Lisa funderar över hur fyllans olika stadier kan karakteriseras och benämnas.
Mycket intressant ämne. Det första konstaterandet man kan göra är att det finns betydligt fler ord för grov fylla än för lätt berusning, trots att nyanserna är betydligt fler i det tidiga skedet. Månne det bero på våra dryckesvanor, om eskimåerna har 17 ord för snö, så kanske det är logiskt att vi har 17 ord för att vara aspackad. Dyngra. Apfull.
Mina personliga erfarenheter är att den tidiga berusningen märks bäst när man dricker ensam. Ja, jag vet det. Det är tabu. Etikettsbrott. Ett allvarligt tecken på alkoholproblem. Men väldigt trevligt en fredagkväll, när man har kommit hem från jobbet och inte orkar gå ut. Då märks alkoholens effekter redan efter andra klunken. Inte som en bedövning, men som en svag uppluckring av sinnena. Lite dizziness. Smålummigt. Som att komma in i ett varmt hus efter en höstpromenad.
Överhuvudtaget är det stor skillnad på alkoholens effekter när man dricker i sällskap och när man dricker ensam. I sällskap fungerar alkoholen som uppåttjack. Man blir glad och meddelsam. Ensam fungerar den som nedåttjack. Man slappnar av och blir lite lummig. Inåtvänd. Meditativ.
november 8, 2009 kl 4:28 e m |
Eskimåerna har inte sjutton ord för snö. Eller 400 eller vad nu det kan påstås. De har, precis som alla språk med utbredningsområden där snö förekommer, ett antal snörelaterade ord. Som ”snöblandat regn”, ”nysnö” och ”skare”, för att nämna några svenska snöord.
Geoffrey Pullum har rett ut hur det här missförståndet uppkom i en essä betitlad The Great Eskimo Vocabulary Hoax – i den översta posten i den här Google-sökningen kan man läsa den i ”snabbgranskningsläge” om man inte vill ladda ner. Historien bakom själva myten börjar i sista stycket på s. 162.
Jorå, det här är en av mina lingvistiska käpphästar!
I övrigt kan jag säga att det är väldigt lätt för folk som inte lever ensamma att säga att man ska undvika att dricka ensam. Skulle jag som singel ha behövt ragga upp någon kompis för att ta mig ett glas vin eller två? Neh.
november 8, 2009 kl 4:43 e m |
Men jag älskar myten om att eskimåerna har 17 ord för snö! Fast jag vet att det inte är sant. Jag tycker det är en trevlig myt, hur vi tar vad vi har och berikar vårt liv med det, ser de små nyanserna i tillvaron runt oss. Lever nära elementen och naturen. Jag vill att eskimåerna ska ha 17 ord för snö!
Jag har ingen aning vad jag försöker säga här. Jag sitter framför en brasa i ett hus vid havet i Normandie efter att har druckit vin till lamsteken. Visserligen med sällskap men med fredagskvällseffekten av vinet i kroppen. Söndagseftermiddagsdåsig.
november 9, 2009 kl 12:13 e m |
Jag älskar faktoider som den om eskimåers ordrikedom för snö. En annan vanlig, spegelvänd faktoid är att naturfolk inte har något ord för skog. Om det nu är en faktoid, jag har ine kollat.
Jag kan lät komma upp i ett tjog snörelaterade svenska ord. Modd, blötsnö, skare, pudersnö, hagel. Fast inget når ju upp till den sublima poesin hos ”rutten drivis i kvarken”.
november 11, 2009 kl 2:50 e m |
Fast jag blir nästan jämt mer inåtvänd och meditativ av alkohol. Den där fnittriga utåtriktade snurret är ovanligare, så ovanligt att det är enklare att ta sig till fnitterstadiet utan att passera baren.