Estelle. Estelle?! What the royal Fuck var väl ungefär min första reaktion. Min andra reaktion var att föreställa mig den totala förvirringen hos alla Östermalms- och Djursholms kungabarnsvännerföräldrarwannabies (de som vill att deras barn ska bli kompisar med Estelle alltså). Här har alla förväntat sig ett riktigt gammalt fint namn, som man alltid har hetat i de här familjerna; Sofia, Margareta, Christina, yada yada och så blir det Estelle, ett nästan lite småvulgo namn. (På Twitter använde jag uttrycket White Trash, men den samlade kunskapen i Twitter encyklopedien tycks vara att det vittnar om klassförakt. Vilket är som klasshat fast tvärtom. Vilket jag kanske kommer att skriva ett blogginlägg om någon gång).
Även om det ännu inte har gjorts någon tillförlitlig studier av i vilka socioekonomiska grupper namnet Estelle är vanligast förekommande i, så associerar i varje fall jag det med fulförorter. [Här tänkte jag skriva Ni vet; som N-N eller X eller Y, och så insåg jag att jag i så fall med största säkerhet kommer att förolämpa någon i min läsekrets och det vill jag inte]. Men typ såna där namn som är lite halvfranska, fast inte Jacqueline eller Josefin eller Madeleine, utan typ Emmanuelle. Hoppas ingen av er heter Emmanuelle.
I varje fall så kan jag föreställa mig förvirringen hos dessa kungabarnsvännersföräldrarwannabes. Vad ska de nu döpa sina barn till om Estelle är inne? Det är som för några år (OK 10 år) sedan när 70-talet började bli inne. Hur visste man vad som var ballt och vad som var väldigt väldigt omodernt? Vilka namn är kronprinsess-inne och vilka namn är ghetto-ute?
Men ju mer jag tänker på det desto mer impad blir jag. Även om jag är stenhård republikan så börjar jag tycka att Viktoria är den bästa representanten för Sverige. Här har vi en tjej som är född in i den hårdaste av hederskulturer. Hon måste bekänna sig till den Augsburgska bekännelsen. Hon kan inte gifta sig med den hon vill, utan måste ha regeringens tillstånd. Och så visar hon att det ändå går att välja sin egen väg. Att gifta sig med en gymägare och döpa sitt barn till Estelle. Ta ingen skit.
Men det roligaste av allt är Herman Lindqvist som tycker att Estelle låter som en nattklubbsdrottning. Och? Hur jävla populärhistorielös får man vara? Det är klart bruden ska bli en nattklubbsdrottning. Det är ju en del av arvet. Morfar var ju nattklubbsprinsen och morsan är ju döpt efter en nattklubb.
Visst är det lite kul att föreställa sig Daniels och Viktorias namndiskussioner som en scen i TV-serien Solsidan. Kungasyrrorna lär ha varit lite strama mot Silvia i början, så de namnen går bort. Och ska ena mammans namn vara med ska också den andra… Men vad ägnar alla ”hovexperter” sig åt när de inte ens kan få fram ursprunget till Mary? Det undrar jag verkligen!
http://www.karinenglund.com/2012/02/9111/
Åh, du skriver som jag tänkt sen jag fick höra namnet. Jag vill också kalla det white trash men vågar inte riktigt för att inte såra folk eller verka som jag föraktar white trash, vilket jag kanske gör, lite grand. Inte för att dom tillhör en viss klass utan mer för deras (brist på) smak. D v s brist på samma förfinade smak som jag själv besitter.
Och du är nåt på spåret där, att både Victoria och Estelle låter som nattklubbsdrottningar. Själv funderar jag på om Victoria tänkt hoppa av när kungen trillar av pinn. Säga att nä, nu skiter vi i det här, nu vill jag leva Svenssonliv och jag tänker inte låta min dotter behöva växa upp i samma fångenskap och hederskultur som jag själv fick göra. Prinsessorna Estelle och Tiffany samt prins Kevin/Liam/Robin får alltså växa upp som vilka överklassbarn som helst, fast med lite udda namn.