Min debatt med DN Debatt

Jag har redan fått svar från DN Debatt!

”Tack för Din synpunkt.
> I bakgrundsrutan till artikeln den 23 juli beskrevs Clapham som en
> kristet-eukemenisk tankesmedja.
> Så det kan knappast ha varit så svårt att förstå var dessa debattörer hör
> hemma. Vid den förra artikeln fanns inte motsvarande ruta men där borde
> själva texten ha varit talande nog. Eller som trollen i sagorna brukade
> säga ”här luktar kristet blod”.
> med vänlig hälsning
> hhr”

Jag tyckte det var ett ganska roligt svar måste jag erkänna. I synnerhet troll-biten. Samtidigt hoppade han över en del av frågorna lite lättvändigt, så jag skickade ett nytt mail till DN:

”Hej NN

Tack för ditt snabba svar.
Den upplysande bakgrundsrutan fanns inte på nätupplagan, åtminstone lyckades jag inte hitta den. Det kanske är något att tänka på för DN, vad gäller framtida publiceringar, eftersom en allt större del läser DN på nätet, och inte i pappersformat.

Vad gäller din ursäkt för juni-publiceringen kan jag tycka att den är roande, men inte särskilt hållbar. Det är sannolikt att en kritisk läsare misstänker att skribenterna har en bakomliggande agenda. Men alla läsare är inte fullt så kritiska, och det finns också läsare som delar kristdemokraternas moraliska värderingar, och tacksamt refererar till en artikel som är skriven av läkare, på förment vetenskapliga grunder.

Jag noterar också att du undviker att svara på mina frågor 2 och 4 nedan; dvs om ni var medvetna om signatärernas medlemsskap i föreningen Kristna Läkare och Medicinare (och deras värdegemenskap med kristdemokraterna), samt om det är förenligt med DN Debatts kvalitetssäkring att inte ta reda på detta innan publicering. Jag tolkar det som att ni inte var medvetna om detta faktum, och att ni anser att det borde ni nog ha varit.

Även om DN Debatt är en debattsida, och inte ett journalistiskt verk, har sidan en status och trovärdighet i den svenska debatten som reflekterar på de publicerade bidragen. DN Debatt borde vara lite mer försiktig med hur man förvaltar det ansvaret.

Hälsningar”

Får vi se om de svarar. I vilket fall som helst kommer jag att gå runt och muttra Här luktar kristet blod, så fort kd gör ett av sina moraliserande utspel.

Till synes frisk

TBE-proven var förresten negativa. Däremot hade jag låga vita blodkroppar. Känns som Mitt Livs Novell. Jag oroar mig för TBE, och får reda på att jag har HIV.

Nej; jag tror inte att jag har HIV.

Brevvänner

Det var roligt  att skriva brev till DN Debatt, så jag utvecklade brevet lite och skickade det till Kristdemokraterna idag.

”Hej

DN Debatt hade igår (23 juli) ett inlägg om att skilsmässor var dåligt för barnen. I inlägget refererade man bland annat till ”ny forskning” och ”andra undersökningar”, utan att närmare ange källa. Av signatärerna anger en att hon är kristdemokrat, medan de övriga uppger att de är läkare, psykolog samt fil dr. En enkel internetsökning på namnen visar att samtliga är medlemmar, eller nära knutna, till kristdemokraterna.

Det är inte första gången detta inträffar. Senast det skedde var den 22 juni, då ett antal läkare hävdade att kondom inte skyddade mot HIV (http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=796170) . Ett stort antal av dessa läkarna var medlemmar i föreningen Kristna Läkare och Medicinare. Den 5 augusti 2007 (http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_251011.svd) hade Ann-Lis Söderberg ett inlägg på Svenska Dagbladets Brännpunkt om hur antalet aborter skulle kunna minskas. Ann-Lis Söderberg presenterar inlägget som ” ett sammandrag av ett examensarbete i ämnet folkhälsovetenskap vid Uppsala universitet under vårterminen 2007.”. Hon glömmer att nämna att hon själv är aktiv inom kristdemokraterna i Knivsta.

Innehållet i samtliga dessa debattartiklar kännetecknas av att de presenterar moraliskt grundade ståndpunkter som vetenskapliga fakta, något som förstärks av att de som har skrivit under artiklarna har presenterat sig själva enbart utifrån sina yrken, och inte utifrån sin kristna värdegrund.

I ett demokratiskt och öppet samhälle är det viktigt med en fri debatt, där alla åsikter har samma rätt att framföras, oavsett vilka åsikter det är och vem som framför dem. Det är dock ett oeftergivligt måste i en demokratisk debatt att avsändaren är tydlig. Så är det inte i dessa fall. Det kristdemokratiska partibudskapet kamoufleras som vetenskap, eftersom flera av skribenterna väljer att inte framträda som kristdemokrater. Att framföra åsikter under en dold avsändare, vilket får anses vara fallet här, kan definieras som en grå form av desinformation. Det är dessutom oetiskt, vilket skulle kunna tyckas vara lite extra graverande för ett parti som Kristdemokraterna, som ju ofta väljer att profilera sig som det etiska alternativet.

Jag skulle därför vilja ställa följande frågor till Göran Hägglund, i egenskap av ordförande för Kristdemokraterna.

1) Var Kristdemokraternas partiledning, eller någon på Kristdemokraternas nationella kansli, informerade om att dessa artiklar skulle skrivas, innan de publicerades?

2) Om ja, var man i så fall också medveten om att artiklarna inte skulle publiceras såsom skrivna av medlemmar i Kristdemokraterna, eller av människor som delade kristdemokraternas värderingar?

3) Om nej, på frågorna ovan, hur reagerade Kristdemokraterna (i form av partiledningen och/eller det nationella kansliet) när artiklarna hade publicerats? Var det t.ex. någon som reagerade på otydligheten i avsändarna? Framfördes detta i så fall till dem som hade skrivit artiklarna?

4) Hur ser Kristdemokraterna rent allmänt på att debattartiklar skrivs, utan att avsändarens adress är tydlig? Vore det t.ex. rätt av en aktiv socialdemokrat att rikta kritik mot Alliansens sjukvårdspolitik i Stockholm, och enbart presentera sig som läkare?

Jag är medveten om att det är sommar och semestertider, men jag vore tacksam för svar snarast.

Hälsningar”

Jag funderar på att byta inriktning på bloggen. Istället för att orera över alla knäppskallar i det offentliga livet på en blogg som ingen läser, så ska jag börja skriva brev till dem. Som jag sedan publicerar på bloggen. Typ Brev jag skrivit och svar jag fått.

Uppstutsighet

Läser Lotta Grönings bloggrefererat från Jan Myrdals bröllop.

” Det bildades också ett Jan Myrdalsällskap som bland annat skulle uppmuntra alla olydiga och uppstutsiga författare. Ett pris ska inrättas Leninpriset – på 100 000 kr.
Det är bra att också olydiga och obekväma får uppmuntran.”

Ja, för det var ju verkligen något som Lenin kämpade hårt för; att ge stora summor pengar åt olydiga och obekväma människor.

Fast jag kan inte låta bli att beundra Myrdals bråkmakarförmåga. Olydliga författare har sällan råd att tacka nej till 100.000. Få författare har råd att tacka nej till 100.000. Men tackar de ja, ställer de upp på hela Lenin-grejen, och gör reklam för priset. Fast det kanske bara är Lenin-vänner som har möjlighet att vara olydiga nog att få priset. Ska bli spännande att se vilka stipendiaterna är.