Sommaren är kort. Livet också

Man skulle kunna tycka att det faktum att jag sitter inne en solig sommardag och bloggar om FRA är ett praktexempel på min oförmåga att ta för mig av livet. Men jag har njutit av en lång sommarfrukost, med helgens alla DN på balkongen, och nu håller jag på att fixa lunch. Då passar jag på att blogga också. Det är lite mer OK. Lite mer PK. Eller LK. LivsKorrekt. (Sommarnormer är ett intressant kapitel. Bäst är att sätta sig på Långholmen eller i Tantolunden, svettas och med långa köer tll en Bajamaja. Då tillvaratar man dagen. Carpe Diem. Näst bäst är balkongen. Det är dessutom lite mer status, eftersom det visar att man har balkong i innerstan Det är inte alla som har det. Sitta inomhus bakom nerdragna persienner är däremot asocialt. Lite suspekt. Säkert inte helt rent mjöl i påsen).

Anyroad. Jag har läst några dagar gamla debattinlägg och nya debattinlägg, bland annat Anders Wik och Ingvar Åkesson. Även om jag är motståndare till den nya kabelspaningslagen, så är jag inte kategorisk motståndare till kabelspaning och jag är heller inte motståndare till FRA. Jag tycker att oförtjänt mycket – och illvillig – kritik har drabbat FRA i den här frågan. Nu är FRA så hemliga, att ingen vet vad de gör, men det lilla jag har haft med FRA-are att göra får mig inte att tro att de är varken så inkompetenta som de utmålas som (”Öhhh. Skriv Usama och kärnvapen i varje mail, så chokar vi systemet. Öhhh) eller så ondskefullt snokande (Sveriges Stasi) som de utmålas som.

Problemet är inte FRA, problemet är den politiska nivån. Alla människor och myndigheter vill bedriva sin verksamhet så bra och effektivt som möjligt. Det är mänskligt. Och myndligt. Därför överflödas Regeringskansliet av önskemål om åtgärde som skall effektiviseras myndigheternas arbete. Regeringskansliet ska då bereda frågan politiskt, och utifrån ett helhetsperspektiv. I 9 fall av 10 avser önskemålen mer pengar, och då blir det omedelbart stopp i Finansdepartementet. I kabelspaningsfrågan gällde det integritetsfrågor, och då sa bland annat Justitiedepartementet och Lagrådet Nej. Ett Nej som gjorde att lagen delvis ändrade form, men där det övergripande intrycket trots allt är att Lagrådet har ungefär lika mycket att sätta emot som det lokala facket har vid en MBL-förhandling.

Därför tycker jag att Ingvar Åkesson till stor del har rätt när han hävdar att FRA har stått ensamma i den här frågan. Det är regeringen som har ansvaret för att göra avvägningen mellan samhällets säkerhet och medborgarnas integritet. Det är regeringen som har kommit fram till att intrånget i integriteten är försvarbar. Det är regeringen som har varit totalt osynliga i denna fråga (med undantag av Carl Bildt, som har gett sig in i debatten, efter det att lagenn väl var tagen). Istället skickar man fram fotfolk, som närmast kan liknas vid kanonmat.

Däremot är det problematiskt att varken Åkesson eller Wik verkar förstå medborgarnas oro för att bli övervakade av staten. Wik använder sig av argumentet att FRA inte tillhör militären. So what? Om det knackar på dörren mitt i natten så spelar det inte någon större roll om det är SS eller Gestapo. Åkesson kan inte förstå att svenska folket har så låg tilltro till beslutsfattarna: “Hur kan så många tro att en demokratiskt vald riksdag skulle vilja sitt folk så illa?” Det är just det som är kärnan. De verktyg riksdagen ger regeringen och myndigheterna ska inte bara användas av den sittande regeringen och den nuvarande personalen vid FRA, utan av kommande regeringar, med andra upplevda hotbilder.

Dessutom ger det inget större trovärdighetsintryck när förespråkarna för lagen försäkrar att det lagförslag som nu klubbades igenom var betydligt mycket bättre än det ursprungliga, när samma företrädare inte hade några problem med att står bakom det ursprungliga förslaget.

Innan jag slutar, förslaget om en anpassad försvarsunderrättelse bestod, såsom jag förstår det, av två delar. Den första (eller andra) delen är kabelspaningslagen. Den andra delen är lagen (2007:259) om FRA:s behandling av personuppgifter, som Riksdagen tog 2007, och som ) ger FRA rätt att lämna ut personuppgifter till främmande makt (utdrag ur personuppgiftsförordningen; 2007:261):
“7 § Uppgifter får lämnas ut till en utländsk myndighet eller en internationell organisation, om utlämnandet tjänar den svenska statsledningen eller det svenska totalförsvaret. De uppgifter som Försvarets radioanstalt lämnar till andra länder och internationella organisationer får inte vara till skada för svenska intressen.”