Common People

Jag är så fascinerad över Göran Hägglunds obsession med vanligt folk, och hans påstående att vänstermänniskorna och kultureliten föraktar de vanliga människorna;
”Vi Kristdemokrater är verklighetens folk. De som har familj, arbetar, tar semester och lever sina liv som folk gör mest; och som får höra av krönikörerna och teaterregissörerna att de ska skämmas att de är inskränkta och att deras tillvaro är falsk och förljugen”

Argumentationen är grotesk och verklighetsfrämmande på så många sätt. Jag försöker verkligen dra mig till minnes någon krönikör eller teaterregissör som hävdar att det är falskt och förljuget att ha familj, arbeta och ta semester. Det närmaste jag kommer är att jag har för mig att det fanns någon ideolog på SAF som tyckte att svenskarna hade för mycket semester och ledighet, och att vi borde ta efter Japan. Det är kanske honom Hägglund tänker på?

Dessutom är det ju, som Hyenan påpekar, kanske lite förmätet att ett parti som har 3.7% av rösterna ser sig själva som verklighetens folk. Eller så är det kanske så att verklighetens folk är ett annat folk än svenskarna. Verklighetens folk kanske mer är som Guds utvalda folk. De som inte super, svär och har oskyddat sex så fort de får tillfälle. Jag tror att Göran Hägglund får följa Bertol Brechts gamla råd: ”Välj ett nytt folk”

You’ll never do what common people do
You’ll never fail like common people
You’ll never watch your life slide out of view, and dance and drink and screw
Because there’s nothing else to do.