Kvällens diskussion

”Alla fallosformade växter är goda. Försök komma på ett undantag”
”Liksvamp. Fast det är ingen växt”
”Till och med kaveldun. Jag har aldrig ätit det, men jag tror att det är gott”
”Grankottar” Det var jag, efter lång betänketid
”De går att koka och sedan äta. Det står i Överlevnadshandboken. Fast jag vet inte om det är gott”

Det fanns mer vin, så det tog tre timmar till innan jag gick hem.

Förresten. Hans Villius. Lever han fortfarande?

Och Tom Hjelte. Vad hände med honom? Rico Rönnberg?

Skyll er själva

Skyll inte på att ni inte visste om det. Jag rekommenderade eventet. Tror jag. Jag är på burkbytarkväll på Matlabbet. Alla. Säger Alla. är här. Doris och Rita, Stationsvakt, Anna Toss, Coola Morsan, Doris och Rita (igen), Kinna med Mormors mat, Nedre,.-Botten-Penny, Vinlusen, Unga farbrorn, Vetenskaps- och matMalin och Lotten, som redan har hunnit bloggen om detta, och vars dator (Mac jag lånar).

Och jag fick de inlagade riskorna i den avancerade burkbytningstävlingen, tack vare en strategisk och taktisk taktik. Någon gång när jag är nykter kanske jag förklarar burkbytarreglerna och min taktik. Nu börjar förresten vinet ta slut, så det kanske är dags att gå hem.

Arkivforskning

Nu har jag arbetat mig bakåt i Rixlex till regeringsskiftet, och det går faktiskt att märka en skillnad. Bland de lagar och förordningar som antogs innan valet återfinns t.ex. Lag om information till passagerare, Förordning om barns och elevers deltagande i arbetet med en likabehandlingsplan, och Förordning om tillståndsplikt för vissa kampsportsmatcher.

Ja, jävlar vad man lär sig

Det finns en lag som reglerar hästtävlingar. Enligt den får arrangörerna inte ”göra åtskillnad mellan hästdjur som är registrerade i eller härstammar från Sverige och hästdjur som är registrerade i eller härstammar från en annan medlemsstat i Europeiska unionen (EU) eller en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller Schweiz.”
Det måste väl betyda att det är helt OK att diskriminera utomeuropeiska hästar?

Alla dessa myndigheter

Det finns dessutom ett polarforskningsinstitut och ett institut för rymdfysik (som alltså inte är en del av något universitet, utan en egen myndighet under regeringen, av någon anledning). Utöver den Centrala etikprövningsnämnden för forskning, så finns det också regionala etikprövningsnämnder. Undrar om de har mandat att pröva forskningen vid polarforskningsinsitutet och rymdfysikinstitutet, eller om det krävs en global etisk prövningsnämnd och en universell etisk prövningsnämnd för dessa?

Alla dessa saker ni inte hade en aning om att staten gjorde

På denna vackra semesterdag sitter jag instängd i min lägenhet och försöker ta mig i kragen. Jag har äntligen kommit så långt i mitt uppsatsskrivande att jag har börjat leta efter information. Jag går därför igenom Rixslex; Riksdagens förteckning över samtliga lagar och förordningar.

Men det finns så många fällor där. Så många irrvägar. Så många intressanta företeelser, att det är lätt att tappa fokus. Vad sägs till exempel om Instruktion för Harpsundsnämnden.
Visste ni att det finns en Alkohol- och läkemedelssortimentnämnd? Eller att regeringen, med anledning av ett EG-direkktiv, tagit fram en förordning om ekodesign i fråga om förkopplingsdon till lysrör? Och jag har bara börjat.

Rökridåer

Jag har inte mycket till övers för rökare. I mina mörkare stunder tycker jag att det bästa med rökare är att de dör i förtid. Skillnaden mellan rökare och snusare att de sistnämnda håller sina laster för sig själva, medan rökarna förpestar livet för stora delar av befolkningen. Tobaksindustrin har jag ännu mindre till övers för. Det är ungefär som dagens motsvaridghet till Ostindiska kompaniet, såsom det framställs i Pirates of the Caribbean. Men eftersom det är ett (relativt) fritt land vi lever i, så är det OK att både tobasindustrin och rökarna spyr ut sina gifter. Dock är det ganska häftiga externa negativa effekter, dvs att icke-konsumenter står för en stor del av notan för rökarnas njutning, så jag har i detta fall inget emot anti-rökningskampjaner och statliga bidrag till anti-rökningskampanjer, i synnerhet om de vänder sig till barn.

Men någon j-a måtta för det ändå vara, till och med för en smyg-paternalist som mig. Det brittiska läkarförbundets (BMA) rekommendation att införa nya rekommendationer mot rökning på film.
”För det första vill BMA instifta en ny lag som fastslår att alla filmer eller tv-program som skildrar rökning som något ”coolt” måste föregås av en anti-rökning-kampanj. Vidare anser de att filmer som framställer cigaretter i positiv dager bör få 18-åldersgräns. Och historier där rökare figurerar borde, enligt BMA, innehålla fler dödsfall på grund av att rollfigurerna dragit på sig rökrelaterade sjukdomar.”

Bortsett från de uppenbart totalitära inslagen i att privatfinansierade filmer ska vara ett medel för statlig indoktrinering, så ser jag framför den byråkrati som kommer att krävas för att upprätthålla systemet. Det bygger ju på att det finns en statlig nämnd för granskning av rökmoment i filmer (lite oklart om det även gäller dokumentärer), där läkare natruligtvis måste ingå, som ska granska huruvida filmen framställer rökning som något ”coolt”. Och varför dra gränsen vid rökning? Det finns flera andra företeelser som är skadliga för individerna. Alkohol. Frågan är om man det kan vara samma nämnd som granskar om alkohol framställs som coolt, eller om det behövs en till nämnd. Oskyddat sex. Farligt, farligt. Det måste vi granska. Dessutom borde det vara en regel att om någon har oskyddat sex i en film, så skall personen i fråga dö av AIDS. Eller i varje fall få en släng klamydia. Äta för mycket. Äta för lite. Inte motionera.

Jag förstår inte hur det här ofoget har fått pågå så länge. Det gör inte Margareta Haglund, tobaksexpert vid Statens folkhälsoinstitut heller;
”Jag tycker att det är ett utmärkt initiativ. Det är inte extremt på något sätt. Vi vet ju att rökning dödar. Vi måste göra vad vi kan för att skydda nästa generation. ”

”Inte extremt på något sätt”. ”Vi måste göra vad vi kan för att skydda nästa generation”. Då tycker jag vi ska införa dödsstraff på rökning. Visserligen innebär det att några individer måste offras för den goda sakens skull, men det kommer att verka preventivt för det stora flertalet. Och så skyddar vi bäst nästa generation från dem själva.

Semesterångest

Är inne på min fjärde semesterdag, och har ångest för att semestern rinner iväg. Det är så mycket jag borde göra. Som att skriva min D-uppsats. Men det är så stort, så jag vet inte var jag ska börja. Skaffa nya glasögon. Men optikern liggr på väg till jobbet, och då borde jag kunna ta det på väg till eller från någon gång. Vilket jag inte har gjort de senaste sex månaderna, men i teorin. Dessutom har jag inget SL-kort. Gud vilken dålig ursäkt;
”Vad gjorde du på semestern?”
”Ingenting. Jag hade inget SL-kort”

Så då bloggar jag. Lite om FRA ochh svensk, europeisk och global säkerhet.

Är det inte lustigt vilken goddag yxskaft mentalitet som präglar FRA-debatten. (Egentligen borde det ju heta kabelspaningslagen, eller den totala kabelspaningslagen, men det är så jobbigt att skriva, så jag skriver FRA istället, fast det är ju inte FRA debatten handlar om. Det är inte FRA debatten borde handla om i varje fall). Motståndarna till lagen säger: ”Vi vill inte ha en kabelspaning som utan skälig misstanke och prövning av en utomstående instans granskar samtliga mail” (Det är åtminstone vad jag säger, och vad jag tror att de flesta säger, men det finns variationer här). Försvarsministern säger: ”Alla länder signalspanar”

Ursäkta, men vad har det med saken att göra? Är det inte lite som att bemöta argument mot dödsstraff med ”Alla länder bestraffar brottslingar”?

Argumentationen mot lagen är tyvärr inte heller oproblematisk. Det finns fördelar och det finns nackdelar med lagen. Hittills har en nyanserad diskussion om avvägningen mellan dessa aspekter varit ganska osynlig. Regeringsförespråkarna för lagen tenderar att bemöta farhågorna med utsagor som ”Alla andra gör det” (ett argument som inte ens funkar för Åttaåringen), eller ”Ja, det var inte bra förut men efter de senaste ändringarna är det inga problem” (ett argument som förlorar något i trovärdighet när det upprepas efter yttrligare ändringar har vidtagits).

Motståndarsidan gör å andnra sidan misstaget att helt förringa nyttan med kabelspaning, och tappar därmed i trovärdighet. ”Man får inte ut någon information när allt ändå är krypterat” eller ”Det finns inget hot mot Sverige” eller ”Det finns inget hot mot de svenska trupperna utomlands, och om det finns det så fångar vi inte upp det, och dessutom får de skylla sig själva, eftersom de är där frivilligt”.

Och där någonstans går det snett. När de svenska insatserna utomlands blir en restpost, en dålig ursäkt för en illasinnad integritetskränkning, en betald semester för adrenalinstinna hannar.

Det har är naturligtvis också regeringens fel, som allt annat. Men inte bara den nuvarande, utan även den föregående regeringens del. Ingen regering har sedann åtminstone 1989 fört en säkerhetspolitisk diskussion värd namnet. Problemet med hela kabelspaningsdebatten är att den har befunnit sig i ett säkerhtespolitiskt vakum. Istället för att gripa sig an de stora frågorna; vad är hoten mot Sverige och de demokratiska värderingarna i ett globalt perspektiv, hur bemöter vi dessa hot på bästa sättet, vad är en acceptabel riskknivå och vilka uppoffringar är vi beredda att göra, såväl avseende vår egen integritet som finansiella resurser. Nu har vi en debatt som handlar om huruvida det skall vara ett eller två tandlösa organ som i princip övervakar kabelspaningen, och en regeringen som ser varje säkerhetstrelaterad utgift (såsom försvar och rättsektorn) som slöseri med pengar, men i genngäld kräver att medborgarna ska ge upp sin integritet. En regering som vakren vill eller kan försvara nyttan med kabelspaningslagen eftersom man aldrig har brytt sig om de frfågorna tidigare, och inte förstår dem övrhuvudtaget.

Inte konstigt att debatten ser ut som den gör.

Och förresten; vad är nyhetsvärdet i ”FRA-chefen bekräftar hemligt utbyte av uppgifter”. Vad då för ”hemligt utbyte”. Utlämnande av underrättelseinformation reglerades senast i lagen 2007:259 och förordningen 2007:261 om behandling av personuppgifter: ”Uppgifter får lämnas ut till en utländsk myndighet eller en internationell organisation, om utlämnandet tjänar den svenska statsledningen eller det svenska totalförsvaret. De uppgifter som Försvarets radioanstalt lämnar till andra länder och
internationella organisationer får inte vara till skada för svenska intressen.”

En verksamhet är inte hemlig bara för att svensk media är föra lata och oengagerade att leta fram uppgifter om den.

PS; Det jag egentligen ville ha sagt med det här inlägget var faktiskt läs Timothy Garton Ashs inlägg på DN Debatt, på tal om de svenska utlandsstyrkorna och liberala värderingar.