. Framförallt Storbritannien har en betydligt mer extensiv användning av övervakningskameror. Det är sannolikt att Sverige har en av Europas mer restriktiva kameraövervakningslagar, som innebär att man måste ansöka hos Länsstyrelsen om att sätta upp en kamera utanför den egna porten; något som flera ambassader har svårt att förstå och acceptera.

Sedan årets truism:
”Det verkar som om formen av övervakning och tillämpningen av den har betydelse för om vi välkomnar den eller inte. En och samma metod kan uppfattas både som ett skydd av grundläggande värden och som ett hot mot dem. Det är en fråga om hur teknikerna används, med vilken avsikt de används och hur de påverkar oss och våra relationer”

Nähä? Är det verkligen så att människor kan acceptera en lite integritetskränkning om de tror att den avvärjer ett stort hot? Att folk är kapabla att göra en egen bedömning om den lämpliga avvägningen mellan integritet och den egna säkerheten (även om inte alla gör samma bedömning). Stoppa pressarna. Förutom att det är en förolämpning av medborgarnas intelligens att framställa detta som något förvånsvärt, visar det också på en stor okunnighet om den bakomliggande lagstiftningen. Europakonventionen 8§ säger bland annat att ingrepp i medborgarnas privatliv bara får göras om ”det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till den nationella säkerheten, den allmänna säkerheten eller landets ekonomiska välstånd, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.” Regeringsformen 2 kap 12 § anger att begränsningar i de grundläggande fri- och rättigheterna aldrig får gå ”utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den”, dvs att det finns en proportionalitetsprincip.

Efter den felaktiga faktauppgiften och truismen avslutar Susanne Wigorts Yngvesson med en superkorkad jämförelse:
”I FRA-debatten har många beskrivit sin misstänksamhet mot att staten kommer att ha möjlighet att registrera vår kommunikation. Men hela nätet är ett digitalt minne. Många lägger frivilligt ut både bilder och personliga uppgifter om sig själva och andra, men finner det integritetskränkande att e-post kan snappas upp av FRA.”

Jag skulle citera Rick Falkvinge – ”Det är skillnad på att knulla och bli våldtagen – om jag inte trodde att den distinktionen kanske är lite för fin för en lektor i etik vid teologiska högskolan