Hej igen Kalle!

maj 30, 2008

I början av nittiotalet samspråkade min kollega och jag, båda ekonomer, med en jurist från en annan myndighet. Hon frågade om vi trodde att kronan skkulle devalveras. ”Neej” sa vi ”Regeringen har lagt in alldeles för mycket prestige och trovärdighet i den fasta kronkursen”. ”Mhm. Då kanske jag ska lägga mina lån i euro”. Jag och min kollega tittade förfärat på varaandra. Vi hade aldrig kunnat föreställa oss att någon, någonsin, skulle agera konkret på våra åsikter. Det här var kanske ett halvår, ett år innan man gav upp försvaret av kronkursen. Det tog några år innan jag träffade juristen igen, och jag vågade inte fråga hur hon gjorde med sina lån.

Ibland blir jag lite förskräckt över att folk faktiskt verkar låta sig påverkas av mig, som privatpersoner, inte i en yrkesroll (i yrket är jag mer förvånad över att inte fler låter sig påverkas av mig, men det är en helt annan historia). Nu senast är det Vinlusen, som tänker sluta äta kaviar. Det är i och för sig kanske inte ett livsavgörande beslut, och det kanske inte heller beror på mitt korståg mot Kalles Kaviar. Men, innan han – och eventuellt andra där ute – fattar beslut som han kanske ångrar, så skall jag redogöra för den fortsatta utvecklingen i frågan. Jag har nämligen nu fått ett svar från Abbas informationschef kommunikationschef:

Hej!
Vår devis är att det som är bra för havet är också bra för Abba Seafood. Vi är angelägna om att vår verksamhet har en hållbar utveckling. Den pågående debatten och bojkotten av torsk handlar om torsk fiskad i Kattegatt. Vi tar ingen torsk från Östersjön eller Kattegatt. Vi tar vår råvara från Barents Hav där beståndet är väl förvaltat.

Råvaran till vår smörgåskaviar är rom från torsk och sej. Under många år märkte vi med rom från torskfiskar (sej och torsk). Under en period när det var råvarubrist tog vi även rom från lådda och i samband med detta ändrade vi märkningen till ”fiskrom”. Vi kommer på våra nya förpackningar, som snart kommer ut i butik, att märka med ”rom från torsk och sej”.

Vi köper bara rom från torsk/sej fiskad i Arktiska havet, där fisket bedrivs långsiktigt. Vi tar även en liten del rom från odlad torsk. Vi har säker spårbarhet från fiskebåt via beredningsföretag till vår fabrik och vi har skriftlig garanti på att fisken är lagligt fångad inom gällande kvoter.

Rommen är en biprodukt som blir över när fisken har fiskats för andra ändamål, främst för filéns skull. Det är filén som är anledningen till fisket, inte rommen.

Vi är medvetna om att torsken är ifrågasatt. Inom vår produktutveckling så ser vi över möjligheten att använda mindre rom och rom från andra fiskar. Det är dock ett långsiktigt arbete. Det är inte bara att byta rom från en fisk till en annan utan att det påverkar produkten väldigt mycket.

Vi har även arbetat med att utveckla nya varianter för Kalles, nämligen färskostprodukter. Idag har vi en naturell, en med färskost och räkor och nu senast lanserade vi en med färskost och lax.

Du kan läsa mer om fiske och ursprung på vår hemsida under fliken Våra fiskar www.abbaseafood.se

Hör gärna av dig igen!
Vänliga hälsningar”

Personligen tycker jag att det är ett synnerligen bra svar, som ger intryck av att de tar seriöst på frågan. Det finns bara ett problem. Det står på Abbas hemsida att kaviaren är gjord på torskrom från Nordostatlanten, vilket i mitt tycke är ett något vidare geografiskt begrepp än Barents hav, samtidigt som Greenpeace också hävdar att man inte ska äta trålad torsk. Men det kanske är en generell invändning mot att äta trålad fisk överhuvudtaget. Å andra sidan så äter jag, tyvärr, väldigt sällan fisk, så det är inte någon större uppoffring för mig att inte äta trålad fisk.


Det här med Engla

maj 30, 2008

Jag var ju i Iran när Engla försvann, så jag följde historien på distans och ryckigt, där och när det fanns medieupppkoppling. Mitt intryck var att hon försvann, hon var borta, man hittade en misstänkt som erkände och slutligen fann man kroppen. Det började när vi var i Shirax, och slutade (om man kan använda det ordet) när vi var i Yazd. Ungefär så minns jag det. Och jag var nog den som följde det här bäst i gruppen. När de andra undrade om det hade hänt något i Sverige, sa jag att Man hade hittat Engla, och de sa Vem? De andra i gruppen var mer inne på Arboga-morden, och undrade om man hur det var med Tyskan. Vilken tyska? sa jag.

När jag kom hem insåg jag att Engla var större än så. Mycket större. Direktsänd begravning? Jag kunded inte förstå varför. Inte bara av etiska skäl, utan jag kunde inte förstå intresset (än mindre allmänintresset). För mig var och är Arboga-morden betydligt mer omskakande och tragiskt. Jag tror mig vara ganska ensam om det, inte ens bröderna Schulman vill skämta om Engla, ”Jag skulle aldrig skämta om Engla till exempel. Det har berört oss och svenska folket för mycket.”

Det är inte det att jag inte berörs av Englas öde. Det gör jag. Och jag kan sätta mig in i hennes mammas situation. Neje, det kan jag förstås inte, men det smärtar när jag försöker. Fast faktiskt inte lika mycket som när jag försöker sätta mig in i Arboga-mammans situation. Då får jag fysiskt ont i magen. Och jag inser att det som avgör hur mycket vi berörs av en människas öde och av tragiska fall, är inte bara ödet i sig, utan hur vi deltar i utvecklingen av historien. Vissa känslor, eller kanske mer djupet i känslorna, kommer bara fram i realtid, de går inte att återskapa när man läser om fallet i efterhand.

Och jag inser dessutom att jag måste slluta inlda meningar med ”och”. Att våga inleda meningar med ”och” har varit ett av de stora lyften för mitt skkrivande, i samband med att jag började blogga. Men nu har det nått missbrukets nivå.

Avslutningsvis. Aftonbladet har en läsarenkät om bröderna Sschulmans Elisabeth-skämt; huruvida man finner skämtet roligt eller osmakligt. I Aftonbladets värld kan man tydlligen inte tycka att det är roligt och osmakligt.


btw II

maj 29, 2008

Service kostade 5805 kronor. Men då lärde jag mig hur man ställer om klockan till sommartid (och vintertid också , för den delen). Efter fem år. Nu funderar jag på om jag ska berätta det för min mor. Det är trots allt hennes bil.


BTW

maj 29, 2008

Jag har förresten hört, av en som var närvarande, att när Carl Bildt skulle inviga Sveriges ambassad i Second Life, så tryckte han på fel knapp, och leviterade istället. När han landade, kom han snett, och ramlade nerför trappan.

Det har inte fallit mig in att kolla sanningshalten.


Highway to hell. And back

maj 29, 2008

Det finns de som tycker att jag borde korrekturläsa mina inlägg lite bättre. Eller korrekturläsa dem överhuvudtaget. Det har de nog rätt i. I morse var det värre än vänligt, eftersom det var stressigare än vanligt. Jag skulle nämligen lämna in bilen på service. I Ulvsunda. Den dag polisen rekommenderade alla att lämna bilen. Nu var just Tranebergsbron inte avspärrad, men det gjorde inte så mycket, eftersom alla tog denn vägen istället för E4:an.

Hemvägenn var likadan. Ett tips bara. Om ni någon gång råkar hamna bakom en grå Renault med registreringsnummer TRA 570, se till att byt fil. Från ett allmänt högt stresstillstånd höll jag på att arbeta mig upp till hjärtattack. Jag tycker också det är bra med mjuk körning, och att man inte ska gasa och tvärbromsa, men det betyder inte att man måste ligga 50 meter bakom bilen framför, i synnerhet inte vid rödljus, eller ha en lucka påp tio memter, varje gång det blir stopp i trafiken.

Nu ska jag sätta mig på balkongen med en Cola. Sedan är det dags för vårens sista stationsjympa.


Populistiska utspel

maj 29, 2008

Expressen och Urban Ahlin upprörs över att Itak-konferensen finansieras via biståndsbudgeten. Exakt varföär inte helt klart.

Sverige ska inte vara en städpatrull. Det är USA som har satt igång kriget och då tycker jag att det är cyniskt av Sverige låter fattiga betala” menar Ahlin.

Jag fattar inte någonting i den meningen. Om det svenska biståndet bara ska gå till katastrofer som Sverige har orsakat, så krävs en ordentlig omprioritering av biståndet. Mycket pengar kan vi spara. Det blir bara lite projekt till thailändska prostituerade kvar. Jag förstår hellre inte passusen om att Sverige låter de fattiga betala. Tror han att svenska regringen tänker skicka folk tilll Afrika och gå runt i byarna och kräva in pengar? Eller tänker han på den fattiga delen av svenska skattebetalare. Det vore i  och för sig lovvärt, menn det vore också första gången sossarna tänker på dem.

Jo, jag är inte dummare än att jag fattar att han tycker att det är pengar som annars skulle ha gått till bistånd. Till att bygga skolor. Men i så fall skall mann ställa det mot andra poster i statsbudgeten. Tänk på alla pengar vi stjäl från de fattiga i Afrika genom de generella barnbidragen. Jävlar vad långt det skulle räcka. Eller andra poster i biståndsbudgeten, om vii ska vara lite mer nogräknade. Alla byråkrater på SIDA. Varför ska de ha så hög lön, undrar om de varje månad tänker på hur mycket pengar de stjäl från de fattiga. För att inte tala om de regeringschefer och höga tjänstemän i Afrika, som i årtionden har skott sig på det svenska biståndet.

Om Irak-konferensen skulle bli det minsta lyckosam, så gör den så oerhört mycket mer för världens fattiga än det samlade svenska biståndet uner ett år. Ahlin borde glädjas åt att Sverige ges möjligheten att bidra till detta, istället för att vara sur att tillfället råkar infalla under en borgerlig regering.


Tror gör man i kyrkan. Tycker gör man på DN Kultur

maj 27, 2008

Stefan Jonsson har en debattartikel i dagens DN Kultur om invandrares utanförskap. Han avslutar med:
”Framför allt visar allt detta hur integrationspolitiken förvandlats till en ideologisk stridszon. Där står sig i dag fakta och kunskap slätt jämfört med, säg, Jan Björklunds tyckande.”

Man skulle också kunna säga att den ekonomiska politiken har förvandlats till en idelogisk stridszon. Där står sig i dag fakta och kunskap slätt jämfört med, säg Dan Jönssons och Stefan Jonssons tyckande. Så här tyckte till exempel Stefan Jonsson om Naomi Kleins Chockdoktrinen:
Klapp till den som söker tidens mönster. Till den som vill förstå krigen. Till den som önskar nyliberalismens facit. I histo­riens mitt två, ekonomen Milton Friedman och psykiatern Ewen Cameron, som hävdade att samhällen och människor mår bra av chockterapi. När folk har utsatts för bomber, kriser, hyperinflation, utslagning, invasioner, stålbad, svältkurer, sammanbrott, strukturanpassningsprogram, trauman och tortyr har ledarna fått möjlighet till ”systemskifte”. Resultat? Plundring. Vad som förut var allas resurser har lagts i fåtalets ägo. Vems är skulden? Detta är en julklapp även till den som gillar brottsgåtor. Ingen av årets böcker gör mer för att förklara världsläget.”


Nu när Finland OCH Ryssland vunnit schlagerfestivalen

maj 27, 2008

Det har funnits ett stort hål i gatan utanför biblioteket på Hornsbruksgatan åtminstone det senaste halvåret. Förmodligen de senaste tio månaderna. Till och med Åttaåringen har frågat om de aldrig ska fylla igen det. Och jag har aldrig sett någon aktivitet vid det hålet. Förrän ikväll. Då stod fyra lastbilar och sög upp någonting ur tunnorna (antar jag, de kanske fyllde tunnorna). Nu tar det nog bara tio månader till innan de fyller igen hålet.


Nya yrkesgrupper

maj 27, 2008

Förut blev man smed, kittelflickare eller gatlyktständare. Idag blir man bröllopskoordinator. Tove Leijon är enligt DI pionjär i branschen:
‘”I dag kan vem som helst sätta bröllopskoordinator på visitkortet och det sker tyvärr också”, säger hon. För att öka professionalismen i yrket startade Tove Leijon Bröllopsakademin för fyra år sedan. Där utbildar hon bröllopskoordinatorer och kvalitetsmärker företag i branschen.’

I likhet med Gunilla anser jag att idag kan vem som helst starta en akademi, och tyvärr så sker det också. Därför har jag startat ett akademicertifieringsinstitut, som certifierar akademier, i synnerhet inom nya sektorer, till exempel utbildningar för bröllopskoordinatörer, homestagare och coacher.

Tyvärr saknar jag yrkesgruppen byggkoordinatörer, de som håller ihop små byggprojekt åt privatpersoner. T.ex att bygga ut villan, eller att fixa vatten, avlopp och en toalett på landet. Det är så oerhört mycket svårare än att fixa ett bröllop. Och jag skulle glatt betala för det.

Det finns övrigt bröllopsförsäkringar, där man kan få ersättning för ett misslyckat bröllop. Herregud, är det något som verkligen skulle behöva så är det väl äktenskapsförsäkringar, där mann k an få ersättning för ett misslyckat äktenskap. Men de skulle väl få betala ut det till så många, att försäkringsmomentet skulle gå förlorat.


Pantertant. Eller Pantad tant, snarare

maj 27, 2008

Nu har jag varit på mitt första Intensiv-pass på över ett halvår. Och jag valde det memdvetet, det var inte så att det råkakde vara fullt på medelpasset.

Det roliga är att det gick bra. Jag hängde med hyfsat. Ja, de flesta armhävningarna fick jag ju göra på knäna. Och sit-upsen fuskade jag lite med, inte så mycket. Sen var det den där låten, då man skulle ha armhävningsposition (på tårna), samtidigt som man liksom hoppade. Men i övrigt.