Igår var jag och min mor på Kris kristofferson i Dalhalla. Vi startade i god tid, tre timmar innan, från Avesta, åt middag i Leksand och rullade på i godan tro. Tills tre kilometer innan Rättvik. Där var det totalstopp.
”Det är nog en olycka” sa min mor.
Vi rullade sakta framåt. 2 kilometer på 40 minuter. Ingen olycka i sikte. Långa köer i sikte, genom hela Rättvik. Det började bli ont om tid. Jag började bli panikslagna. Jag fick en idé. En lysande idé. Jag ringde mina bekanta i Avesta och frågade om en smitväg genom Rättvik. De tipsade om en. Efter ytterligare femton minuter hade vi åkt de 300 metrarna (meterna?) till nästa rondell, och kunde vika av. Thank God.
Det var på håret. Fem minuter till och jag hade vevat ner vindrutan och skrikit:
”Ert patetiska jävla bonnpatrask! Skaffa er ett liv i stället för att jävlas med hederliga Stockholmare”.
Då hade jag nog fått blogga från Falu Lasarett. Det var nämligen Classic Car Week i Rättvik, med raggarbilar från hela Dalarna, sannolikt från hela Sverige, som åker till Rättvik och där åker i konvoj mellan tre rondeller på riksväg 70, och blockerar hela vägen till och från nordvästra Dalarna. Vad nu någon har där att göra.
På hemvägen missade vi avfarten till smitvägen och tvingades åka genom hela Rättvik. Tro mig, det var värt den halvtimmes förseningen det medförde, mitt i natten. jag har aldrig varit med om något liknande, och jag hoppas jag slipper det igen. Folk stt med Riksväg 70, på bänkar, på medhavda campingstolar och på vägrenen och tittade på raggarbilar. Familjer var ute. Tonårsgäng var ute. Farfar var ute (ja, inte min). Det var feta människor med flottigt hår, dålig hållning och gapande mun längs med hela vägen. Den genomsnittliga IQ-nivån såg ut att ligga runt 45-50. Ursäkta, men såna här erfarenheter tenderar att locka fram det elitistiska i mig. Jag har en bekant, tillika en bloggbekant, som i sin ungdom jobbade på Uppsala bingohall. Han hävdade att om man skulle kasta in en bomb där, så skulle man kunna sänka kommunalskatten med en krona. Släppte man en bomb i Rättvik den här veckan, skulle man kunna sänka kommunalskatten i omliggande kommuner med ett antal kronor. Vete fan om man inte skulle kunna avskaffa utjämningsskatten också.
Kris Kristoferson då? Jo, det var OK. Han börjar bli gammal, och det hörs på rösten. Men han har ju en magi kring sig. Dalhalla är ett fantastiskt häftigt ställe, men med ett enormt avstånd mellan artist och publik. Trevligaste överraskningen var förbandet/förartisten Elin Rut Sigvardsson, som jag ska börja lyssna lite mer på. Jag har dock gjort en kanske något fördomsfull iakttagelse om skillnaden mellan kvinnliga och manliga singer/songwriter, baserat på ett mycket snävt urval, förvisso. Kvinnliga songwriter skriver om olycklig kärlek, manliga skriver om livet i största allmänhet.
Publicerat av hemligamorsan 
