Brevet till Ribbing

Kära Margareta

Jag uppskattar din etikettspalt mycket, även om frågorna ibland är något banala, och hoppas att du kan hjälpa min fru och mig med den etikettsmässiga tvist som sedan en tid har försämrat vår relation.

Min fru och jag har på det stora hela ett lyckligt äktenskap, med ett rikt socialt umgänge. Det har dock länge varit en källa till förtrytelse att vi har olika äktenskapliga behov. Rent ut sagt, så vill jag idka könsumgänge oftare än vad min fru önskar göra. Denna situation har förvärrats med åren. För det mesta accepterar jag att hon inte vill – det är ju mest gentlemannamässigt så – men ibland blir lusten för stor, och jag kan inte hjälpa att jag fortsätter, fastän hon säger nej. Jag vill poängtera att hon varken skriker eller gör fysiskt motstånd, hon bara vänder bort huvudet.

Min fru blir vanligtvis sur och irriterad efter dessa händelser, ibland i flera dagar. Nu har det gått så långt att hon har börjat prata om skilsmässa. Jag kan förstå att hon tycker att det är fel av mig, en gentleman bör, som jag mycket väl är medveten om, inte bete sig på det sättet. Men jag tycker nog att hon gör en höna av en fjäder. Hon har ju faktiskt, såsom varandes min hustru, vissa förpliktelser. Det är dessutom så att hon också begår flera etikettsbrott, som jag av hänsyn till henner inte brukar påpeka offentligt. Men hon brukar till exempel stoppa kniven i mun och släppa väder, även i offentliga sammanhang.

Mot bakgrund av hennes egna etikettsbrott, så kan jag tycka att det är lite förmätet av henne att klanka ner på mina, och så till den milda grad överreagera att hon pratar om skilsmässa. Jag skulle uppskatta dina synpunkter på allvarligheten i våra respektive försyndelser mot etiketten.

Med vänliga hälsningar

En advokat och en gentleman