Jag har en ny avrättningsmetod för sniglar. Jag hugger av deras huvud med spade. Chop chop. Sedan häller jag på snigelgift (av märket Curera, hur tänkte de då?) och hoppas att kannibalismen ska slå till.
Om man hugger av människor huvudet, så sprutar det ut blod. Tror jag, inte för att jag har provat. Det är samma sak med sniglar. Fast det är slem. Slem väller ut, pumpas ut. Som att klämma en jättelik övermogen finne. Eller böld. Det är hur äckligt som helst. Därför hackar jag snigeln 2-3 gånger, av äckelkänsla, och för att vara riktig säker på att den är död. Med kraft. Jag kör ner spaden 5 centimeter i marken varje gång. Tar i så mycket att jag får ont i handen.
Jag går nog tillbaka till Yes metoden. Så dryg att den räcker länge.
juli 5, 2009 kl 12:15 f m |
På den tiden jag brydde mig om trädgården gick jag runt och klippte sönder dem med en rejäl sax.
juli 5, 2009 kl 12:11 e m |
Häcksax är ännu bättre. Man får till en distans mellan sig själv och det vällande slemmet. Och man behöver bara klippa till en gång, för det är ingen tvekan om vad som har hänt.
Det finns också en slags käpp med ett rakblad längst ut som gör att man kan döda dem utan att böja sig ner. Helst ska man göra det utanför sin tomt så att de samlas på kyrkogården för att äta upp varandra. Käppen påminner till utseendet om Speedy Weedy, som jag hoppas att du har sett och införskaffat.
juli 5, 2009 kl 11:43 e m |
Det var nog en häcksax jag använde.
juli 6, 2009 kl 12:26 f m |
Om man bara har den rätta inställningen så klarar man sig med pennkniv. Det är mental träning som gäller!
juli 6, 2009 kl 2:31 e m |
Men om man inte har den rätta inställningen?
juli 6, 2009 kl 8:56 e m |
Jag brukar trampa på dem. Det blir ett ganska tillfredställande ‘plopp’ när de spricker. Och så blir det inte någonting kvar att ta hand om, slemmet sugs liksom upp av marken.
juli 6, 2009 kl 9:32 e m |
Om man har den rätta inställningen kan man bita av huvudet med tänderna. Sina egna, för jag tror inte att sniglar har några.