På mitt förra jobb hade jag en personalchef som ifrågasatte varför man alltid plockade in sådana som Gunde Svahn och Göran Kropp att håll motivationsföreläsningar för personalen. ”Här försöker vi få alla att jobba åt ett håll, i ett team, och så plockar vi in Sveriges största individualist. De går ju inte att ha i ett möblerat fikarum”
DN har en intervju med Roburs VD Thomas Eriksson. Hans mål är två marathon och två Ironman i sommar.
”Han kombinerar sin 60-timmars arbetsvecka med att stiga upp runt femsnåret varje vardag för ett par timmar i joggingspåret, på cykeln eller i gymmet. I genomsnitt tränar han 12 timmar i veckan.”
Om han går upp fem, tar sig till träningen, tränar två timmar, duschar och äter frukost så är han på jobbet cirka nio. Om han jobbar tio timmar på veckodagarna (och tio timmar sammanlagt på helgerna) så kan han gå från jobbet ungefär kl 19. Förutsatt att hans sekreterare köper lunch åt honom som han äter på kontoret. Eller så räknar har lunchen som arbetstid. Anyway. Om vi antar att han handlar sushi till middag (inte pizza), och att han bor ganska nära kontoret så kan ha vara klar med middagen säg 20.30. Då har han ungefär 2.30 timmar på sig att läsa, se på TV, umgås med vänner, klia sig i naveln, gå på museum eller bio innan han går och lägger sig 23.00, för att hinna upp till femsnåret. Och då får han 6 timmars sömn, vilket kan vara ganska lite i längden. Visserligen lär Mrs T ha klarat sig med fem timmars sömn per natt, men hon var ju the Iron Lady.
Det går säkert att leva så. I synnerhet om man inte har barn. Men är det sunt? Vill man ha såna kollegor? Vad har man att prata om annat än jobbet och hur fort man springer milen?
Och när hinner han twittra?
Han hinner nog klippa åtminstone en timme om han springer/cyklar hemifrån som del i träningen. Men annars, ja. Jag tänkte på samma sak och kom fram till att antingen var ensamstående eller hade en fru/sambo/partner som står för all markservice. Det senare är inte så osannolikt skulle jag tro.
Min första tanke var; har han barn? Det hade varit intressant om de hade frågat honom det.
Jag tänkte samma sak eftersom jag tränade 11 timmar i veckan i min ”träningsperiod” för ett tag sen, men så hade jag då ingen partner, barn eller socialt liv. Gymmet var liksom alla delarna… men visst, det hade säkert gått att få in lite mer socialt liv (barn/partner/vänner/hobby) men då hade städning, tvätt och andra saker som man trots allt måste göra fått stryka på foten. Om man nu jobbar 8-10 timmar per dag som jag gjorde…
Det finns liksom bara ”så mycket tid” per dygn… ^^
Eller som min kollega konstaterade: han har nog lejt ut sitt sociala liv också.
”Du, jag är bjuden på middag på lördag. Kan du ta det? Men bli inte för full och skäm ut mig”.