Desperate Journalists

Några journalister ska svälta sig i sex dagar. Mot hungern i världen. Ehhh. Det hela ska dessutom direktsändas i radion. Spännande. Lika spännande som att titta på Radiobaletten.

”Jag är hungrig”
”Det är jag med”
”Åhh. Tänk en pizza med extra allt”
”Saltlakrits”
”Sushi”
”Jag hatar sushi. När jag kommer ut härifrån ska jag köpa en napoleonbakelse”

Radiohistora. I sex dagar. I en radiokanal nära dig. På en radio jag definitivt inte kommer att sätta på.

Fina flickor har inte sex

Blondinbella skriver inte om sex ”Det passar inte ihop med mitt varumärke”. Jag funderar på hur Bella har definierat sitt varumärke. Har hon varumärkesskyddat det?. Vad bygger Blondinbellas varumärke? Vilken roll spelar pojkvännen Nils i det? Kyssar men inte sex. Champagne men inte öl. Stueplan men inte Söder.

Sedan inser jag att sex inte ingår i Miss Piggys varumärke heller.

Jag ville jag vore i Indialand

Åttaåringen tyckte inte om att jag åkte till Iran. Han blev orolig. Var rädd för att planet skulle störta. Väldigt kramig innan och efter. Så jag bestämde mig för att nästa långresa blir tillsammans med honom. Gärna med LäsochRes. Yess. Här är det gratis reklam. Tittade på deras familjeresa till Indien över jul och nyår, men den var fullbokad redan i somras. Men min kollega har köpt hus i Thailand, som jag skulle få låna över sportlovet. Kanske inte så jättespännande, men Okey som avkoppling. Dessutom har jag aldrig varit i Thailand. Faktiskt. Något jag delar med ungefär 12% av Sveriges befolkning. Jag har heller aldrig provat marijuana. Eller något starkare. Vilket jag delar med ungefär 5% av Sveriges befolkning. Jag och en massa kristdemokrater. Men understundom tager jag mig en Genever. Faktiskt inte. Det är nog den enda alkoholen jag inte tager understundom. Vad nu detta har med saken att göra.

Jag började i varje fall att förbereda Åttaåringen på en resa till Thailand i vinter. Blankt nej. ”Jag vill vara hemma och bygga snögubbar och åka pulka”. Med hänvisning till klimatförändringarna försökte jag övertyga honom att det fanns en avsevärd risk att det inte skulle blli någon snö. Dock utan alltför stor emfas, eftersom jag fortfarande var osäker på om det skulle bli något Thailand.

Där befann sig mina semesterplaner för en vecka sedan, när jag upptäckte att det hade blivit en massa platser lediga på resan till Indien. Förmodligen har folk avbokat resan när deras aktier och fonder fallit i värde. Själv har jag ju gjort enorma vinster på mina aktier. Haha. Men jag har tagit ett stort lån för att bygga ut huset på landet, och det har blivit försenat, så jag har en massa cash på kontot. Säg inget till Handelsbanken bara. Eftersom börsen kommer att vända vilken dag som helst, så kommer jag ju att tjäna de pengarna när det är dags att bygga lagom till våren.

I tisdags hade jag fått tillstånd av Åttaåringens far att föra ut honom ur landet över julhelgen, och då var det dags att övertyga Åttaåringen om det förträffliga. Blankt nej. Förutom att han fortfarande ville bygga snögubbar var han orolig för att Jultomten inte skulle hitta honom. Jultomten. Jag stirrade på honom och undrade om jag skulle fråga om han vid åtta års ålder faktiskt inte hade fattat att jultomten inte finns på riktigt. Men jag lät bli. Istället lovade jag att han skulle få lika mycket julklappar som hemma. Så försvann idén om att Indienresan skulle ses som en av julklapparna.

Men nu har han tittat lite på hemsidan och har av någon anledning blivit positiv. Fast han tror att det är Thailand.
”Mamma, nu vill jag åka till Thailand”
”Indien”
”Ja,ja” Whatever.

Nästa steg är att berätta för honom om den indiska maten. Att man inte kan vara garanterad att få pasta och köttbullar eller fiskpinnar. Men visst är det väl så att ketchup kommer från Indien. Om den nu smakar som Heinz.

Väderrapporten

Varje gång jag fiser – och det händer lite oftare nu, när jag lever på svamp samt på resterna av inflyttningsfestens chiliconcarne – säger Åttaåringen med hög röst ”Det där gjorde ingenting”.