Den här bloggen börjar gå rutin. Lågvarv. Tomgång. Åttaåringens uttalanded är inte lika fascinerande längre. Någon från mitt jobb har hittat hit, så jag måste censurera arbetsbeskrivningarna. Dessutom trivs jag lite bättre på jobbet. Det går nog över. Jag har träffat allt fler av mina läsare live, vilket gör att jag tvekar allt mer att vara fläka ut mig själv. Dessutom har jag tyckt det mesta om det mesta. I varje fall det som engagerar mig. Det häär börjar bli en oförarglig mysblogg. Le blog pour le blog.
Jag har inte hunnit sätta mig in i det nya förslaget till kabelspaningslag, men utifrån det lilla jag har läst omhändertar det merparten av de invändningar jag hade. Jag har sagt allt jag behöver säga om de bigota homofoberna i kd. Likaså om de fradgatuggande misogynerna i AntiFeministisk Aktion, med Pär Ström i spetsen. Om det är onödigt att upprepa vad någon annan sagt bättre, är det ännu onödigare att upprepa vad man själv har sagt bättre.
Återstår Newsmill. Det kan jag basha lite till. Förut gick jag in där varje dag. Nu blir det kanske någon gång i veckan. Jag tycker sajten är råddig. Oklart vilka artiklar som hänger ihop, vilka som är kommentarer på andra artiklar. Dessutom finns det inggen kvalitets- eller intressesållning. De mest länkade inläggen på Knuff brukar med relativt hög sannolikhet vara välskrivna och tankeväckande, även om jag inte alltid håller med. På Newsmill verkar urvalskriteriet i första hand vara skribenten kändisstatus (och då sällan i skribentdimensionen) och i andra hand graden av uppseendeväckandehet (ännu ett nytt ord). Allvarligt talat; sällan har så många knäppa kändisar, halvkändisar och okändisar trängts på en och samma hemsida. Den enda som saknas är jan Guillou, men när han gör sin debut i den digitala världen kommer det säkert att vara på Newsmill.
Läs till exempel inläggen om massakern i Finland. Börja gärna med Ragnar Skanåker, som hävdar att skytteintresset är sunt för samhället:”Förr var det poliser och militärer och höga befattningshavare i samhället som var de ledande i skytteklubbarna och det skulle vara bra om det var så. De är goda föredömen för vanliga medborgare.”. Visst är det så Ragnar. Tänk om alla medborgare vore som Tony Stigsson. Då skulle vi inte ha några problem i det här landet.
Bredvid Ragnars artikel finns det en länk till en annan artikel med titeln En knäppskalle är en knäppskalle. En rimlig slutsats är att det är Ragnar som avses, men det är det inte. Istället är det någon som hävdar att ondska är genetiskt ärftligt. Beviset för detta är att Ulf Olssons (Helen-mördaren) mamma var psykopat. Andra artiklar på massaker-temat är Han dödade för att han är man och (min favorit) Det var den statliga lyckofascimen som dödade.
Alla som skriver på Newsmill är inte knäppgökar. Alla knäppgökar skriver inte heller på Newsmill. Men det påminner väldigt mycket om Expressens kommentatorsfunktion. Fast betydligt mer ordrikt.
Jag tycker inte alls att du går på tomgång. Jag tycker att du är jättespirituell.
Men visst har du känt så här förr och det gick över eller hur? Jag tycker man får bloggtorka varannan månad och sen dyker något upp som får en att gå igång igen. Med den höga nivå du håller behöver du inte var orolig, beigeblogga ett par veckor bara så ska du se att det tänder till igen. Vi skulle sakna din röst!
Fö håller jag helt med om Newsmill, mycket skrik för lite ull.
Tomgång? Den mesta briljanta av oss alla? Tror inte det ,va´.
)
Integritetsfrågan kanske kan lösas på annat sätt?
Sluta inte!
(Av den enkla anledningen: Hur skulle jag då veta vad jag ska tycka?
Jag har känt bloggleda förut, och det har gått över. Men jag vet inte om jag har känt åsiktsleda. Fast det kanske jag har.
Jag bloggar ju på, och det blir hyfsade inlägg, men det känns inte som att jag har något jag vill säga. Inget jag måste säga. Jag känner mig som en proffstyckare som måste producera text. Varför jag nu känner att jag måste det.
Strunta i att uttrycka massa åsikter då, och koncentrera dig på att berätta! Om dig själv, ditt liv och alla skarpa iakttagelser du gör.
Åsiktsleda kan jag verkligen förstå. Alltför ensidiga åsikter är väldigt enfaldigt, det finns nästan alltid flera sätt att se frågan på. Det är därför ledarsidor är så hopplösa, enligt min högst privata mening.
Tja, jag har i alla fall inget emot att det blir lite mysbyxa av bloggen emellanåt!
Sluta inte! Jag skulle ha hemskt tråkigt då.
Pingback: Visst är det sånt här som schackspelare kallar “en gaffel”? « SMYG
Åsiktsleda. Jag förstår. Väsentlig skillnad. Men då tänker jag att måhända det inte är så mycket att grubbla över. Av den enkla anledningen att världen är galen och jag är övertygad om att det kommer att uppstå nya problem, komma nya forskningsresultat, politiska utspel, andra teorier och idiotier etc. som det är alldeles nödvändigt att röster höjs för eller emot. Bida din tid, så får vi se. Försök bara hålla käft då
.
Men… jag har ju nyss hittat hit! Och jag läser inga andra bloggar. Så du kan ju inte sluta nu, för då får jag återgå till att läsa ekonomiforum på familjeliv.se. Det vore inte bra, eftersom det gjorde mig till en dålig och cynisk människa.
Tack allihop
Fast det här var faktiskt ingen av mina vanliga Jag-hotar-att-sluta-så-skriver-folk-snälla-saker-inlägg. Det var inte ens ett vanligt hot om att sluta, även om jag förstår att det kan uppfattas så. Det var mer en känsla av att jag intne orkar bry mig om något längre.
En höstdepressiv känsla.
Du har haft så många kloka, skarpa åsikter ett bra tag nu, så du kanske helt enkelt behöver fulblogga ett tag. Det är ok, vi läser dig ändå
För övrigt sympatiserar jag helt med det du skriver om att fler människor som du känner läser bloggen och att det blir litet problematiskt. Jag trodde inte att någon av mina vänner/familj har hittat till min blogg, men så har det visat sig att det har de visst, och det har gjort att jag blivit ganska vilse när det gäller vad jag kan och vill skriva. Men det ger väl sig så småningom. Må gott!
Jag har funderat över det du uttrycker och jag tror att det ligger något i att anonymiteten, samtidigt som den kanske tillåter en att ta ut svängarna, begränsar. Jag är ju inte anonym och kan därmed dagboksblogga och lägga in massa bilder och vara personlig. (Även om få kanske är intresserade av trivialiteterna i mitt liv.) Däremot kan jag t ex inte fullt ut skriva vad jag tycker om min snart f d arbetsgivare. Inte än i allafall.
Dock, jag uppskattar din blogg, och kommentatörerna. Även om jag inte alltid håller med i dina politiska analyser så ger det mig lite mer bredd i mina egna. Och så gillar jag klokheterna från 8-åringen också.
Jag skulle hålla med de andra. Tomgång, vadå tomgång?
Jag har skrivit sedan flera år. Just nu har jag ett litet semesteruppehåll, det kommer väl att bli någon vecka till kanske, mest för att mina tankar är distraherade av annat. Jag blandar friskt av allt, djupt, snävt, brett, grunt, whatever. Det är mn blogg där jag bestämmer.
Jag hade f ö missat att schulmans skulle skilja sig. Nu måste jag läsa in mig…
Höstdepressioner är till för att behandlas. Vi börjar med ljuscaféet.
Ljuscafe blir bra