Högt gnäggar Allfaderns hingst

Slölyssnar på Valkyrian på TV. (Eftersom sofföverdraget är på tork kan jag inte sitta i soffan och slötitta). Men när Valkyriaritten inleddes började jag titta på allvar. Vilket jag ångrar lite. Hela Ringen utspelas på sent artonhundratal i den här uppsättningen. Valkyriorna är iförda riddräkter. Svart klänning med vid kjol. Hög hatt.

Det blir lite löjeväckande. När de går fram i takt och viftar med sina hoppspön kommer jag att tänka på reklamen för OLW ostbågar (var det väl) där man ser en dressyrryttare utan häst.

Men jag antar att det är ett uttryck för någon manlig fantasi.

Allt är till salu. Bara priset är det rätta

Googlar på ”resa till Indien med barn”. Bland de sponsrade länkarna finns Tradera.

”Låga priser på Barn indien
Köp Barn indien på Tradera nu!”

Tja. Det vore kanske något. Åttaåringen har tjatat om att han vill ha en storebrorsa.

En bild säger mer än tusen ord

Oscar Swartz gör en bildbetraktelse över resultatet i det amerikanska presidentvalet.

Ooohhh The Bells of Freedom

Nu har jag varit på Friskis. Kanske inte min starkaste insats. Jag har haft ont i tummen, och inte kunnat träna. Skratta ni, men det känns som någon nerv kommit i kläm, så varje gång handen kommit i en viss (och varierande vinkel) har det gjort skitont. Dessutom går det inte att göra armhävningar.

I varje fall var BWO:s The Bells of Freedom en av låtarna på passet. Skitbra Friskislåt. Tempo och glädje. Friskis när det är som bäst. Men efteråt när jag trallade på refrängen, blev jag lite beklämd.

”Ooohhh the bells of freedom
The bells of freedom
They’re gonna be ringing
The love that I’m bringing is love for all”

Det fick mig att fundera över vad det är för slags människor som vill förbjuda andra människors kärlek; vare sig det är homosexualitet, klass eller religiösa skäl. Framförallt kanske homosexualitet. Hur kan folk vara så jävla illvilliga egentligen? Och att de orkar bry sig. Har de inget eget liv? Vilket sannolikt är precis vad de inte har.

Även om jag inte har orkat sätta mig in i de senaste turerna kring frågan om äktenskap för homosexuella har jag tyckt att de kompromissförslag som lanserats, bland annat av kd, har varit OK. Jag har tyckt det varit lite tråkigt att Alliansen inte har kunnats enats i frågan, eftersom det skapar lite tvivel kring regeringsdugligheten. Jag har inte riktigt förstått varför kd försvarar just den här sketna bron med all sin kraft, men det är väl något Sven Dufva syndrom. Det finns mycket jag inte förstår, som jag kan acceptera.

Problemet är – inser jag när jag trallar på Bells of Freedom – att det inte är äktenskapsfrågan i sig som är problemet. Den är symbolen för all form av homofobi och kyrkligt förtryck. Det styvnackade motståndet mot homosexuella äktenskap beror inte främst på att äktenskapet är ett sakrament, utan på att man innerst inne anser att homosexualitet är äckligt, en sjukdom, en cancersvulst, som man helst av allt vill utrota. Nu kan man inte det, därför tar de fighter man kan ta, försvarar de broar som finns kvar att försvara.

Därför blir det också viktigt att anfalla de broar som finns kvar att anfalla.

Det är möjligt att om kd inte hade haft homofobstigmat, så hade äktenskapsfrågan inte varit så viktig att driva för de andra partierna. Men då hadde den å andra sidan knappast vrait så viktig att försvara för kd, heller.

Måsteläsning

Det här är något av det mest modiga, sorgliga, vackraste och ärligaste jag har läst på länge. Läs det, om ni inte redan har gjort det.

Effektivitet i hushållsektorn

Få saker gör mig så huslig, som att jag bestämmer mig för att jobba lite hemifrån. Helt plötsligt blir jag då motiverade att ta itu med allehanda surdegar i hemmet.

Idag har jag samlat ihop allt papper till pappersinsamlingen i hela lägenheten, rakat benen (vid det här laget hade jag nästan kunnat klippa benen), fixat hallampan (som har hängt så lågt ner att jag slagit i huvudet flera gånger den senaste veckan) samt – Taaadaaa – tvättat sofföverdraget. (Jag fasar inför uppdraget att trä sofföverdraget på soffan).

Allt för att slippa ta itu med den prresentation jag ska göra för min chef klockan 09.00 på måndag morgon.

När det utbröt evolution i landet lagom

Göran Skytte tycker också att svenskarna är världens femtiotalister. Fast han tycker att det bara är bra.

Jag tittade på reprisen av Morgonsoffan igår kväll. Där fanns ett inslag om hur svenska politiker har inspirerats av de amerikanska valkampanjerna. Reinfeldt hade tagit ”Yes we can” och gjort om det till ”Ja, vi tillsätter en utredning”.

Så genialt. Så svenskt.

En tusenmilaresa börjar med en vaccinering

Efter det att jag fått en (1)negativ kommentar på det förståndiga i att ta med sig en Åttaåringen, som gärna stoppar in hela handen i sin mun, på en resa till Indien, fick jag panik och försökte avboka resan. Det gick inte. Eller, det gick, men då skulle jag inte få tillbaka anmälningsavgiften på 3.000 kronor. (När jag ringer till Läs och Res nuförtiden behöver jag bara säga mitt namn, så vet de vem jag är).

Då inledde jag kampanjen ”Få Åttaåringen att sluta stoppa fingrarna i munnen och sluta peta sig i näsan”. Jag började med en konsekvensbeskrivning, dvs att om han inte slutade med det, så skulle han bli magsjuk i Indien och kräkas. Kanske inte det allra smartaste jag har gjort under min karriär som mamma. Om Moderskapet vore ett spel, så skulle ett sådant yttrande innebära Gå Tillbaka Till Gå.

Resultatet blev ju inte att Åttaåringen sa ”Oj, då måste jag genast sluta med att stoppa fingrarna i minnen” utan att han så ”Då vill jag inte åka till Indien”. Det här var precis innan vi skulle ta visumbilder. Åttaåringen blir normalt jättebra och söt på bilder. Skolfotograferna lyckas vanligtvis fånga hans charm. Nu ser han ut som en trulig tonåring som hatar världen. Eländig. Erbarmlig. Sur.

Dagen efter (i torsdags) skulle vi vaccinera hos. En timmes kö innan vi kom in. Lyckligtvis var det en jättebra sköterska, som hade åkt med Läs och Res första barnresa, till Malaysia, och peppade Åttaåringen lite. Vi vaccinerade oss mot hepatit A, så nu kan jag ha oskyddat sex i Indien. Det känns bra. Fattar inte riktigt varför vi tog det, om man behöver blodtransfusion, så är det ju inte hepatit A man oroar sig mest för. Men just då kändes det som; Ja, nu när vi ändå är här så kan vi väl passa på. Vi passade också på att ta TBE-vaccain, efter min nära döden upplevelse i somras.

Det hela gick på 2.145 kronor. SÅ nu har jag investerat sammanlagt nära 5.500. Nu måste vi åka.