Vän av ordning

kristdemokraterna – det nya folkpartiet

hemligamorsan — Fri, 27 Jan 2012 06:23:14 +0000

Jag kan förstå att sossarna har inre stridigheter och flera falanger. Det är trots allt svårt att ena ett ~~40% 30%~~ 23%-parti. Men att kristdemokraterna hotas av inre splittring eftersom de fem falangerna inte kan enas, där går gränsen.

(Nu undrar ni var jag får fem falanger i från, det står ju inte i artikeln. Men i papperstidningen fanns det en illustration. Det var typ ungdomarna, de marknadsliberala och de värdekonservativa som var på Odells sida, och socialliberalerna och någon annan falang som var på Hägglunds sida. Eller om det var tvärtom. Fan ska komma ihåg. Men det reste många frågetecken. En är hur marknadsliberala, ungdomar och värdekonservativa kan enas. Den andra är at det överhuvudtaget finns folk som betecknar sig som liberala i kristdemokraterna. Men det kanske är relativt. I relation till de värdekonservativa)

Nä, jag vet inte. Jag tycker han är lite ung

hemligamorsan — Tue, 24 Jan 2012 20:31:57 +0000

Jan Eliasson, 71, föreslås bli ny partiledare för sossarna. Efter det att Anders Sundström uppges ha tackat nej.

Här är några alternativa namn. Kom ihåg var du läste dem först.

Mona Sahlin,
Göran Persson
Lars Engqvist
Kjell-Olof Feldt
Ingvar Carlsson (Åhh fan, är han sosse)
Maria Wetterstrand
Gudrun Schyman
Jonas Birgersson
Tony Blair
Bill Clinton
Håkan Juholt

För övrigt läser jag Palme-biografin nu. Avsnittet om när han väljs till partiledare är väldigt intressant. Han var den första som utsågs under ordnade former, eftersom både Branting och Per-Albin hade dött knall och fall och hastigt och lustigt. Palme var tvungen att i ungefär ett år förneka att han ville bli partiledare, eftersom det låg honom i fatet att han var ung och äregirig.

Det finaste en arbetargrabb kan bli

hemligamorsan — Sat, 21 Jan 2012 17:04:24 +0000

Sådärja- Nu när drevet har fällt bytet börjar jag tycka lite synd om Juholt. After all. Det hela är inte hans fel. När partiet kallar så ställer man upp. Gammalt djungelordspråk.

Så här i efterhand kan man se att han inte hade en chans. En kompromisskandidat vars främsta merit var att han var oförarglig i ett svårt sargat parti, där de hungriga vargarna attackerar varandra. Där det interna S-drevet fällde Mona Sahlin, var det väl ganska orealistiskt att tro att Juholt skulle framträda som alfhannen som dödar all intern opposition.

Vän av ordning kan invända att det inte var den interna oppositionen som fällde Juholt, utan hans faiblesse för att dansa can-can i pianot. Förvisso. Men problemet är att valberedningen inte borde ha placerat ett så oprövat kort i den rollen. Men alla beprövade kort, som hade kunnat hantera media och allmänhet, mötte för stort motstånd från olika delar av partiet.

Det är inte personen Juholt som är problemet för socialdemokratin. Men det är heller inte politiken. Det är partiet.

Tyskarna. De är inte heller riktigt kloka

hemligamorsan — Mon, 16 Jan 2012 21:10:33 +0000

Jag avfrostade min åtminstone utseendemässiga högteknologiska tyska kyl/frys igår. Det ska inte behövas eftersom den ska frosta av automatiskt. Men det gör den alltså inte alltid. Då blir det varmt i kylen.
Efter ett tag bleknade jag undra vart allt smältvatten tig vägen. Det rann inte ut i varje fall. Då läste jag manualen. Där stod att man skulle dra ut frysen från väggen, och med svamp torka upp vattnet som samlades i en behållare på baksidan. Jag tänkte att det måste ha blivit något översättningsfel i Google trasslats, eftersom det inte kan vara en så korkad konstruktion att man måste dra ut frysen från väggen varje gång man ska frosta av. Vilket man inte ska behöva göra iofs.
Sedan kom J hem till mig. Eftersom han är civilingenjör litar han inte på mig utan läste manualen. Han trodde heller inte att det kunde vara en så korkad konstruktion. Men eftersom det inte fanns vatten någonstans – och isen synbarligen hade försvunnit – så drog vi i varje fall fram fryspaketet.
Och lo and behold. Där längst ner på baksidan fanns en överfylld behållare. Och golvet under frysen var översvämmat. Det hade runnit under diskmaskinsskyddet, så det var alldeles fuktigt.så nu har jag haft frysen ståendes mitt i dörröppningen i två dagar och väntat på att golvet ska torka.
You can’t beat german technology.

It takes a tourist group to raise a child

hemligamorsan — Thu, 12 Jan 2012 04:17:14 +0000

Alltså. Det här med familjeresor är så himla perfekt. För alla. Barnen är med varandra, tar hand pm varandra och tar ansvar för sig själva och varandra. Ofta sitter de samlade vid ett hörn av bordet och beställer själva. De vuxna får vuxensällskap och har det trevligt när barnen är glada. Har man ingen skam i kroppen kan man lämpa av det egna barnet med en annan familj och sedan göra en vuxenaktivitet. Det bästa är att man inte ens behöver försöka uppmana ett uns ab dåligt samvete, eftersom även den andra familjens dag underlättas då deras barn får en lekkompis.
Åtminstone tror jag det.

My friend went to cambodia and all i got was this mög

hemligamorsan — Wed, 11 Jan 2012 09:46:52 +0000

Har köpt massa saker i Kambodja. Klarade mig länge; i Kina köpte jag bara lite te, i vietnam köpte jag bara en jävla massa konhattar och tre solfjädrar, men i Kambodja försvann alla spärrar.
Säger till mig själv att det är presenter, men idag tvangs jag konstatera att jag har fler presenter än vänner.
Det störs problemet är dock att allt jag köpt kan delad in i två kategorier; fina saker som jag vill behålla själv, samt mög som jag skäms för att ge bort.
Lösningen blir nog att jag övertalar Elvaåringen att ge bort möget till sin släkt på pappas sida. Ingen kan bli irriterad på en elvaåring med dålig smak. Väl? Det är i varje fall bättre än de konhattar som är den gällande presentplaneringen.

Skitjobbigt

hemligamorsan — Wed, 11 Jan 2012 01:28:40 +0000

En av de intressanta aspekterna med denna resa är att det är någon som har kräkts så gott som varje dag under resan. Det är som en stafettpinne.
Vi har hittills klarat oss ganska bra. Förutom att Elvaåringen har blött näsblod och varit lös i magen hela resan och att jag har haft mens i princip hela resan. Det senare är ett biologiskt fenomen, som jag har lyckats avhålla mig från att basunera ut till gruppen.

But then again

hemligamorsan — Wed, 11 Jan 2012 01:23:51 +0000

När min initials förtjusning/extas över angkor wat hade lagt sig tänkte jag ”men det är ju inte äldre än uppsala domkyrka. Hade jag varit så mycket mer begeistrad över domkyrkan om den varit ruiner i djungeln, istället för en hel och fungerande kyrka?”

Se Pnompan och sedan dö

hemligamorsan — Tue, 10 Jan 2012 16:12:50 +0000

Jag trodde aldrig att jag skulle komma till angkor wat. Det har varit ett av dessa mytiska underverk. Beläget mitt i djungeln, mitt i ingenting, långt borta från allting, i synnerhet ära och redlighet.
Men det går ju resor hit. Till och med barn/familjeresor. Jag får en svag känsla av att seriösa backpackers som har liftat med lastbilschaffisar genom Asien blir smått besvikna när de måste trängas med sexåringar i rosa sandaler och solhattar. Eller inte.
Angkor wat är anyway helt jävla fantastiskt. Nästan lika maffigt som kinesiska muren. Fast på ett annat sätt.
Hela Kambodja är som sagt fantastiskt. Vänligt. Positivt. Optimistiskt. Det är svårt att tänka sig att det är Pol Pot-landet. Och att det för 25 år sedan var ett fullt realistiskt scenario att man såg phnom penh och sedan dog.
Det är också något med backpackermiljöer som är stimulerande. Lagom turistiskt, sådär så att det är bra service, trevliga souvenirer, intressant gatuliv utan att vara Mallorca. Jag har slutat skämmas för att jag är turist. Jag ser det mer som tillämpat biståndsarbete.

At the age of 47

hemligamorsan — Mon, 09 Jan 2012 15:16:14 +0000

När jag var liten/mindre/i 20-årsåldern tyckte jag att the ballad of Lucy Jordan var så passiv-tragisk. Inte för att jag satte mig in i texten så jättenoga, det var främst frasen ”at the age of 37 she reslised that she’d never rider through Paris in a sports car with the warm wind in her hair”.

När jag var i 20-årsåldern var jag nämligen övertygad om att livet var slut vid 37, och att pm man inte hade åkt i sportbil genom Paris då, så skulle man definitivt aldrig göra det.

Idag åkte jag i varje fall tuk-tuk (moppetaxi typ) genom phnom penh, lyssnandes till upphotade discoversioner av gamla klassiker som SOS, med vinden blåsandes genom håret. Och jag kände en förunderlig känsla av frihet. Frihet, glädje, närvaro, en medvetenhet pm att allt faktiskt är möjligt.

Livet är inte slut vid 37, inte ens om man är instängd i ett tråkigt äktenskap i en död förort. Det finns alltid möjlighet att göra något annat. Alla har inte samma möjligheter som jag har, men alla svenskar har avsevärt större möjligheter än majoriteten av jordens befolkning. Få saker gör mig så irriterad som när mina väninnor sitter och klagar på att deras män är så tråkiga, att de aldrig vill göra någonting, aldrig vill åka någonstans. För fan, ta ansvar för ditt liv. Man blir inte en siamesisk tvilling bara för att man gifter sig.