Henrik Brors rapporterar från KD:s partidagar i Västerås, och Göran Hägglunds linjetal. Hägglund framställer sig själv och Kristdemokraterna som den vanliga människans enda bundsförvant, i kampen mot det rådande kulturetablissmanget.
”– Strävsamma hyggliga människor ska inte behöva tåla att bli föraktade för sin livsstil. Man är inte sämre för att man bildar familj, har ett hederligt jobb och ser fram emot semestern.
Den världen, människornas riktiga värld, det är Kristdemokraternas värld. Vi sitter inte i Stockholm och försöker tolka den världen, vi är den världen”
Jag försöker febrilt komma på vem eller vilka i den kulturella eliten som föraktar människor som har ett hederligt jobb, bildar familj och ser fram emot semestern. Vet ni någon?
Brors analys är att Hägglund försöker provocera fram en debatt, som skall få vanliga svenskar att välja kristdemokraterna. Och jag vill inte vara den som matar trollet, men är det inte lite Böök eller af Wirsén över delar av Hägglunds tal ?
“I Sverige har vi alltsedan tjugotalet plågats av den akademiskt uppfunna värdenihilismen. Alla värden förklarades vara utan allmängiltighet och bara uttryck för den enskildes tillfälliga tycke. I mångt och mycket har företrädarna för denna moralsyn kommit att vara kristdemokraternas huvudmotståndare ända sedan vårt bildande. Och är det, vill jag påstå, än i dag. Denna sorts konflikt berör grundvalarna för det goda samhället och därför har vi kristdemokrater ställt oss i konfliktens mitt. Och där har vi ofta fått stå ensamma.”
“I vårt arbete för materiell trygghet får vi inte glömma den andra tryggheten. Den som ligger i den historiska förankringen och en kultur som skapar glädje och mening i tillvaron. Ett oroligt och rastlöst samhälle är inte ett gott samhälle, hur små man än lyckas göra mobiltelefonerna.”
“Kulturen, precis som moralen, håller ihop gemenskaper. Den skapar förutsättningar för det goda samhälle som är tryggt i sig självt.”
“Senast nu under våren har vi ju fått flera exempel på vilka slags ideal som har förmedlats till den yngre generationen av konstnärer. Eller vad man nu ska kalla den som tvingar andra människor att ingripa i ett fejkat självmordsförsök. Eller den som vandaliserar en tunnelbanevagn i konstens namn.”
“På många håll inom kulturlivet handlar det inte längre om att skapa det vackra eller originella. I stället är det den som väcker mest anstöt – och förstås uppmärksamhet – som vinner. Provokationen sätts i främsta rummet.
“När kulturen förlorar alla begrepp om kvalitet förlorar den också sin mening och brutaliseras. Det offentliga samtalet brutaliseras. Precis som ett samhälle alltid måste ha en levande diskussion om etik är det uppenbart att vi också måste fråga oss vad som egentligen är kvalitet, eller kultur över huvud taget.”
Enligt Brors tog Hägglund dessutom sin utgångspunkt i Åsa Linderborgs bok om sin far – Mig äger ingen – för att utveckla sitt angrepp på den svenska kultureliten. Och här hänger jag absolut inte med. Linderborgs bok borde ju uppskattas av Hägglund. Det är en ömsint skildring av en man med ett hederligt jobb,som tar hand om sin dotter, och ser fram emot semestern. Något fattas i framställningen.
Publicerat av hemligamorsan 
Publicerat av hemligamorsan 
Publicerat av hemligamorsan 
