Newsmilltorka

Lisa har skrivit en artikel på Newsmill om Janne Josefssons slarvfärs. En helt OK artikel tycker jag, lite partisk kanske, så där lagom Lisa-raljerande på flera olika plan; ICA-handlarna, konsumenterna, Janne Josefssons avslöjande och TV-tittaren. En hyfsat och lagom okontroversiellt hantverk.

Wham Bam vad jag misstog mig. Läs de sju kommentarerna; i synnerhet den andra, av Erik Thomas, som framstår som någon form av bloggkommentatorernas JanneJosefsson-wannabe. En riktig skjutjärnsbloggkommentator, som får alla bloggare darra av skräck.

Det är möjligt, till och med sannolikt, att Newsmill inte bara drar till sig knäppgökebloggare, utan även knäppgökebloggkommentatorer. Men det är ju också så att det är svårt att bedöma en bloggare efter bara ett inlägg. Det märker jag på en del av de kommentatorer som svävar in hit på ett specifikt inlägg. Där är missförståndsfrekvensen avsevärt högre än hos de trogna kommentatorerna. Det är i och för sig möjligt, till och med sannolikt, att det kan bero på att mina trogna läsare och kommentatorer är avsevärt mycket smartare än genomsnittet av svenska folket. Men det är också så att eftersom blogginlägg vanligtvis är en integrerad del av en blogg, och inte fristående essäer, så finns det en undertext som kan vara svår att förstå när man kommer in från sidan.

Ett blogginlägg är – från skribenternas, min i varje fall – en del av en ständigt pågående monolog (eller dialog, hos mer utåtvända bloggare), där varje inlägg skall läsas mot bakgrind av bloggens specifika kontext, och där de enskilda blogginläggen förutsätter en kunskap om bloggarens världsbild, uttryckssätt och förhållningssätt till bloggen. I varje fall om de skall förstås på ett korrekt sätt. Det är man kanske inte alltid medveten om, vare sig som läsare eller som bloggare. Jag blev medveten om det (eller medvetet medveten om det, till skillnad från undermedvetet medveten om det) när jag läste kommentaterna på Newsmill. Ingen som har följt Taffel under en vecka skulle få för sig att tolka artikeln på det sättet.

Det fick mig i sin tur att reflektera lite över mina egna raljanta kommentarer på andra bloggare och debattartiklar. Det kanske inte är de författarna som är korkade. Det behöver inte betyda att jag är korkad, bara att jag inte är insatt i kontexten. Jag förstår inte budskapet, eftersom det är en del i en längre verk. Ungefär som att komma in mitt i Hamlet och göra sig löjlig över att det står en gubbe och talar till en dödskalle. Jag blev mer förstående.

Sedan läste jag den här artikeln på Newsmill och undrade ånyo ”Var fan får de alla knäppskallar från?”