För smart för sitt eget bästa

Jag gillar faktiskt Katrin Z (inte tillräckligt mycket dock för att lära mig stava hennes efternamn). Jag gillar i varje fall det hon skriver. Delar av det. Det här till exempel.

”Jag hittar artikeln i aftonbladet. Jag är snygg på bilden. Det är det viktigaste. Är jag snygg?! Japp! Check!
Jag ser på hans foto. Jag känner igen ansiktet. Jag vet inte varifrån. Jag läser. Han undrar hur jag kan se mig ”själv i spegeln. Jag fattar inte vad han menar. Jag är asnöjd med vad jag ser i spegeln. Nu är jag brun också!”

Det är roligt. Det är att driva med sig själv och sin utseendefixering. Det är att driva med fördomar och med konventioner.

Utan att ha varit i närheten av Katrin och bara följt hennes blogg perifert efter skilsmässan så tror jag att Katrin har skapat ett offentlig karikatyr av sig själv, ungefär som Babsan och Dame Edna. Men till skillnad från Babsan och Dame Edna är Katrins offentliga karikatyr samma person som den privata Katrin. De har samma namn och de ser likadana ut. Det gör att gränsen blir mellan Katrin och Katrin blir otydlig. Minst sagt.

På tal om kändisskilsmässor (en övergång värdig Parlmantet) är jag alldeles fascinerad av Cecilia Gyllenhammars nya artikel på Newsmill.

”Jag har min grek i Stockholm, en fiskarson från Allonissos, han kan knappt engelska, inte heller svenska så hur ska det gå? ”

”fiskarson” Är det hans identitet? Har han inget eget yrke? Hur gammal är han egentligen? ”min grek”? Hur hade det ltit om en man hade skrivit ”Jag har min thailändska i Stockholm, en fiskardotter från Phuket, hon kan knappt engelska, inte heller svenska?”

”tack Fredrik för våra fantastiska barn, tack för skratten, all skidåkning och härliga samvaro, men jag har blivit allergisk mot dig. Jag vill inte lägga värderingar eller tjata om vems är felet. Jag är inte tänd på dig och jag vill inte ge upp min längtan efter närheten, sexet, attraktionen och det handlar inte om nyhetens behag. För vi har gått igenom mycket och jag tycker inte längre om mig själv i dina ögon.”

Här gick vi över gränsen från det personliga till privata. Till Fredriks privata, dessutom. Jag vill höra Fredriks version av skilsmässan. Kan inte han också börja blogga?