I vissa fall har jag minne som en elefant. Vi skyller på det goda minnet. Inte på att jag är sjukligt besatt av vad som sa vad när.
I varje fall. När jag läser inläggen i bloggfajten – som det numera heter – mellan Linda Skugge och Ebba von Sydow reagerar jag inte på sakfrågan (där jag kan ha sympati för båda parterna, mer om det senare, om jag orkar och hinner. Är ju en superstressad morsa), utan på Ebbas argumentationsteknik att spela ut kvinnosolidaritetskortet.
”Jag är inte den som förespråkar bloggbråk. Framför allt inte tjejer emellan. Konstiga attacker bemöts bäst med tystnad. Men den här gången kan jag inte låta bli.”
Det påminner om något. Ebba von Sydows attack på Carina Burman och hennes röda läppstift. För närmare tre år sedan.
”Är 1800-talet på väg tillbaka? undrar Carina Burman i onsdagens Expressen och passar på att förfasa sig över mina värderingar och min stilguide. Vad Carina Burman vill är förstås att starta en liten catfight. Oss systrar emellan. Alright Carina, vi kör.”
Med tanke på att det har gått tre år mellan inläggen tänker jag inte hävda att Ebba von Sydow systematiskt bemöter all kritik från kvinnor genom att låta påskina att det är osolidariskt och ”cat-fight-aktigt” för en kvinna att kritisera en annan kvinnas åsikter. Men jag kan konstatera att varje gång jag har läst Ebba von Sydow så har hon gjort det. Det är också ett synsätt som är milsvitt ifrån mitt eget. Solidaritet mellan kvinnor innebär inte att hålla inne med sina åsikter. Verkligheten är inte ett dagis där alla ska vara sams med alla och alla skall tycka om varandra. Kvinnor som inte kan kritisera andra kvinnor kommer aldrig att tas på allvar. Och förtjänar inte att tas på allvar.
Kvinnor som inte kan kritisera andra kvinnor kommer aldrig att tas på allvar. Och förtjänar inte att tas på allvar.
Kunde inte hålla med mer! Hela den här ”Why can’t we all just get aloooong!” idén som genomsyrar en del av bloggvärlden hör hemma på dagis, inte bland vuxna människor.
Sedan beror det på hur man kritiserar varandra, också. Nedlåtande som Skugge eller konstruktivt.
Klart som fan att man är jävligt trött efter att ha trippellagt ungar. Man kan också vara trött as hell efter att ha surrat omkring på krogen till 05. Frågan är om det spelar någon roll varför man är trött – ”skyll dig själv då” säger jag gärna till Skugge också.
Martyrmammor gillar jag inte.
Pingback: nej linda skugge, jag kan inte identifiera mig med dig « the real mymlan
Malinka resonerar klokt tycker jag. Varför är mitt jonglerande och stressande mindre jobbigt bara för att jag inte har barn? Skugge säger ju rakt ut att kvinnor som har barn är ”lite bättre” än vi som inte har det. Vad är det för trams? Låter bara som om Skugge hellre hade velat sitta och sippa champagne. (Som om det är det vi ägnar oss åt hela dagarna…)
”Kvinnor som inte kan kritisera andra kvinnor kommer aldrig att tas på allvar. Och förtjänar inte att tas på allvar.”
Kritik är en helt annan sak än det som kastas mellan dessa vuxna kvinnors bloggar. Vad det startade med var att Linda hävdade att hon hade mer rätt än Ebba att klaga. Det är inte kritik. Det är att sätta sig till doms över andra och det köper jag inte.
Fast jag har lite svårt att förstå hur man kan gå igång så på Linda Skugge. Det har jag i och för sig också gjort, vid andra tillfällen, men jag uppfattar att det är hennes medvetet valda stil. Hon provocerar. Hon ser det som sin roll som krönikör att provocera fram en debatt, och få folk att bli förbannade. Och det lyckas hon ju med. Men att bli förbannad på hennes sätt att uttrycka sina åsikter, är ungefär som att bli förbannad på Petra Medes skämt.
Jag har personligen svårare för Ebba von Sydows ”holier-than thou” attityd
Pingback: Deepedition » Linkbait a la Skugge (uppdaterad)
Hehe, jo Skugge är en profil. Därför är det kul att Aftonbladets chefredaktör stoppade hennes text.
Fast jag håller nog inte med om att EvS har det. Kan snarare tycka att LS är mer beräknande i sina utspel än EvS är.
Jag har förstått att folk blir irriterade på von Sydowskan. Och jag förstår delvis också varför – överklassig ung framgångsrik karriärkvinna, där olika delar sticker olika mycket i olika ögon. Fast jag förstår inte vad som menas med ”holier than thou”, för jag har då aldrig sett några sådana tendenser. Och jag följer hennes blogg, av någon anledning som jag inte riktigt greppar. (Är inget direkt modeoffer.)
Däremot får hon ta enorma massor av skit. Enorma. Visserligen av tonåriga internetmobbare, men ändå. Skit är det i alla fall.
Jag har ingenting emot Ebba von Sydow. Jag har ingenting emot Linda Skugge heller egentligen. Men jag tycker att Ebbas retorik när hon ger sig in i fajten klingar av skenhelighet, att hon håller sig för god för det egentligen. I synnerhet vad gäller exemplet Burman. Dessutom gillar jag inte hennes försök att hävda att angreppen mot henne är osysterliga, och skadliga för feminismen.