Bloggnäll

Jag är missnöjd med mitt bloggande och jag är missnöjd med mitt bloggläsandet. Eftersom alla jag umgås med – utöver mina kollegor – läser min blogg så tar jag inte ut svängarna lika mycket som jag gjorde förut. Det kann jag hantera. Jag kanske startar en ny blogg. Det har jag gjort förut. Det är så jobbigt bara. Inte bara att hålla flera bloggar levande, utan att komma ihåg vad man har skrivit om på de olika bloggarna. För att inte tala om alla användarnamn och alla lösenord.

Men det är svårare att ta tag i bloggläsandet. När jag började läsa bloggar så kunde man hitta nya intressanta bloggar via nyligen.se. Många stolpskott, men också en del pärlor. Nu är det så många bloggar, och det mesta är skräp. Ointressant och dåligt skrkivet. Så jag trygghetssurfar på google reader, läser de bloggar jag alltid har läst, och de bloggar som rekommenderas där. Boooring.

Det jag saknar mest är de riktigt privata självutlämnande bloggarna. Helst ska de vara annonyma. Såna där bloggar där det verkligen känns som om man läser någons privata dagbok. Dokusåpa-bloggar. Där man får följa människors utveckling i realtid.

Jag är en bloggstalker. En terapeut-vampyr. En känsloparasit. Kan ni rekommendera någon sådan blogg?

Darcymania

Shampoo Rising hade i våras en serie inlägg på temat ”fiktiva män vi varit kära i”. Det är i och för sig en rolig ansats, men lite småfeg. Lite ungdomssynder över det hela, ”varit kära” implicerar på något sätt att man har lämnat det stadiumet bakom sig.

Därför lanserar jag serien Fiktiva män vi fortfarande skulle lämna vår man för. Om vi hade någon. Fast det skulle nog inte bli någon särskilt lång serie. På rak arm kan jag bara komma på en person. Arn. Skojar bara. Det är klart att det är Mr Darcy. Spelad av You know who.

I går kväll såg jag om första avsnittet, och såg andra avsnittet. Inte för att jag vill göra mig till tolk för hela kvinnosläktet, men jag tror att Pride and Prejudice är kvinnans motsvarighet till den medelålders mannens porrfilmstittande.

En del av lockelsen medPride and Prejudice tror jag är att man kan intala sig att alla ouppfostrade, ointresserade och socialt inkompetenta män egentligen är Mr Darcy. Bakom den arroganta ytan döljer sig en principfast och ärlig gentleman, med så starka känslor att han nästan blir rädd för dem själv.

Man skulle kunna hävda att det är orealistiskt. Lite kanske. Men inte mer än att 20-åriga snygga brudar skulle vara intresserade av halvfeta 40-åriga karlar som i bästa fall har grått år, i de flesta fall börjar bli lite tunnhåriga.

Bye Bye bilen. Farväl fordonet, farväl frihet

Min mor har reclaimat sin bil. Hon behöver träna sin körning, som är lite rostig, eftersom hennes höftled har hoppat ur led ett antal gånger det senaste året. Nu ska hon snart operera sig igen. Det var med nöd jag avhöll mig från att påpeka att det inte var särskilt smart att börja övnningsköra innan operationen, hon kommer ju ändå att behöva börja om igen efter operationen. Bättre att låta mig ha bilen hela tiden.