Mitt förhållande till Newsmill är stört. Jag klagar ständigt över de absurda och sensationslystna inläggen krivna av halvkändisar, men ändå går jag in på sidan flera gånger varje år. Det är som när man kastar sig över Svensk Damtidning och Hänt i Veckan hos frissan.
Och det är precis vad det är. Newsmill är den kulturella och politiska motsvarigheten till Hänt i Veckan. Hänt på Newsmill. Istället för halvkändisar som patetiskt poserar framför kameran på någon premiär för att lite uppmärksamhet, så får vi kulturella och politiska halvändisar som kastar r sig halvdana inlägg i någon fråga de inte behärskar, för att få litet uppmärksamhet.
Effekten blir densamma; svenska folket får något att prata om. Förfasa sig över. Skratta åt. Fast det fina med Newsmill är just att det är lite finare. Lite mer kulturellt att hånflina åt att Cecilia Gyllenhammar skriver ytterligare en artikel om unga älskare, än att Grete Philipson har lyft sig igen. Lite mer samhällsintresserat analytiskt att läsa om den interna SAP-striderna kring Nuders bok, än att läsa om kronprinsessans umgängeskrets. Ett genuint politiskt intresse att läsa Annika Bahrtines funderingar kring ex-maken, istället för snaskig skvallerlystnad att läsa om kungens utpekade älskarinnor. (Och vad gör en protokollchef i region norra Skåne? Jag trodde att det bara var UD som hade protokollchef)
Newsmill konkurrerar inte med DN Debatt, och skall inte bedömas utifrån det heller. Det är ett komplement till Svensk Damtidning, och som så funkar den bra.
Jag undrade också över det där med protokollchef. Är det ett finare ord för kommunstyrelsens sekreterare?
Eller det kanske har nåt med omvärldskontakter/representation att göra, eller dylikt?
Pingback: Veckan som gick - vecka 46 at Same Same But Different