Idag har jag fått ett mail från Nioåringens lärare, med skolans officiella motivering till varför Nioåringen inte får ledigt.
”Angående X:s ledighet vill jag bara understryka att jag bedömer att han går miste om viktiga värden skolan genom att inte delta i traditioner såsom Lucia och skolavslutning. Enligt skollagen har han närvaroplikt samtliga skoldagar under året, och dessutom gäller återhållsamhet med beviljande av ledighet. Ni tar ju ledigt för X 10-12 dagar varje läsår och det blir en lång period sammantaget under flera år. Jag har inte mandat att ge honom ledigt och jag anser naturligtvis att han ska vara i skolan när det är skoltid och resa bort när han har lov.”
Tjaa. Hur svarar man på det. Den första frågan är ju vad ”viktiga värden skolan genom att inte delta i traditioner såsom Lucia och skolavslutning” är för värden. Och vill jag att min son ska ha de värdena? Hur jag än funderar kan jag inte komma på något vettigt värde som Lucia och skolavslutningen förmedlar. Att en svenska kulturen bara kan historiska personer av sydeuropeiskt ellerr mellanösterskt (?) ursprung, om vi först gör dem ariska. Och om det mot någon förmodan finns vettiga värden att hämta hem, så skall de ställas mot att Nioåringen lär sig simma, och att han upptäcker andra kulturer och sedvänjor, traditioner och värderingar (Jaaa. Den kanariska kulturen är också en kultur).
Det finns en inskränkthet i mailet som upprör mig. Inte bara i det enskilda fallet, utan som ett uttryck för skolans syn på lärande och på människor. Man ska vara i skolan för att man ska vara i skolan. Svenska traditioner är bra och skall matas in till vilket pris som helst. Utländska intryck är av ondo. Utlandsresor är meningslösa.
Vet inte hur jag ska göra. Om jag ska ta frågan till rektor en gång till, eller överklaga till utbildningsförvaltningen. För min egen skull skulle jag bara stritta, men Nioåringen är så rättskaffens, och vill följa regler. Och det är väl bra. Kanske. Å ena sidan vill jag att han ska lära sig att ibland måste man bryta regler. Å andra sidan vill jag inte att han ska lära sig det riktigt än. Det blir så jobbigt.
Ja inskränkt är rätta ordet! Din nioåring lär inte missa värdet av traditionerna bara för att han reser bort ett år. Tyvärr vet jag att denna lärare och arbetsgruppen har en väldigt gammaldags syn på hur saker ska göras, bara för att ”så har vi alltid gjort”. Min dotter gick tidigare i samma klass men vi flyttade under sommarlovet.
Jag tycker nog att du ska dra ärendet ett varv till, men gå på en högre nivå, inte till rektorn igen – om du orkar förstås. Denna lärare behöver få sina traditioner ifrågasatta.
Jag blir så upprörd av det svaret. Det av två goda skäl. Främst jag anser att det är barnets föräldrar som äger ensamrätt att ge barnet de helgtraditioner som deras barn ska få. Det är inte skolans, dvs frökens angelägenhet. Men främst för att jag som lärare verkligen erfarit hur illa en del barn far av att skolan såhär bygger upp en förväntan om en kommande julhelg, som barnens familjer inte varesig kan eller vill möta. Det här med barnet ut med badvattnet!
Suck. Min son fick inte heller ledigt en gång. Även där ansåg rektorn det var viktigare att klä ut sig i vit nattskjorta, i stort sett tutta eld på håret och äta torra gula bullar – än att besöka Tokyo med omnejd. Vi åkte ändå förstås. Jag erbjöd skolan att sonen under Japanresan skulle sätta ihop ett föredrag om den japanska kulturen – som kompensation för att han missade julspelet och det teoretiska provet i gymnastisk. Men skolan tackade nej. Dubbelsuck. Åk- och visa sonen att man faktiskt inte behöver finna sig i vad en del ”auktoriteter” bestämmer. Det är aldrig för tidigt.
Men snälla rara, de kan bara inte ge som skäl för att inte bevilja ledigt att sonen går miste om viktiga värden i svenska traditioner såsom Lucia och jul?!? Hur är man funtad då? Jag tror att sonen har upplevt dessa traditioner till fullo X antal gånger redan och lär göra det X antal gånger till i livet, uatn att få några men om han missar dem emellanåt. Dessutom är det väl inte läraren som ska göra bedömningen i det här läget, utan rektorn. Fast rektorn verkar ju inte kunna tänka själv… Jag har också mött den där läraren och hört vilka sura kommentarer som kan undslippa henne. Tyvärr. Min tanke var att hon hade en dålig dag då, men det kanske finns många dåliga dagar på den arbetsplatsen.
Naivt nog tänkte jag också att det var någon form av felsägning under utvecklingssamtalet, att det inte riktigt kom ut rätt det hon sa, men om det var samma person som talade under utv.samtalet så kanske jag ska tänka om…
Annars finns det säkert något luciatåg på kanarieöarna som ni kan besöka…
Pingback: Christians dagbok – 2009-12-02 | En sur karamell
Men herregud…
Säg att ni har konverterat till islam – eller blivit Jehovas Vittnen: för jag antar att de ”viktiga traditionerna” försiggår i kyrkan. Skolplikt my a** – det vet väl alla att de sista veckorna i skolan är fullständigt meningslösa innan man kommit upp i gymnasiet?