Headhunting

Det här låter ju som ett jättebra jobb.

”Jordbruksdepartementet söker
Utredningssekreterare
till Utredningen om en bättre älgförvaltning

En särskild utredare ska se över den nuvarande älgförvaltningen och lämna förslag till de förändringar eller förenklingar som behövs för att skapa en förvaltsningsmodell för älg som syftar till en lokal förvaltning. Målet ska vara en produktionsanpassad älgjakt med en livskraftig älgstam av hög kvalitet där stammen på lång sikt är i balans med betesresurserna och där älgstammens storlek genom lämplig avskjutning är anpassad till betestillgången, de areella näringarna, trafiksäkerheten och rovdjursstammarna. Nuvarande system för samråd om älgjakten ska ses över. Utredaren ska vidare föreslå vilka underlag som bör ligga till grund för beslut om hur många älgar som får skjutas samt i vilka former besluten bör fattas. En enkel, rättssäker och kostnadseffektiv administration ska eftersträvas. Utredaren ska utarbeta fullständiga förslag till de författningsändringar som övervägandena föranleder.”

Attans. Jag visste att det fanns en hake. Man måste vara jurist, ” företrädesvis hovrätts- eller kammarrättsassessor”.

Vad är förresten en produktionsanpassad älgjakt?

Min clematis är inte lik din clematis. Det är en klen clematis. En clenatis

Nu har jag planterat om min clematis. Den har överlevt två vintrar, men så mycket mer än så är det inte. Det är en ynklig liten stackare. När jag köpte den planterade jag genast om den i den största kruka som fanns i blomsteraffären, eftersom blomsterhandlaren sa att den behövde utrymme för sina rötter. Vad den ska med det utyrmmet till fattar jag inte, eftersom det var några riktigt klena rötter. De mest livskraftiga rötterna tillhörde den maskros som hade fattat tycke för min balkong.

Clematisens sorgliga skepnad kanske beror på att den har fått för mycket vatten. Nu vet jag inte hur mycket vatten en clematis ska ha, men jag kan tänka mig att det är ett tecken på att den har fått för mycket vatten när hela krukan är täckt av mossa.

Dagen efter dagen efter

En gång träffade jag en man som hade doktorerat i teoretisk fysik på frågeställningen ”Varför minns vi det som hände igår, men inte det som händer i morgon?” Mmm. Det känns ju verkligen relevant. Jag fattar inte varför de inte kan disputera på frågeställningar som verkligen berör folk. Som Varför är man bakfull dagen efter och inte dagen före? Typ Förfull.

Fast imorse insåg jag att jag nog inte bara var bakfull, utan det var också preludiet till en förkylning, som är lite mer påträngande idag. Så nu går jag runt och skrotar, planterar om blommor (ska göra det i varje fall), slänger tidningar, läser DN och försöker lösa söndagskrysset. Fast det går inte så bra. När jag gick in i klädkammaren (såna som finns i tråkiga sextiotalslägenheter. Nu heter det viss walk-in-closet) ramlade plötsligt en stor korg, som stod under en låda med verktyg, omkull, och drog med sig de två papperskassarna med tomburkar, samt två pasar med urvuxna kläder med sig.

Så nu botaniserar jag bland sju år gamla modem och sladdar till allt möjligt, inklusive tio år gamla mobiltelefoner. Det är ju så himla svårt att bli av med elskrot. Kanske ska skänka det till Myrorna.

No Logic

Jag tror inte att Naomi Klein är dum. Jag tror att hon är skitsmart. Säkert både streetsmart och intelligent. Däremot verkar hon inte vara så förnuftig. För vad ska man tycka om hennes uttalande i DN idag – såklart inte på nätet: ”Jag har inget drömsamhälle, men jag tycker den öppna och kreativa debatt politiska debatt jag mötte i Equador – om exploateringen av olja och de rika ländernas ekologiska skuld – ligger bra nära ett demokratiskt Utopia.

Equadors politiska situation beskrivs så här av UD:
”Ecuador är ett av Latinamerikas fattigaste och, med sina drygt 283 000 kvadratkilometer, till ytan minsta länder. Det politiska systemet i Ecuador har länge förknippats med svaga regeringar och ett splittrat parlament med ledamöter som ofta prioriterat sina egna intressen. Ecuador har på senare år genomlevt flera politiska kriser och under de senaste tio åren har tre av landets presidenter avsatts innan mandatperiodens slut. Den nytillträdde presidenten, Rafael Correa, är den åttonde i raden under det senaste decenniet.
…
Ecuador har trots sina problem en bättre situation vad avser de mänskliga rättigheterna än flera av sina grannar. Landet har utan reservationer ratificerat samtliga centrala konventioner för mänskliga rättigheter och en nationell handlingsplan för mänskliga rättigheter har tagits fram i enlighet med FN-rekommendationer. De senaste årens politiska och ekonomiska kriser har dock tidvis trappat upp våldet i landet. Övervåld från polis och militär, godtyckliga frihetsberövanden, oskäliga tidsramar för väntan på rättegång samt tortyr förekommer. En utbredd straffrihet råder fortfarande och de politiska och institutionella strukturerna som skall garantera medborgarnas rättigheter är generellt sett svaga. Även barnarbete förekommer, liksom våld mot barn.”

Dvs; bättre än de flesta av sina grannar, men knappas något demokratiskt Utopia. Såtillvida man inte definierar ett demokrtiskt Utopia som ett ställe där folk tycker som en själv.