Författarförbundets ordförande Mats Söderlund kräver fasta bokpriser. Han får stöd av Karin Stensdotter, som tillhör den procenst av Sveriges befolkning som är kulturkonservativa (förutom att hon bor i Frankrike, detta kulturkonservativa paradis på jorden).
Jag fattar inte hur någon någon endaste människa kan tro att fasta priser på någonting leder till ett ökat och förbättrat utbud. Sure, det kan kombineras med andra åtgärder, som enorma kulturanslag, stipendier, konstnärslöner etc. Men i så fall är det dessa subventioner som leder till det ökade utbudet. Kan inte de här människorna bli finansiella rådgivare åt svenskt näringsliv. SAAB skulle behöva dem. ”Ta 1 miljon per bil, så går ni med vinst. Nej, ta fem förresten, så går ni med ännu mer vinst. och så kan ni investera överskottet i bokbranschen”. Fast producenter och försäljare har i och för sig i alla tider velat ha monopol eller kartell. Det är konsumenterna som tjänar mest på marknaden.
Karin Stensdotter drar en inte alldeles uppenbar parallell.
”Jämförelsen med sprit gör kanske saken tydligare. I Frankrike står pastisen och whiskyn på pall på stormarknaden i juletider med så låga lockpriser det nu går med fransk prispolitik. En vara som alla andra med andra ord. De begränsade antalet böcker håller sig på sina vanliga hyllor och utbudet är modest men priserna desamma som i kvartersbokhandeln. I Sverige däremot fylls pallarna med Dan Browns och Camilla Läckbergs böcker – till dumpade priser.
Kan det vara så att utbudet i någon liten mån styr konsumtionen, Lena Adelsohn Liljeroth?
Kan det också vara så att priser på olika varor visst kan styras politiskt, till och med tillgänligheten kan styras politiskt – om man bara vill? (Vara som vara, menar jag.)”
Ehh. Ja. Men bara för att vi har marknadsförstörande mekanismer inom ett område, behöver vi inte ha det inom alla andra områden. Dessutom så är ju meningen med Systembolagets fasta prispolitik och begränsade försäljningsställen att minska utbudet.
Säga vad man vill om Camilla Läckberg, men hon har fått flera vanliga människor, som annars aldrig skulle ha tänkt tanken, att börja skriva egna böcker. Det är stort. Det är betydligt större än att ens barn har läst Nils Holgerssons underbara resa.
Men det leder till att andra författare slipper gnissla tänder av avundsjuka. Så det kanske är positivt för folkhälsan.
Nu har jag tänkt ett varv till. Sänkt bokmoms ledde till att bokförsäljningen ökade, men egentligen var det bara de som redan köpte böcker som köpte ännu fler. Storläsarna är mest benägna att ändra beteende på grund av låga priser. Så tänk om de låga bokpriserna på bestsellers egentligen är mest intressanta för att de påverkar de flitigaste bokköparna. (Jag är rätt säker på att det gäller mig. 99 pix kan jag lägga på en blockbuster när jag är bakis eller på resande fot, men inte 250) I sådana fall leder detta till ett slags demokratisering av läsvanorna. Om priset sänks ännu mer kommer även de mest högbrynta köpa Camilla Läckberg och därmed får vi alla en gemensam värdegrund och kulturarv.
Det är ungefär vad Clay Shirky skriver: http://www.shirky.com/weblog/2009/11/local-bookstores-social-hubs-and-mutualization/
Pingback: Tweets that mention Dumskallarnas sammansvärjning « Messerschmitt -- Topsy.com
Pingback: Kortbloggat:Digitalpr.se-2009/12/06
Hej Messerschmitt,
Parallellen med Systembolaget är snarare den att det är olika VAD man väljer att ha fasta priser på, från statens håll, olika stater och olika kulturer har olika syn där. Och att det alltså GÅR, även i Sverige. Om man vill, alltså.
Jag tror i och för sig inte att fasta bokpriser kommer att genomföras, och heller inte att det finns något intresse för det i Sverige. Det är inget jag sörjer över heller.
Däremot är jag mycket tacksam att slippa sätta mina barn i skola i ett land där din inställning till Selma Lagerlöf respektive Camilla Läckberg är så pass vanlig som den är.
Allt gott,