Mitt besöksantal ligger på stadiga 200 besökare om dagen. Ibland skjuter det i höjden, som när jag länkar till en kontroversiell artikel eller när en populär blogg länkar till mig, men efter några dagar har det stabiliserats på 200 besökare igen.
Och det gör egentligen inte så mycket. Kvalitet är bättre än kvantitet (trots Lenins ord att kvantitet har en kvalitet i sig). En men ett lejon. Jag känner mina läsare. Till 80% består de/ni av kvinnliga medelålders akademiker. Företrädesvis i storstäder, och företrädesvis med liberal inställning. Jag läser era kommentarer och era bloggar. Jag går emellanåt in på Statcounter, och ser att ni jobbar på PRV, Domstolsverket, Aftonbladet, SCB. Bland annat. Emellanåt försöker jag para ihop kommentator med arbetsplats, men vet inte om jag lyckas särskilt bra.
Fast ibland undrar jag varför jag aldrig blir upptäckt. Varför inte min blogg blir uppmärksammad. (Mer än vad den blir; jag är väldigt tacksam för att ni länkar till mig). Det finns bloggar som är mycket bättre än mina, som inte har lika många läsare som vad jag har; men det finns också bloggar som är mycket tråkigare och sämre skrivna, som har betydligt fler läsare. Orättvist, är vad det är. Men nu har jag fått en förklaring. Det stora flertalet av läsarna vill att bloggarna skall vara substitut för deras egna liv; de lockas av livet som beskrivs i bloggarna, de vill leva det livet själva. Det är därför Blondinbella har 500.000 läsare i veckan och jag kanske har 1000. Jag tycker personligen det är är skittråkigt att läsa om folk som låtsas att de lever perfekta liv och att allt är så underbart. Gnälliga människor är roligare än positiva. I-or är roligare än Kängu.
Ibland har dock även jag roligt. Jag brukar kalla det för nära-livet-upplevelser. I fredags till exempel. Då var vi några stycken som åt hemmagjord korv på hembakat surdegsbröd hos Lisa, drack vin och åt en fantastisk soppa på långa (en fisksort). Sedan satt Lisa och jag kvar och drack ännu mer vin och pratade allvar. Jag kommer inte riktigt ihåg vad som var så allvarligt. Dagen därpå gick jag runt i morgonrock tills det var dags att gå på Friskis. Och sen var den dagen slut.
Pingback: Snabba noteringar at Deepedition
hihi, jag är inte medelålders (om inte 30 är medelålders nuförtiden?!) men kvinnlig akademiker stämmer förstås
fast i exil i utomlands….
Men jag gillar din blogg väldigt mycket! Och 200 tycker jag är många läsare!
Det där inlägget lät kanske lite gnälligt. Som om jag inte var nöjd med min lott här i blogglivet. Det var faktiskt inte meningen. Inte den här gången.
Jag har de bloggläsare jag förtjänar. (i en positiv bemärkelse). Blondinbella också.
Om jag hade fler läsare kunde jag ha delat med mig men jag har färre. Klart färre.
200 unika är avsevärt fler än mitt snitt. Jag har väl 2 700 i månaden kanske… Vilket jag tycker är bra. Det roliga är när många läser fast man inte ens länkat till någon artikel den dagen.
Sen är det bra mycket roligare att läsa om åttaåringens och dina göranden och varanden än Blondinbellas. Men så stämmer jag nog rätt bra in på de där 80 procenten, även om jag inte är medelålders än (anser jag). Det tror jag inte Blondinbellas läsare gör…
Hej hej Messerschmitt! Att läsa din blogg är mycket underhållande. Har berättat för mina yngre arbetskamrater om hur rolig du är. Men det kan hända att de är för unga (cirka 25) för din vardag? Jag fick länken till dig av min 45-årige svåger som upplever mig som en besserwisser, henne skulle du nog uppskatta, tyckte han. Min egen blogg har 2 läsare (jag själv på jobbet och jag själv hemma), den har peakat på 5 unika vid 2 tillfällen. Då blev jag riktigt orolig. Jag gillar själva konceptet ändå. Lite spännande, ungefär som att gå ut i parken när det är mörkt. Vem vet vem som lurar där ute? Nej nu måste jag jobba vidare som telefonförsäljare! Jag är en av de 20 andra procenten. Ha en bra dag!
Idag blev jag kallad Pundarslyna i kön på Konsum.
Det var uppfriskande.
Jag vet att du i alla fall har en manlig övre medelålders stammis. Min far refererar inte sällan till det du skriver. (Han tror för övrigt att du är alltför aversivt inställd till gammelmedia för att rekryteras som ledarskribent till någon av de större tidningarna. Själv tror jag att du är för bekväm där du befinner dig.)
Och jag är som Chall: dvs urtypen för din läsare, men kanske något yngre och utanför något mer utlandsstationerad.
Jag tror du har en nisch bland utlandssvenskar! Det är så praktiskt, man slipper läsa nättidningarna man går bara in här och får en sammanfattning.
Hu, är 40 medelålders? Då är jag din medelläsare.
Och jag tycker att din vardag låter väldigt lockande. Men så är jag småbarnsförälder och blir avis på folk som får sitta för sig själva längre än 2 minuter och sova hela nätter.
Jag har gått och funderat på det här inlägget idag. Det var den där meningen om att du undrade varför du inte blivit avslöjad ännu. Den fick mig att fundera om jag verkligen vill veta vem du är. Svaret är nej. Jag trivs med att få undra var du jobbar, vilka du jobbar med, vem som är din chef osv. Det är en del av spänningen.
/Siri
*Hahaha* Jag funderar ibland över vem du är i det verkliga livet – och det är fan ett mysterium att du inte har fler läsare än Blondinbella. (Eller kanske ändå inte?)
Det är dock skönt att fler än jag själv gillar gnällspikar. Gnäll för samhället framåt…
Här kom alla mina trogna läsare fram.
Sara: Vad fint det känns att du och din far diskuterar mina karriärmöjligheter. Jag har haft chefer som brytt sig mindre om mina utvecklingsmöjligheter än vad ni gör. Jag kanske skulle ha mina utvecklingssamtal på bloggen istället.
nattensbilbliotek: jag avsåg ”upptäckt” som i berömd, erbjuden ett miljonkontrakt för att skriva kolumner i DN. Inte att bli avslöjad. Det vill jag inte bli. Inte mer än vad jag är. Jag har ju insett att jag nuförtiden bara träffar folk som läser min blogg. Samt mina arbetskamrater. Och chefer. Och de vill jag ju inte skall läsa min blogg. Eller mitt Ex. Som förresten har fått reda på att jag bloggar. Jag försa mig.
Min arbetsplats kommer inte att dyka upp mer bland besökarna.. inte för att jag skulle tröttnat på att läsa här (händer inte) utan för att de snåla dj*vlarna nyligen spärrat alla %blogg% sidor :-//
Surt.
Gina,
Din arbetsgivare verkar inte bara snål utan också dum och gammalmodig. Man får ju massor av nyttig input från bloggar. Min f d arbetsgivare spärrade sådant som PirateBay och Flashback… Där har man väl dock lite färre goda argument för att hänga på arbetstid…
Jag tillhör väl också undantagen då jag är 24, men jag är av det kvinnliga könet och akademiker. För övrigt väntade jag med att ge mig till känna tills jag läste hemifrån, det kryllar inte av folk under 45 på min arbetsplats. Jag är väldigt nyfiken på var du jobbar, övervägde tom att försöka få komma på Matälskarens burkbytartillställning för att stalka dig, men vågade inte.
haha, så passande att jag fick en bebis som bild på mitt inlägg då!
Anna-Karin, det här med blogg-spärren är något nytt, det andra godiset har varit bakom lås och bom länge..
Men det roliga här är att man förväntas agera ”spanare” och fånga upp nya företeelser och trender i samhället (jo, faktiskt, ett påbud från högsta ort.. hehe) samtidigt som man håller på och stryper tillgängliga informationskanaler.