Var på singer/songwriter-uppträdande på Parkteatern med Penny (som inte heter Penny, men hette det på bloggen förut). Eller rättare sagt, hon var där, och jag trodde att halv sju var samma sak som 19.30, så jag kom lagom till sista låten. Sedan gick vi tillbaka till centralen, från Djurgården. Det var en sån där reklamsfilmskväll. Alldeles fantastisk sommarkväll i Stockholm. Och jag undrade, Varför gör jag inte det här oftare? Varför sitter jag med ett glas vin på balkongen. Fast det är trevligt det med.
När jag vaknade på måndag morgon kändes det som om jag hade kört två intensivpass på raken. Dessutom var jag stel i nacken. Nackstelhet är, om ni inte visste det, ett tecken på TBE. Fast enligt prognosen skall det inte infalla förrän om några dagar, så jag är inte helt hysterisk än.
Nu börjar muskelvärken och nackstelheten att släppa. Eller så börjar jag vänja mig.
Hämtade bilen med min mor i Jakobsberg i morse. Min mor vågar nämligen inte köra in bilen till stan, eftersom hon har svårt att bromsa, med sin höft. Jag kunde inte vrida på nacken. Skall jag titta mig om, så får jag vända på hela kroppen, och det är lite svårt att göra det när man kör bil. Så min mor fick hålla utkik åt mig vid varje filbyte.
Jag körde som en kärring, eller gubbjävel, välj vilket. Låg i innerfil hela tiden, med gott om utrymme till bilen framför. Insåg att det kanske var därför gubbar och kärringar kör som sådana. De kanske inte alls är rädda för häga hastigheter, utan de har så mycket krämpo, så de vågar inte köra på något annat sätt.
Det är inte någon särskilt trösterik tanke.
Publicerat av hemligamorsan 
