Ombytta roller

november 1, 2008

Paternalism med ett nyliberalt ansikte

november 1, 2008

Anders Borg har haft ett rykte om sig att vara regeringens nyliberal, i synnerhet sedan Cecilia Stegö-Chilô fick gå. Nu säger inte det kanske inte så mycket. Konkurrensen är inte precis mördande. Lite som handikapp-OS.

Fast nu vinner inte Borg handikapp-OS längre. Visserligen ligger ansvaret för stabiliseringspaket hos Mats Odell, kd (som ju profilerar sig som det ekonomietiska partiet, eftersom kristna har tolkningsföreteräde om vad som är etiskt korrekt), men Borg ställer sig inte bara bakom det, utan leder attacken mot bankerna.

Borta är alla tankar om aktörernas eget ansvar, såväl för att driva verksamheten som för att ta ansvar för konsekvenserna. Att gå in och detaljstyra lönebildningen i ett företag är som att köpa Situation Stockholm och kräva att säljaren inte köper alkohol för pengarna. Borta är tron på den osynliga handen. Istället har vi den starke fadern som med fast hand leder sina barn. Herden och fåren.

Avgiftssättningen för bankernas deltagande i garantiprogrammet är inte helt enkel att förstå, men det synes vara en kombination av en fast avgift, samt den genomsnittliga kreditriskbedömningen för perioden 1 januari 2007 till 31 augusti 2008. Resultatet blir en avgiftsspread på mellan 0.25% för Handelsbanken till 0.33% för lån med löptider längre än ett år. För ln med kortare löptider är avgiften 0.5% för alla aktörer.

Okey, jag är ingen finansanalytiker. Men. Att basera avgiftsättningen på den beräknade kreditrisken 2007 verkar innebära ett kraftig subventionering av de banker som har tagit de största riskerna, och som nu har gått på de största nitarna. Under 2007 sågs inte risken som särskilt stor. Resultatet blir att Handelsbankens kunder subventionerar Swedbanks och SE-bankens ägare, som under flera år har njutit av höga vinster, som en följd av högt risktagade, i bland annat Baltikum, och nu räddas av gong-gongen i form av den gode farbror Anders.

För Sveriges bästa. Förstås.