För det är ju kvinnorna som är annorluna. Så klart

Jag gillar Marginal Revolution, men det är sällan man ser den manliga normen uttrycks så här tydligt i seriösa sammanhang.

 

PS: Om de skulle ändra efter kommentarer, så är deras rubrik alltså ”Women economists see the world differently”

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Svenskarna. De är inte heller riktigt kloka

Nä just det. Det var obelix som brukade säga så. Inte Tintin.

När Sverige äntligen får en biblioteksdebatt så handlar den om att ett litet nischbibliotek inte vill tillhandahålla Tintin. Twitter och FB go crazy. Ävenså livet AFK. För första gången någonsin diskuterade mina kollegor en fråga samtidigt som den avhandlades på nätet. Inte dagen efter, när man kan läsa om den i papperstidningen. Fast just den här nyheten publicerades just i papperstidningen, så det kanske inte är så konstigt.

Jag har ingen starkare uppfattning i sakfrågan, men är fascinerad av debatten. Ett bibliotek gör ett urval av böcker – och sådana görs varje dag, i alla bibliotek, musee etc – och folk börjar skrika om censur och bokbål.

Det är ju inte KB vi pratar om, utan ett litet bibliotek med begränsade möjligheter att tillhandahålla böcker. Jag tycker inte det är särskilt upprörande att man väljer att fokusera på annan form av barnlitteratur än just Tintin. Tintin går fortfarande att få tag på på alla andra bibliotek, till och med på Kulturhuset. Då tycker jag att det är ett större problem att kulturhusets vuxenbibliotek har ett väldigt begränsat utbud, och i första hand extrempopulära böcker.

Men det for man väl inte säga i det här jävla landet för då är man PK.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Mer konformt än så här blir det inte

Via ett facebook-inlägg hamnade jag på NCC:s visningsfester. De ska inte bara visa lägenheterna, utan fylla dem med liv, en personlig historia. Någon på NCC:s marknadsavdelning har förmodligen gått en en tvådagarsutbildning i Storytelling.

Varje visningslägenhet kommer alltså med en familjehistoria, och när jag läser dem så undrar jag om detta verkligen är Verklighetens folk. I så fall vill jag byta verklighet.

Fast det är ju inte Verklighetens folk. Det är NCC:s uppfattning om vad Verklighetens folk har för ideal. Hur de vill att livet ska vara. De kanske har rätt. Vad vet jag. Det är inte mitt ideal. I själva verket är det så konformt och förutsägbart och opersonligt att Stepford känns som ett konstnärskollektiv.

Alla familjer älskar att resa och laga mat. Alla barnfamiljer köper villa, och de som bor i lägenheterna är familjer med utflugna barn. (Typ som planeringen för Hammarby Söstad, där alla blev totalförvånade över att en massa barnfamiljer flyttade in. Alla utom NCC, för de har inte fattat det än tydligen).

Könsrollerna är så cementerade att det framstår som ett skämt. I Huddinge bor familjen Lindh:

Niklas har två stora intressen – teknik och hockey – och det märks när du tar en tur genom huset. Lagbilder och halsdukar vittnar om att det är för Södertälje Hockey hjärtat slår. Själv utkämpar han sina strider med klubba och puck tillsammans med ett lokalt veteran-lag.

Om det är vid grillen Niklas trivs bäst, så är det i sovrummet du allt som oftast hittar Kajsa. Det är nämligen här hon har sin syhörna. I väntan på bebisen råder det febril aktivitet här på kvällarna när Kajsa syr kläder till nykomlingen.

Det är också Kajsa som håller ordning på familjen, på griffeltavlan i hallen står kommande hämtningar och lämningar uppskrivna

Till NCC:s förtjänst ska dock sägas att de har försökt få in lite nya familjekonstellationer; inte bara kärnfamiljen. Det finns folk som har barn på varsitt håll, ensamstående föräldrar (förälder snarare) och till och med ett bögpar. Problemet är bara att beskrivningarna av dessa är om möjligt än mer schablonartade än de av kärnfamiljerna. Den ensamstående invandrarpappan bor i en lägenhet i en förort och ordnar en ”färgsprakande fest”. Bögparet bor i Malmös innerstad, jobbar som projektledare/webbdesigner, har designmöbler och äter ute på restaurant mest hela tiden.

Jag förstår också att NCCs uppgift är att sälja lägenheter och tjäna pengar, inte att verka för en fördomsfri värld. Men kunde inte någon av deras familjer har varit lite mer oväntad? En bögfamilj som vill bo i en villa med barn. Är man så rädd att det ska avskräcka alla Svenssonfamiljer där pappan gillar teknik och hockey, och mamman syr? Förmodligen. Och förmodligen har de rätt.

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

På min fritid brukar jag basha DN

En annan hobby jag har är att hitta fel på DN. Nu var det ett tag sedan jag ägnade mig åt den, men gårdagens hen-förbud. Nu får väl Herlitz göra som hen vill. Hen vara chefen. Hen bestämma.

Men jag uppfattar inte Herlitz som den stora språkvårdaren eller publicisten, utan någon som är tillsatt för att få ordning på tidningen och tidningens ekonomi. Då blir motiveringen extra intressant:

Men det är inte DN:s uppgift att gå i bräschen för hen som fortfarande kan uppfattas som ett querpolitiskt ställningstagande. Många läsare riskerar att haka upp sig på detta ord och tappa fokus från det som artikeln verkligen handlar om” (Nu är det visserligen Åsa Tillberg som sagt just detta, men låt oss anta att hon är Herlitz förlängda arm i detta avseende. Herlitz har dessutom kompletterat med ”Det är en del läsare som hört av sig och ondgjort sig över ”hen”. De kan ha svårt att se skillnaden.” (Vän av ordning undrar då ”Skillnaden mellan vad?”, men det är en annan fråga.))

Frågan infinner sig då hur Herlitz definierar DN:s målgrupp. Jag har alltid trott att DN:s främsta målgrupp var akademiker i allmänhet, och liberalish akademiker i Stockholm i synnerhet. En grupp som förmodligen inte har så stora invändningar mot hen-begreppet. Några grupper som kan tänkas ha invändningar mot hen-begreppet är SD-väljare, KD-väljare, gammelmoderater, anti-feminister och Carolina Gynning. Ingen av dessa grupper har traditionellt sett varit DN:s främsta målgrupp.

Kan det vara så att hen-förbudet signalerar ett skifte i DN:s målgrupp? Första steget (eller för allmänheten första synliga steget) på en resa mot att bli tidningen för Verklighetens Folk? Och vad är då nästa steg? Att man börjar använda sig av ord som neger och blatte, eftersom avsaknaden av dessa ord av vissa uppfattas som ett PK-ställningstagande, och att några läsare har hört av sig och klagat på att man inte får veta skillnaden mellan svenskar och invandrare?

 

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Att tuta i egen lur.

Har anmält intresse för en ny tjänst. Tvingades se över min CV. Jobberfarenheterna går väl an, men vad ska man skriva i det där sista stycket, det där om intressen.

– På min fritid dricker jag rosévin och dödar mördarsniglar. Tja, det stämmer ju. I varje fall under sommarhalvåret.

– På min fritid löser jag korsord, Kakuro och Sudoku. Gärna det där gigantsudokut med 16*16 rutor?

– På min fritid spelar jag Ruzzle. Nej förresten, det gör jag ju på min arbetstid. Och Wordfeud. Fast inte så mycket längre.

– På min fritid tittar jag på gamla Dr Who-avsnitt.

– På min fritid tvingar jag ut min son i skogen. Han hatar det, men jag behöver ett alibi för att orientera.

5 kommentarer

Filed under Uncategorized

Icke tycka om cyklist. Tycka cyklist trist

Eller i varje fall livsfarlig.

Hälften av alla vardagscyklister vill göra det lagligt att cyklar mot enkelriktat. Förvånad? Nähä?

Men kanske lite förvånad över att regeringens cyklingsutredare tycker att det är en bra idé. Med motiveringen att det skulle minska konflikterna mellan cyklister och fotgängare. Hur tänkte han här? Om man utrotar alla fotgängare, så blir det inga konflikter?

Min uppfattning är att 80% av alla vardagsgående inte tycker att cyklister ska få cykla mot enkelriktat. Eller kanske uppemot 98%

3 kommentarer

Filed under Uncategorized

Och hur har mitt liv varit på sistone då?

Tja. Ganska OK. Förutom att min potatis har drabbats av någon konstig sjukdom och bara ruttnar bort. Blasten alltså. Potatisen ruttnar inte. Inte än i varje fall, men den växer inget heller.

Och så ligger jag 20.000 minus på mina samlade konton. Upprätthåller ekonomin med lån från min mor. Nu har det sina förklaringar: bl.a. 40.000 för ett nytt tak på landet som jag inte ville låna till, så det är heller ingen kris.

Och min chef förklarade för mig att jag var den som hade de rätta kvalifikationerna och erfarenheten för en uppgift. Men eftersom jag hade för låg titel, kunde jag inte få den uppgiften. Istället skulle jag få den stora äran att stötta en kollega med rätt titel. Behöver jag säga att det är en manlig kollega?

Ja. Och så har ju min pojkvän sedan tre år – J – gjort slut. Via ett sms. Men det är faktiskt inte så illa som det låter. Vi var på väg mot ett ömsesidigt beslut. Men han hann före. Med ett sms. Den detaljen gör mig ganska förbannad. Men på ett sätt är det också bra. Det gör det lättare att gå vidare.

10 kommentarer

Filed under Uncategorized