Sing if you’re glad to be straight

Säga vad man vill om HBT-rörelsen, men de har ett ganska stort PR-mässigt försprång gentemot sina moraliserande motståndare bara genom att de (HBT) verkar vara glada och njuta av livet, medan Bevara Äktenskapet och Ja Till Livet och alla andra frikyrkorörelser utstrålar samma livsglädje och omedelbara spontantitet som ett Tupperwareparty i Stepford. Homosarna och Bisarna vill man ju vara med. Transarna vill man vara som.

I synnerhet när det är Pridetider. Flera år har jag tittat på tåget och tänkt att om man nu ändå lever i celibat, så skulle man ju lika gärna kunna leva i ett homo- eller bisexuellt celibat och festa järnet samtidigt.

Och nu är det ju tema hetero på Pride. Då måste det ju finnas en heteroavdelning i tåget. Som går under parollen ”Vi är hetero, men vi vill också ha roligt”

Fast om jag gick där skulle jag nog ha min egen skylt. ”Inte jag. Jag vill fortsätta att vara sur och gnälla”

Det är synd om ungdomen. Det har det alltid varit

I dagens pappersversion av svenskan finns en liten artikel om EU-konferensen om ungas kulturvanor. Tyvärr ej på nätet.

350 byråkrater har i dagarna två diskuterat EU:s roll i att skapa en ”kreativ generation”. Till sin hjälp har deltagarna haft gymnasieungdomar som visar hur man använder Facebook och andra sociala medier. Jag tror jag dör. Och det blir bara roligare. Ta till exempel Xavier Troussard, chef för kultur och kommunikation vid EU-parlamentet, som menar att:

”Den stora utmaningen ligger i att säkerställa att begreppet kreativitet ingår i Europaprojektet. Men det krävs politisk vilja och politiska åtaganden, inte bara utbyte av erfarenheter”

För det första; vad innebär det att begreppet kreativtet ingår i Europaprojektet? För det andra, hur beordrar man fram kreativtet gennom politisk vilja?

Avslutningen är – i svår konkurrrens – det allra roligaste. Man refererar till en kommande rapport om ungdomars tillgång till kultur i olika EU-länder:
”Anmärkningsvärt är att antalet ungdomar som besöker kulturella institutioner är högre än siffran för antalet ungdomar som säger att de vill besöka kulturinstitutioner… Det är som att de unga tvingas ta del av kultur.”

Rubriken på artikeln är ”Dystra kultursiffror för unga”

Det nya i-landsproblemet

Brist på fattiga.

Gul lyser solen

Gul är flaggans kors
Gul vajar säden
och gul är ängens pors
Gul är kines och gul japan
och morsans tomt är gul som fan
vår svamp är gul, sa ta’n
vår svamp är gul, så ta’n

Nu har jag plockat svamp på min tomt. 8 liter. Visserligegn orensad, men ändå. Och då plockade jag bara de svampar som var större än en femkrona.

Upptäckte att mördarsniglar gillar kantareller. Upptäckte att kantarellens undersida har ungefär samma texture som mördarsniglar. Fast inte lika klibbiga. Ibland var det klibbigt.

Stekarlivet hemma i Stockholm

DN:s gamla artikel om Stockholmsveckan i Visby satte min fantasi i rörelse. Undrar hur Stockholm skulle se ut om detta beteende spridde sig till andra områden. Varför begränsa champagnemetoden till bara champagne? Tänk om cafégästerna skulle beställa 8 kaffe och hälla ut sju på golvet.  Köpa 12 pizzor och bjuda förbipasserande? (fast just den faller på sin egen inneboende brist på logik, eftersom det är slanka brudar som blir bjudna, och de inte äter pizza. Å andra sidan skulle pizzorna räcka jävligt länge. Ungefär som med Jesus och fiskarna och bröden. Det kanske det var så Jesus genomförde sitt brödmirakel förresten; ddet var ingen som ville ha brödet, för alla gick på GI).

Köpa nya dyra kläder och riva sönder dem med flit när man använder dem första gången. Fast just det beteendet känner jag igen. Det är den scenen i Twin Peaks när man (i varje fall jag) inser att Josie Packard är allvarligt störd och att Cathrine Martell är den mest normala kvinnan i den familjen.

Inget är som väntans tider

Men det är ett jävla sjå att vara byggherre. Beslut, beslut, beslut. Var ska lampan sitta i badrummet. Var ska fönstren sitta. Var ska huset stå. Vilket golv ska du ha. Beslut, beslut, beslut.

Har varit inne på laminatgolv. Det är inne säger min kompis. Fast det var för två år sedan, så det kanske är ute nu. Så nu funderar jag på plastgolv istället. Vad tror ni om någon av dessa? Jag gillar Metallica och Zoom. Fast det kanske blir lite för häftigt. Man kanske tröttnar på det. Eller så kanske det är ett för litet utrymme. Rummet är på 2.5*2 meter, och en liten korridor på 1*2 meter.

Nioåringen stannar fram till lunch hos sin nya flickvän. Han spelar Nintendo och hon sitter vid datorn.

Generationskamp

Min mor tog hand om Nioåringen över lunch igår. Jag kom hem stressad på eftermiddagen (efter en vecka på jobbet som har varit som Alice i Underlandet), skulle bara slänga ihop saker och åka ut till landet med bussen som går varannan timme. Upptäcker först disken, som motsvarar en normal trebarnsfamiljs dagsproduktion. När jag mot all förmodan hunnit med den och ska packa ned maten upptäcker jag att förpackningen till kvällens middag – lövbiff -  är uppriven och ungefär hälften av lövbiffen borta (lövbiffen ingick inte i dagens lunch; den uttryckliga ordern var ”värm lite rester”)

Det – och att tunnelbanan var försenad – var droppen som fick bägaren att rinna över, tuvan som stjälpte lasset, ryckningen som fick fingret att slå ned på avtryckarknappen.  Jag ringde upp henne och sa att det inte var OK att öppna matförpackningar utan att fråga, och att det heller inte var OK att klippa tånaglarna i soffan och låta det ligga kvar (det gjorde hon senaste gången, ni förstår hur jag har det).

Efter några timmar fick jag ett SMS från henne. ”Du gick över gränsen idag. Hör av dig när du har ändrat attityd”. Jag bara stirrade på det och undrade hur korkad en människa kan vara. Hur kan hon någonsin tro att det är en fajt hon kommer att vinna. Så nu funderar jag på om jag inte ska höra av mig, eftersom jag inte har ändrat attityd, eller om jag ska ringa upp henne och säga ”Jag har ändrat attityd. Det är slutdaltat nu. Du kommer inte in i min lägenhet igen, om du inte kan garantera att du uppför dig som folk”

Men vi hann i varje fall ut på landet. Nioåringen sover över hos en granne som har en 11-årig dotter på besök. De bondade direkt. Jag såg två grävlingar på fem meters avstånd när jag plockade svamp i skogen. Den ena var stor som en schäfer (ingen tror på mig när jag berättar detta). Jag funderade på hur man försvarar sig mot två grävlingar, varav den ena är stor som en schäfer, med hjälp av en murken pinne och en svampkniv. Hittade ett nytt svampställe på tomten, som jag inte förstår hur jag kan ha missat under de 12 åren jag har haft det här stället.

Dessutom har jag ätit av mina egenodlade bönor, ärtor och potatis. Det var dagens höjdpunkt.

En helt annan skönhetsdebatt

Daily Mail hävdar att kvinnor över 40 inte bör ha korta kjolar, eftersom de har så fula knän.

Värst drabbad är tydligen Elle Macpherson;
”At the age of 46, Elle has fallen victim to saggy knee syndrome, a cruel and distressing affliction that can randomly strike any woman over 40″

”Cruel and distressing”. En svår utmanare till titeln 2009 års i-landsproblem. Om det inte vore för det att 2009 års i-landsproblem är att begreppet är omodernt, men ingen vet riktigt vad man ska använda i istället. Inte jag i varje fall.

Det finns inga oupptäckta smultronställen

Är de oupptäckta så är det per definition inget smultronställe. Tidningen Varför ger dig chiffret som krävs för att tyda resereportaget.

Jag hatar fortfarande Sony Ericsson

Ni vet hur det är med moderna mobiltelefoner; de är fulla med avancerade applikationer som man adrig orkar lära sig, istället använder an mobilen för att ringa och messa. Så är det inte med Xperia i varje fall. Där är det så komplicerat att skicka ett SMS så man lär sig alla funktioner, innan man lyckas få iväg sitt första SMS. Det är lättare att komma till Google Maps eller till byte av ringsignal än att läsa ett inkommet SMS.

Det här med människa-maskin-integration är inte riktigt Ericssons starka sida.