Liza Marklunds sk PR-agent Niclas Lövkvist hävdar i en artikel på Newsmill att Gömda-debatten bygger på att bloggare är illiterata, som inte förstår skillnaden mellan en roman och ett skönlitterärt verk.
”I likhet med en hel del debattörer anser jag att debatten och kritiken mot Liza Marklund i hög grad grundas på det faktum att många av de mer tongivande bloggarna är ovana vid att hantera olika litterära begrepp och genrer. ”True stories” har som bekant funnits i hundratals år och många av de mest hyllande böckerna de senaste decennierna tillhör just denna genre; Truman Capotes ”In cold blood” och varför inte ”Blonde” av Joyce Carol Oates för att bara nämna ett par personliga favoriter.”
Förutom att det skall till en PR-agent för att jämföra Liza Marklund med Truman Capote och Joyce Carol Oates, och att ”en hel del debattörer” förmodligen avser Jan Guillou, som visserligen kan hålla låda som en hel del debattörer, så är ju problemet att Gömda inte har marknadsförts som en skönlitterärt verk, utan som en dokumentär. Och om Lövkvist och Guillou ska fortsätta att hävda att så inte är fallet, utan att det är bloggare som är okunniga, så är det lite problematiskt att de flesta bibliotek i landet, inklusive KB, kategoriserar verket som facklitteratur.Bloggarna är sålunda i ett ganska gott illiterat sällskap. Det mest litterata illiterata sällskapet som finns, får man nog säga.
Dessutom är det bara att läsa försättsbladet på just Blonde, Lövkvists personliga favorit.
”Blonde is a work of fiction. While many of the characters portrayed here have some counterparts in the life and times of Marilyn Monroe, the characterizations and incidents presented are totally products of the author’s imagination. Accordingly, Blonde should be read solely as a work of fiction, not as a biography of Marilyn Monroe.”
Som Liza Marklunds PR-agent borde Lövkvist ha rått Marklund att lägga in en motsvarande passus i Gömda. Då hade den här diskussionen aldrig uppstått.
Polisen
Ge bort landet men polisorganisationen (20 000 anställda= ersättas kriminella, gör inte sitt jobb, outsourcing, andra gör det bättre, följer tiden= ingen “stor fråga“ utan antal skitstövlar ska väck, kollektivt ansvar= dräggel)
Hd domen = det räcker att 1 medborgare vill outsourca (kvalitén, inre säkerhet eller gör sitt jobb)
Hoppet står ju till näringslivet
Am bolag som borde vara intresserade av en saftig stek (klar rimligt med högre lön också näringslivsrelaterat)
Reinfeldt har ju fel när han säger polisen ska stoppa brotten (inte mandat till det, se ovan)
6% lösta brott
13% våldtäksuppklaringar (och allt vänsterflum om “våldtäkt” och då bli skyddade av en ordningsmakt som inte skyddar landet= upphäver ju polislag etc= proportionsprincipen etc)
Trafikonykterhetstest på förmiddagen då frekvensen är lägst (få rattfyllerister)
Hög andel kriminella i organisationen (tjänstefel, skyddande av brottsling)
Regeringen har inte ministerstyre (Hd domen och näringslivet, folkets företrädare dvs militärmakten etc och myndigheter = bara å byta ut polisen)
60 års s-styre = lata och inte behöva göra något (rösta aldrig på packet igen!).
Och sen pratar man om offer etc
Otroligt att folk står ut med det (moralisk plikt att agera)
En kort tid kan ju militärmakten ta över (myndighetspersonal etc)
När man inte kan lita på ordningsmakten (det spelar ingen roll hur dom gör = dom ska enligt svensk och då också am lag outsourcas, all makt från folket)
Am frihet från förtryck (stora näringslivsinvesteringar)
Mest amerikanska landet i världen etc (kan bäst engelska etc)
Att avstå är ju att avstå från vinst (juridik, moral)
I första hand militärmakten måste agera (inre hot, sviker Sverige, am ambassaden måste ju vara intresserade)
Mix säkerhetsföretag, militärpoliser, soldater/militärer, utbildade etc
Något riksdagsparti borde ju ställa sig bakom (C?)
Och borgarna gör detta= valvinst (men egenintresset och sveket mot nationen)
Men det spelar ingen roll= juridiken står högre
Annars får man ju stämma fram beslutet
StockholmWeb@state.gov
Ifrågasätt alla journalister. De repeterar ändå bara en politisk agenda ändå. Välutbildade skådespelare och manusförfattare är vad de är. De enda sanna journalisterna är pålästa bloggare, som skriver utan deadline, och korrektur.