Det svenska Mullepartiet – kd – är ute på vårmarsch för äktenskapet. Utifrån ett trivialt konstaterande – att majoriteten av svenskarna anser att ”barn har en grundläggande rättighet att så långt det är möjligt växa upp med sina två biologiska föräldrar” (men det sägs inget om att föräldrarna behöver bo ihop), kombinerat med tendentiösa påstående om att skilsmässor är upphöjt till ett ideal i Sverige idag, så landar man i ett det behövs ett familjeperspektiv i politiken, för att förhindra skilsmässor. För baaarnens skull. Förstås. Sådana petitesser som att det skulle bidra till en ökad stigmatisering av barn till ensamma föräldrar, eller att det kanske vore bättre – om det nu verkligen är barnens bästa man tänker på – att ha ett barnperspektiv i politiken bekymrar man sig inte om.
För mig är det enkelt. Antingen anser man att individen är grunden i vårt samhälle, att det finns vissa individuella fri- och rättigheter, och att det offentligas uppgift är att skydda individen (sedan kan man diskutera hur långt detta skydd går, i synnerhet vad gäller att skydda individen från andra individers agerande), eller så anser man att gruppen – familjen, klanen, stammen, klassen, nationen – är grunden och att individens välfärd ska underordnas gruppens bästa. Kd sätter konsekvent gruppen före individen.
Därför håller man konsekvent fast vid att kärnfamiljen i alla lägen är det bästa för barnen, och att allt som hotar kärnfamiljen – inklusive, men inte begränsat till homosexuella, skilsmässor och dagis – är farligt för barnen. Det förvånar mig bara lite att man inte framhåller det kyrkliga Österrike som ett föredöme.
Pingback: Stefan Olsson » Familjen - den naturliga gemenskapen för alla utom vänstern
Kristdemokraterna Alf Svensson och Mikael Oscarsson försöker låtsas som att de brittiska socialdemokraterna har samma familjesyn som de själva. De hänvisar till att statsminister Fredrik Reinfeldt bör inspirerars av labours familjepolitik. Så här skriver de:
”Labourregeringen har insett att nästan allt en regering beslutar om har inverkan på familjerna. Regeringsbeslut kan främja, försumma eller till och med förstöra för familjer. Därför måste alla beslut den brittiska regeringen tar numera konsekvensbeskrivas utifrån hur familjerna påverkas.”
Sant är att labour talar mer positivt om familjen än socialdemokraterna i Sverige. Men labour har också de senaste åren infört möjlighet för homopar att adoptera (och i Storbritannien är det många barn som adopteras inom landet så beslutet har fått effekt i praktiken) och i år har regeringen lämnat ett förslag att göra det enklare för lesbiska kvinnor att bli inseminerade vid kliniker. Alltså de två reformer som kristdemokraterna i Sverige säger vara ett hot mot familjen.
Men trots att Labour gör noggranna konsekvensbeskrivningar inför sina familjepolitiska beslut, det erkänner ju själv Alf Svensson och Mikael Oscarsson, så har deras beslut blivit att homoadoptioner och inseminationer för lesbiska kvinnor är väl förenligt med barnens bästa och en familjevänlig politik.
Det är nog fler än Reinfeldt som bör inspireras av labours familjepolitik.
Bengt Held
Liberal
Egentligen borde man ju inte bry sig, utan låta dem skjuta sig själva ifoten, men det är lite svårt att inte bli illa berörd av deras Stepford-idyll.