Me and Bob Mugabe

Min mor har hittat till Youtube. Hon tipsade mig om den här länken.

Färgblindhet

NY Times diskuterar Huxtable-effekten, dvs den roll ”The Bill Cosby Show” hade i att förändra USA:s (det vita USA) syn på svarta. (via Gunilla Kinn) De av mina läsare som inte var födda när programmet sändes, får väl titta på Youtube. Någon borde förresten skriva om Youtubes betydelse som överbryggare mellan generationer.

”When ‘The Cosby Show’ first came on, it was a professional, middle-class family. And they said, ‘That’s not a black family.’ We heard it from blacks and whites. I think that’s why Karl Rove calls it postracial, because it was universal.””

Jag tror ju att nyckeln till ett jämlikt och fritt samhälle är att sluta se människor som svarta eller vita, män eller kvinnor, homosexuella eller heterosexuella, utan att se dem som människor. Individer. Jo, Obama och knarkaren i gathörnet är svarta. So what. Det intressanta är vad de gör. Hur de är.

Det är klart det är mycket enklare sagt än gjort. Det finns också ett överflöd av gamla strukturer, gamla tänkesätt, gamla fördomar, som passivt och aktivt försvårar en jämlik behandling och ett jämlikt samhälle. Dessa fördomar, attityder finns även hos oss som tror att vi inte har dem, så vill behandla alla lika. Vi går alla runt med våra glasögon, utan at vara medvetna om dem.

Men ungegfär en månad innan presidentvalet insåg jag att jag inte längre tänkte på Obama som ”den svarte kandidaten”, utan på honom som ”den snygge kandidaten”. I mitt undermedvetna hade han gått från att primärt vara svart, till att primärt vara snygg.