En svensk tiger

Jag bryr mig inte ett dugg om Tiger Woods sexliv. Jag tycker att det mest intressanta med hans privatliv är att han är Barbro Holmgrens svärson och undrar vad hon tycker om att ha en utlänning i familjen. Hon verkade ju inte vara så förtjust i att ha utlänningar i Sverige under sin tid som migrationsminister i varje fall.

Men metahistorien! Historierna om historien. Först angreppen på mononormativiteten utifrån Woods-historien. Hey, jag har ingenting emot att angripa mono-normativiteten, men förstår inte hur man kan göra det utifrån en otrohetsaffär och den svartsjuka som uppstår kring den. Helena Bergman svarar bra att svek är svek är svek, i en monogam eller i polygam situation.

Ännu mer intressant är dock de svenska krönikörernas hyllande av Elin (alla hyllar inte Elin, men de som kommenterar affären gör det). Britta Svensson, som i Expressen skriver ”Det vi vet är att hon måste försöka lappa ihop sitt äktenskap – eller kastas ut i en osäker tillvaro som exhustru till en rik och mäktig man.  Hur hon än väljer blir det svårt.” Osäker tillvaro. På vilket sätt då? Hon måste flytta hem till mamma och leva på socialbidrag och sätta sig i kassan på Konsum och tillbringa semestern i Ullared? Tror knappast det. Men priset tar Ann Söderlund som ”tackar gud för tjejer som Elin” och som citerar Jesper Parnevik ”Jag hoppas att hon använder en driver nästa gång i stället för en järntrea”

Man kan diskutera huruvida detta beror på att man har på sig genderglasögon eller storsvenskhetsglasögon. Jag tror knappast att hon skulle tacka gud för karlar som Tiger, om förhållandet hade varit det omvända. (Än så länge vet vi ju faktiskt inte vad som hände. Elin kan ha jagat Tiger med golfklubborna. Hon kan ha jagat Tigers bil med golfklubborna. De kan ha ha haft rollspelssex med golfklubborna. Min poäng är att Anns och Jespers resonemang bygger på att Elin jagade Tiger med golfklubbor på otrohet. Det är inte Elin och Tiger jag diskuterar. Det är Ann och Jesper).

Faktum är att jag tror att om en svensk man hade slagit sönder sin frus bil med golfklubbor, efter en misstänkt otrohet, så tror jag inte att svenska medier hade varit lika undfallande mot mannen, som vad man är mot Elin. Men jag tror heller inte Aftonbladet skulle ha gjort vågen om  Loredana Berté hade slagit sönder Björn Borgs bil.

Taking Ta ingen skit One step too far.

Lördagsshopping

Köpte Sonia Rkiels underkläder på HM (ja, faktiskt, Sonias begagnade underkläder, ni fattar precis). Så nu har jag alla förutsättningar att se ut som ett något överviktigt förtifemårigt fnask från sekelskiftet. Förutom då att förtifemåriga fnask från sekelskiftet sannolikt inte hade så stora möjligheter att äta upp sig.

Sedan köpte jag vin. Och ost och bananer på Vi Hornstull.

Har’u problem me nåt

Skriv till Guardian’s evolutionspsykologiska expert.

Dumskallarnas sammansvärjning

Författarförbundets ordförande Mats Söderlund kräver fasta bokpriser. Han får stöd av Karin  Stensdotter, som tillhör den procenst av Sveriges befolkning som är kulturkonservativa (förutom att hon bor i Frankrike, detta kulturkonservativa paradis på jorden).

Jag fattar inte hur någon någon endaste människa kan tro att fasta priser på någonting leder till ett ökat och förbättrat utbud. Sure, det kan kombineras med andra åtgärder, som enorma kulturanslag, stipendier, konstnärslöner etc. Men i så fall är det dessa subventioner som leder till det ökade utbudet.  Kan inte de här människorna bli finansiella rådgivare åt svenskt näringsliv. SAAB skulle behöva dem. ”Ta 1 miljon per bil, så går ni med vinst. Nej, ta fem förresten, så går ni med ännu mer vinst. och så kan ni investera överskottet i bokbranschen”. Fast producenter och försäljare har i och för sig i alla tider velat ha monopol eller kartell. Det är konsumenterna som tjänar mest på marknaden.

Karin Stensdotter drar en inte alldeles uppenbar parallell.

”Jämförelsen med sprit gör kanske saken tydligare. I Frankrike står pastisen och whiskyn på pall på stormarknaden i juletider med så låga lockpriser det nu går med fransk prispolitik. En vara som alla andra med andra ord. De begränsade antalet böcker håller sig på sina vanliga hyllor och utbudet är modest men priserna desamma som i kvartersbokhandeln. I Sverige däremot fylls pallarna med Dan Browns och Camilla Läckbergs böcker – till dumpade priser.
Kan det vara så att utbudet i någon liten mån styr konsumtionen, Lena Adelsohn Liljeroth?
Kan det också vara så att priser på olika varor visst kan styras politiskt, till och med tillgänligheten kan styras politiskt – om man bara vill? (Vara som vara, menar jag.)”

Ehh. Ja. Men bara för att vi har marknadsförstörande mekanismer inom ett område, behöver vi inte ha det inom alla andra områden. Dessutom så är ju meningen med Systembolagets fasta prispolitik och begränsade försäljningsställen att minska utbudet.

Säga vad man vill om Camilla Läckberg, men hon har fått flera vanliga människor, som annars aldrig skulle ha tänkt tanken, att börja skriva egna böcker. Det är stort. Det är betydligt större än att ens barn har läst Nils Holgerssons underbara resa.

Dagens google-sökning

”Bach betydelse för musikens utveckling”

Hur fan gick det till? Alla andra bloggar får besökare via snusksökningar.

Får jag bara fråga en sak

Nu har jag fått två kommentarer på Värdelösa Värdegrunder, som tyder på att de för mig okända kommentatorerna vet vilken skola Nioåringen går i och vilken lärare han har. Är min anonymitet bara en illusion? Kan inte alla som vet vem jag är – och som misstänker att jag inte vet att de vet – ge sig tillkänna. Känner ni mitt Ex också? Mina kollegor? Min mor?

Effektivitet i offentliga sektorn

Ägnade eftermiddagen åt att lösa Lottens julkalender. Which I did, all by my own, vilket jag är omåttligt stolt över. Trodde jag var först, men så visade det sig att Dammråttan tidigt med ett kryptiskt inlägg hade kommit på det. Huvudsysselsättningen var dock att skriva ett brev till Nioåringens rektor.

Jag skulle verkligen vilja be dig att ompröva beslutet att inte ge X ledigt den 9-18 december.

Det stämmer att X har varit ledig flera dagar under de två senaste åren. Utifrån ett utbildningsperspektiv har det dock inte varit till nackdel för X. Snarare är det tvärtom; han har lärt sig oerhört mycket under våra semestrar, såväl ”akademiskt” som personlighetsmässigt. Han har – bland annat – lärt sig att tala engelska i princip flytande (om än med ett lite lustigt uttal), han har upplevt helt andra kulturer och fått en gryende förståelse för att det finns andra sätt att leva på än Södermalmslivet, och han har också fått arbeta med att få nya kamrater, och komma in i nya barngrupper. Just det faktum att vi har varit borta en del, utan att detta på något sätt har påverkat X negativt, borde tala för att han ska få ledigt. Jag kan för övrigt påpeka att X har haft väldigt få sjukdagar, så den totala frånvaron är inte betydande.

Det är heller inte så att vi väljer att resa bort under terminen och stanna hemma på loven bara för att det är enklast eller billigast. Normalfallet är att vi reser på loven. Förra årets resa till Indien skedde till 80% under lovet, men det blev några resedagar under terminen också.Men det är inte alltid det går att enbart resa under loven, i synnerhet inte när man har gemensam vårdnad och behöver jämka de lediga dagarna med varandra. I år hade jag ingen möjlighet att ta ut en omfattande sommarsemester, på grund av mitt arbete. Jag har också arbetat extremt mycket denna höst, med många resor. Det är därför viktigt att X och jag får lite tid tillsammans. Det är klart att kostnaderna i detta fall spelar en viss roll för valet av resdag. hade vi åkte tre dagar senare (och alltså varit ledig i fem dagar) hade kostnaderna ökat med 10.000 kronor för mig och X.

Orsaken till att det blev två veckor på Kanarieöarna är främst att jag vill att X ska få möjlighet att lära sig simma ordentligt. Han lyckades inte riktigt lära sig det under förra årets simundervisning, sommarens väder gav inte så många tillfällen att bada, och det blev ingen uppsamlingsklass för dem i trean som inte lärt sig simma. Simningen var för övrigt den enda punkten som behövde åtgärdas, vid X:s utvecklingssamtal.

Jag är medveten om att skolan har rätt att vägra ge X ledigt. Men det är ingen orsak till att ni ska göra det. Istället borde ni göra en bedömning av vad som är bäst för X och för skolan i detta fall. X är en rättrådig pojke, som inte vill bryta mot regler. Om han inte får ledigt, kommer han att ha dåligt samvete. Jag tycker också att det vore bättre om han fick med sig en hemuppgift att lösa på resan.

Om det är något du undrar över eller vill diskutera, så är du naturligtvis välkommen att ringa mig.

Vänliga hälsningar

Inte för att jag tror att det gör någon skillnad.

Vaccinerad

Ringde företagshälsovården och frågade när man kunde vaccinera sig.

”Nästa vecka får vi in vaccinet till allmänheten”
”Jaha. Men det är så här att jag ska resa bort tidigt nästa vecka, och då skulle jag vilja vara vaccinerad. Du vet, man sitter på flygplan. Och eftersom det kan bli biverkningar, så vill jag h elst inte vaccinera mig dagen innan. Man vet ju aldrig.”
”Hrmm. Okej då. Vi har fått in lite vaccin för nyckelpersoner. Så om du kommer på en gång kan du få. Men du berättar inte det för någon”
”Nänä. Jag berättar det inte för någon, och jag åker nu”
”Det är mellan dig och mig”
”Jaa. Mellan dig och mig”
”Och du säher inte ett ord till dina kollegor”
”Nänä. Inte ett ord”

Så nu är jag vaccinerad. Frös som en hund i går kväll, och har lite ont i armen. Annars inga problem. Sprutan gjorde inte ens ont.

Värdelösa värdegrunder

Idag har jag fått ett mail från Nioåringens lärare, med skolans officiella motivering till varför Nioåringen inte får ledigt.

”Angående X:s ledighet vill jag bara understryka att jag bedömer att han går miste om viktiga värden skolan genom att inte delta i traditioner såsom Lucia och skolavslutning. Enligt skollagen har han närvaroplikt samtliga skoldagar under året, och dessutom gäller återhållsamhet med beviljande av ledighet. Ni tar ju ledigt för X 10-12 dagar varje läsår och det blir en lång period sammantaget under flera år. Jag har inte mandat att ge honom ledigt och jag anser naturligtvis att han ska vara i skolan när det är skoltid och resa bort när han har lov.”

Tjaa. Hur svarar man på det. Den första frågan är ju vad ”viktiga värden skolan genom att inte delta i traditioner såsom Lucia och skolavslutning” är för värden. Och vill jag att min son ska ha de värdena? Hur jag än funderar kan jag inte komma på något vettigt värde som Lucia och skolavslutningen förmedlar. Att en svenska kulturen bara kan historiska personer av sydeuropeiskt ellerr mellanösterskt (?) ursprung, om vi först gör dem ariska. Och om det mot någon förmodan finns vettiga värden att hämta hem, så skall de ställas mot att Nioåringen lär sig simma, och att han upptäcker andra kulturer och sedvänjor, traditioner och värderingar (Jaaa. Den kanariska kulturen är också en kultur).

Det finns en inskränkthet i mailet som upprör mig. Inte bara i det enskilda fallet, utan som ett uttryck för skolans syn på lärande och på människor. Man ska vara i skolan för att man ska vara i skolan. Svenska traditioner är bra och skall matas in till vilket pris som helst. Utländska intryck är av ondo. Utlandsresor är meningslösa.

Vet inte hur jag ska göra. Om jag ska ta frågan till rektor en gång till, eller överklaga till utbildningsförvaltningen. För min egen skull skulle jag bara stritta, men Nioåringen är så rättskaffens, och vill följa regler. Och det är väl bra. Kanske. Å ena sidan vill jag att han ska lära sig att ibland måste man bryta regler. Å andra sidan vill jag inte att han ska lära sig det riktigt än. Det blir så jobbigt.

Äntligen!

Lottens julkalender är igång! Klicka er dit och börja gissa. Och länka så att andra hittar dit. Det här är årets kulturgärning. Ett litterärt evenemang som intresserar en störrde del av befolkningen än Nobelpriset. Borde vara det i varje fall. Fast ni får inte vinna t-tröjorna från mig.

Egentligen borde det finnas en pyramidspelsregel, som gör att den som länkar nya människor till Julkalenderna får en t-tröje-provision.