Har de ingen informationschef på FRA?

Ingvar Åkessons artikel på dagens Brännpunkt är inget mindre än en kommunikationsmässig katastrof. En PR-mässig härdsmälta. En vettig kommunikationsexpert hade kunnat gå igenom ordalydelsen, så att artikeln åtminstone hade gett ett ytligt sken av att bidra till ärlig debatt.  Som det nu är så är inlägget fullt av sliriga och dubbeltydliga påstående, som ger intryck av att dölja mer än vad de avslöjar.

Några exempel:
“ingen av de personer som anges på den anonyme anmälarens lista har blivit telefonavlyssnad av FRA” – På vilka andra sätt har de då blivit avlyssnade av FRA?
“Man menar att det inte går att avgöra om personen befinner sig i Sverige eller inte. När man ifrågasätter lagen på den punkten har man förbisett en viktig sak som är utmärkande för signalspaning, nämligen att sökbegreppen utformas med hög precision med inriktning på utländska mål och därför inte träffar inrikes trafik.” Det här är en sådan punkt där de båda sidorna talar förbi varandra. Eller så låtsas förespråkarna för lagen vara korkade, och inte förstå kritikerna. Det finns ingen som har missat – förbisett – att FRA hävdar att de utformar sökbegreppen på sådant sätt att man inte träffar den svenska trafiken. Däremot så tror man inte på möjligheterna att utforma sådana sökbegrepp. Eller så litar man inte på att lagen i tillräcklig utsträckning begränsar FRA till att utforma sökbegreppen på ett sådant sätt. Som lagen nu är utformad – utan att jag hinner kolla upp det ikväll – så är det upp till FRA att utforma sökbegreppen. Om Ingvar Åkesson och andra förespråkare verkligen ville övertyga om lagens och FRA förträfflighet, så borde man lägga resurserna på att förklara hur sökbegreppen utformas (även om det är svårt med hänsyn till sekretess), och inte anklaga motståndarna för att vara korkade.

Sedan följer ett antal retoriska frågor som bemöter argument som ingen överhuvudtaget har ställt:
“Ska signalspaning mot utländska politiska och militära makthavare bara vara tillåtet om de är misstänkta för brott?
Har inte regeringen ett berättigat intresse av att veta hur utländska makthavare agerar eller avser agera gentemot Sverige och oss svenskar?
Ska signalspaning mot vapensystem som kan riktas mot Sverige inte vara tillåtet eftersom brottsmisstanke saknas? ” Och vad har allt det med en total spaning på svenskarnas all gränsöverskridande internetkommunikation att göra? På vilket sätt förutsätter signalspaning av vapensystem att man kontrollerar vilka internetsidor och vilka emejl jag skickar. Om Ingvar Åkesson kunde förklara det, så vore jag tacksam.
Ska inte teknisk signalspaning för att skydda svensk trupp och svenska militära flygplan och fartyg inte vara tillåten eftersom brottsmisstanke saknas? Här introduceras ett nytt begrepp, teknisk signalspaning. Till skillnad från oteknisk signalspaning? Eller från taktisk signalspaning? Eller från humanistisk signalspaning?

Jag tror att Åkesson vill väl, men det inlägget kommer inte att vinna någon; varken vän, meningsmotståndare eller vacklare. Förutom Carl Bildt då.