Check. Igen

Jag har varit i Tjeckien. Eller som man säger på Svenska Dagbladet, den västra delen av Tjeckoslovakien.

Närmare bestämt i Prag. Prag är en häftig stad. Häftigast ju längre bort från Karlsbron man kommer. När jag kom hem frågade min mamma, om Prag hade förändrats mycket.
”När var du där senast?”
”1976″
”Ja, man kan någ säga att det har förändrats en hel del.”

Själv var jag där första gången 1990, och det har förändrats en hel del sedan dess. Ju mindre desto längre bort från Karlsbron man kommer, som sagt. Och man behöver inte komma särskilt långt. Vi satt på en central vinbar, tillräckligt central för att WC-skylten skulle vara på engelska. Där kostade vinet (det fanns rött respektive vitt) 10 kronor glaset. Några av gästerna pratade med varandra, men ungefär hälften satt med glaset framför sig och stirrade rätt ut. Vi gick därifrån när det lokala pensionärspartiet försökte ragga upp oss.

På torsdagen var vi på ett möte där det tjeckiska ordförandeskapet skulle redogöra för ett seminarium de tänker ordna. ”Bla, bla bla. Bla, bla bla. And then we get drunk”. Under mötet var jag tvungen att besöka toaletten. En sekreterare visade vägen. På vägen dit gick in på sitt rum, och kom ut med en toalettpappersrulle, som hon gav mig.

Det häftigaste var hissarna. Det var riktiga pater-noster-hissar. Såna där som går non-stop utan hissdörr. Snabbt gick det också. Jag antar att det är ett led i den tjeckiska statens effektiviseringskampanj. Det är ungefär som på Grönan. Fast utan skyddsanordningar. Jag åkte upp. Gick nerför trapporna. Efter lunchen, som innefattade ett glas Becherovska och en öl, gick jag uppför trapporna också. Bra motion.

Jag kan glädja alla skattebetalare (svenska) med att vi plankade på tunnelbanan och på flygbussen. Vi måste ha sparat minst trettio kronor.

Eftersom jag tycker det är principiellt felaktigt at växkla tillbaka pengar, shoppade jag loss på flygplatsen. På salami. För ungefär 400 kronor sammanlagt. Svenska.

S-märkt

Den gamle nationalekonomen Stefan Fölster uttalar sig om kriskonsumtion i City. Han tycker vi skall handla mer. Mycket mer. Shop till you drop. Shoppo ergo sum.

Tyvärr hamnar en stor del av pengarna utanför Sverige eftersom hälften av det vi konsumerar är importerat, menar Stefan Fölster. Statliga pengar bör gå till långsiktiga investeringar. Ska vi gynna lokal ekonomi är det bästa man kan göra att köpa arbetsintensiva tjänster, till exempel ett besök på lyxkrog.
Annan bra nationalistisk konsumtion är: turista i Sverige, bygga om din bostad, gå på teater eller köpa fler tidningar.

Jag är väl medveten om att det var länge sedan jag har läste nationalekonomi, och att forskningsfronten rör sig framåt på det området också. Men ändå. Jag hade ingen aning om att man hade övergivit den osynliga handens princip. Specialiseringens nytta. Fördelarna med internationell handel. Ricardo (väl?) roterar i sin grav. Rättare sagt, han snurrar runt som en jordfräs och luckrar upp jorden.

Hosianna

Idag kom Åttaåringen hem till mig. Skolkören haded sjungit i kyrkan. Åttaåringen sjöng Hosianna hela vägen hem och i affären. Med hög röst. På väg hem fråån affären ville han att jag skulle sjunga med. Jag sa att jag inte kunde. Han sa att han skulle lära mig.

”Bereden väg för Herran”
”Berg Sjunken djup stån opp”
”Nej. Du ska sjunga samma som jag sjunger. Bereden väg för Herran”
”Bereden väg för Herran”
”Berg Sjunken djup stån opp”
”Berg sjunken djup stån opp”

Så gick vi hem från affären.

”Han kommer han från fjärran” (ni märker att jag inte kan texten riktigt)
”Han kommer han från fjärran”
”Fjäääääärran”
”Fjääääärran”

När vi var klara sa han:
”Bli inte ledsen, men jag sjunger mycket bättre än vad du gör. Men det kanske beror på att jag har en bättre körlärare”

Eller så beror det på att jag är helt omusikalisk.

Meanwhile, in Kristiania

Jag har varit i Prag. Mer om dtta senare. Där följde jag rapporteringen om terroristattentaten i Mumbai, och förvånades över att jag inte fick ett enda SMS frfån mor, som krävde att jag skulle avboka resan till Indien. Hmm. Undrar om det har hänt henne något, måste ringa hem till henne.

Väl hemkommen så inser jag att i Sverige så har attentaten inte skett i Mumbai, utan i Bombay. Svenskans sk Kv alitetsredaktör bemöter den kritik man har fått mot att man använder ett gammalt namn:
”SvD skriver Bombay och inte ”Mumbai” som sedan 1996 är det officiella namnet, därför att Bombay är det etablerade svenska namnet på denna storstad, Det är inte konstigare än att vi skriver Rom, inte Roma, och Köpenhamn, inte Kobenhavn.Vi säger heller inte att vi biladed genom ”Deutschland och hann ner till France före midnatt”. Dessa städer och länder har svenska namn. Valet att inte skrive Mumbai är således inget politiskt ställningstagande”

Vilket naturligtvis en massa trams och en efterhandskonstruktion. Det är en avsevärd skillnad på vad en stad eller land heter på det egna språket, och vad deras officiella namn är i internationella sammanhang.  Internationell media säger heller inte Roma, Kobenhavn, Deutschland eller France (ja, förutom när det råker heta så på det egna språket), men man respekterar de namnbyten som länder eller städer gör. Enligt Svenskans resonemang så borde de fortfarande kalla Tyskland för öst- repsektive Västtyskland. För att inte tala om Leningrad.

Fast jag tror faktiskt inte att det är ett politiskt ställningstagande. Det är snarare ett uttryck för Svenskans oförmåga att hänga med i utvecklingen. Herregud, det var ju 1996 de bytte namn. Det skall fan hålla koll på alla konstiga städer i alla möjliga länder. Precis när man har lärt sig vad det heter, så byter namn. Vi kallar det för Bombay, det har vi alltid gjort. De byter nog snart tillbaka. Man vet ju hur de är, i de där länderna.