Det verkar fattas något led

Läser Bodyshops kundtidning. Bodyshops svenske VD ska tillsammans med 30 andra ”vandra över 100km till fots genom Saharas öken. Förutom att man frågar sig om det finns fler sätt att vandra på än till fots, så frågar man sig ju varför. Och tänk, den frågan ställer tidningen också.

”Hej Mark, det ryktas om att du ska ge dig ut på trekking i Saharaöknen. Vilken utmaning! Varför gör du det här?
- Syftet med Sahara Challenge är att The Body Shop Foundation vill stödja och samla in medel till WaterAids viktiga arbete. På så sätt vill vi bidra till en värld där alla har tillgång till rinnande vatten och sanitet. Att ett barn dör var 20 sekund i diarré gör att jag verkligen vill hjälpa till att samla in pengar och bidra till att fler människor världen över får rent vatten.”

Jag har lite svårt att förstå sambandet mellan att 30 västerlänningar (antar jag) flyger ner till Sahara, går 100 kilometer och flyger hem sedan, och att världens människor får tillgång till vatten. Såtillvida de inte har med sig vattendunkar från Sverige, som de ger till nomaderna i Sahara. Så måste det ju förstås vara.

#prataomdet

Har ni också tänkt på att sossarnas partiledarvalsmoral påminner om den gamla synen på kvinnors sexualitet? Man ska säga Nej, men mena Ja.

Kremlogi

Tittar på bilden i Svenskan från valet av Löfven (tyvärr inte på nätet).

Det var alltså partistyrelsen som valde Löfven. Det kan man inte tro när man ser vilka som sitter på främsta raden. De enda från partistyrelsen som jag hittar där är Löfven själv, Jämtin och Wanja Lundby-Wedin.

I stället sitter där (i ordning) Pär Nuder, Anna-Greta Leijon, Ibrahim Baylan, Anneli Nordström, Håkan Juholt, Wanja Lundby-Wedin, Ingvar Carlsson, Carin Jämtin, Stefan Löfven, Lena Hjelm-Wallén och Göran Persson.

OK, jag kan förstå att man drar fram gamla partiledare. Men Anna-Greta Leijon och Lena Hjelm-Wallén?? Och Pär Nuder, har inte han slutat med politik?

 

Några ord om min käre partiledare, om jag hade någon

Även om jag är fascinerad av sossarnas val av partiledare,så är jag än mer fascinerad över min reaktion på Löfven. Från början delade jag Sven-Erlands/Schlingmans analys:

”Ett tag trodde jag ni skulle utse Eliasson, men det här är för bra för att vara sant. Löfven-effekten”, sa han och skrattade. ”Löfven-effekten, vilken raket i  opinionen”.

Jag fick till slut stopp på hans skratt och förklarade att Stefan är en utmärkt kraft som framförallt var den enda av de tilltänkta kandidaterna som uppfyllde vårt första kriterium: Att accepteras av samtliga falanger och ha förmågan att ena Partiet. Han kan nu fokusera på den angelägna politiska uppgiften att kväsa de inre striderna. Dessutom skall man inte tro allt man läser i SMS från VU – vi har många dugliga kandidater att välja på.

”Så bra då”, svarade Schlinge.

”Lycka till med att återvinna de förlorade storstadsväljarna. Ja, alla utanför LO:s krympande medlemsskara”,  avslutade han och lade skrattande på.”

Men nu vet jag inte längre. Jag tror att Löfven kan bli den störste S-ledaren sedan Palme. Grabben har karisma. Trovärdighet. En reko karl. En blandning mellan Christer Sjögren och Torbjörn Fälldin. Folkhemmet 2.0.

Det behöver inte vara en nackdel att han inte sitter i riksdagen. Vem bryr sig om riksdagen ändå? Kan vara en fördel att slippa göra bort sig i partiledardebatten. Framstår som att man står över det partipolitiska käbblet, och jobbar för Sveriges bästa. Dessutom tror jag att han kan få en ganska lång smekmånad; externt, men framförallt internt. Han kommer inte att behöva kväsa några interna uppror de närmaste åren, det kommer inte att finnas någon som öppnar käften av risken för att skapa ett nytt debacle.

Därmed inte sagt att jag tror att han kommer att leda sossarna till nya höjder i valet. Jag tror att många av de som gillar Löfven aldrig skulle komma på tanken att rösta på sossarna. Han är nog som mest populära hos borgliga väljare, som tycker att han är en riktig sosse, en sån man kan lita på.

 

kristdemokraterna – det nya folkpartiet

Jag kan förstå att sossarna har inre stridigheter och flera falanger. Det är trots allt svårt att ena ett 40% 30% 23%-parti. Men att kristdemokraterna hotas av inre splittring eftersom de fem falangerna inte kan enas, där går gränsen.

(Nu undrar ni var jag får fem falanger i från, det står ju inte i artikeln. Men i papperstidningen fanns det en illustration. Det var typ ungdomarna, de marknadsliberala och de värdekonservativa som var på Odells sida, och socialliberalerna och någon annan falang som var på Hägglunds sida. Eller om det var tvärtom. Fan ska komma ihåg. Men det reste många frågetecken. En är hur marknadsliberala, ungdomar och värdekonservativa kan enas. Den andra är at det överhuvudtaget finns folk som betecknar sig som liberala i kristdemokraterna. Men det kanske är relativt. I relation till de värdekonservativa)

Nä, jag vet inte. Jag tycker han är lite ung

Jan Eliasson, 71, föreslås bli ny partiledare för sossarna. Efter det att Anders Sundström uppges ha tackat nej.

Här är några alternativa namn. Kom ihåg var du läste dem först.

Mona Sahlin,
Göran Persson
Lars Engqvist
Kjell-Olof Feldt
Ingvar Carlsson (Åhh fan, är han sosse)
Maria Wetterstrand
Gudrun Schyman
Jonas Birgersson
Tony Blair
Bill Clinton
Håkan Juholt

För övrigt läser jag Palme-biografin nu. Avsnittet om när han väljs till partiledare är väldigt intressant. Han var den första som utsågs under ordnade former, eftersom både Branting och Per-Albin hade dött knall och fall och hastigt och lustigt. Palme var tvungen att i ungefär ett år förneka att han ville bli partiledare, eftersom det låg honom i fatet att han var ung och äregirig.

 

Det finaste en arbetargrabb kan bli

Sådärja- Nu när drevet har fällt bytet börjar jag tycka lite synd om Juholt. After all. Det hela är inte hans fel. När partiet kallar så ställer man upp. Gammalt djungelordspråk.

Så här i efterhand kan man se att han inte hade en chans. En kompromisskandidat vars främsta merit var att han var oförarglig i ett svårt sargat parti, där de hungriga vargarna attackerar varandra. Där det interna S-drevet fällde Mona Sahlin, var det väl ganska orealistiskt att tro att Juholt skulle framträda som alfhannen som dödar all intern opposition.

Vän av ordning kan invända att det inte var den interna oppositionen som fällde Juholt, utan hans faiblesse för att dansa can-can i pianot. Förvisso. Men problemet är att valberedningen inte borde ha placerat ett så oprövat kort i den rollen. Men alla beprövade kort, som hade kunnat hantera media och allmänhet, mötte för stort motstånd från olika delar av partiet.

Det är inte personen Juholt som är problemet för socialdemokratin. Men det är heller inte politiken. Det är partiet.

 

Tyskarna. De är inte heller riktigt kloka

Jag avfrostade min åtminstone utseendemässiga högteknologiska tyska kyl/frys igår. Det ska inte behövas eftersom den ska frosta av automatiskt. Men det gör den alltså inte alltid. Då blir det varmt i kylen.
Efter ett tag bleknade jag undra vart allt smältvatten tig vägen. Det rann inte ut i varje fall. Då läste jag manualen. Där stod att man skulle dra ut frysen från väggen, och med svamp torka upp vattnet som samlades i en behållare på baksidan. Jag tänkte att det måste ha blivit något översättningsfel i Google trasslats, eftersom det inte kan vara en så korkad konstruktion att man måste dra ut frysen från väggen varje gång man ska frosta av. Vilket man inte ska behöva göra iofs.
Sedan kom J hem till mig. Eftersom han är civilingenjör litar han inte på mig utan läste manualen. Han trodde heller inte att det kunde vara en så korkad konstruktion. Men eftersom det inte fanns vatten någonstans – och isen synbarligen hade försvunnit – så drog vi i varje fall fram fryspaketet.
Och lo and behold. Där längst ner på baksidan fanns en överfylld behållare. Och golvet under frysen var översvämmat. Det hade runnit under diskmaskinsskyddet, så det var alldeles fuktigt.så nu har jag haft frysen ståendes mitt i dörröppningen i två dagar och väntat på att golvet ska torka.
You can’t beat german technology.

It takes a tourist group to raise a child

Alltså. Det här med familjeresor är så himla perfekt. För alla. Barnen är med varandra, tar hand pm varandra och tar ansvar för sig själva och varandra. Ofta sitter de samlade vid ett hörn av bordet och beställer själva. De vuxna får vuxensällskap och har det trevligt när barnen är glada. Har man ingen skam i kroppen kan man lämpa av det egna barnet med en annan familj och sedan göra en vuxenaktivitet. Det bästa är att man inte ens behöver försöka uppmana ett uns ab dåligt samvete, eftersom även den andra familjens dag underlättas då deras barn får en lekkompis.
Åtminstone tror jag det.

My friend went to cambodia and all i got was this mög

Har köpt massa saker i Kambodja. Klarade mig länge; i Kina köpte jag bara lite te, i vietnam köpte jag bara en jävla massa konhattar och tre solfjädrar, men i Kambodja försvann alla spärrar.
Säger till mig själv att det är presenter, men idag tvangs jag konstatera att jag har fler presenter än vänner.
Det störs problemet är dock att allt jag köpt kan delad in i två kategorier; fina saker som jag vill behålla själv, samt mög som jag skäms för att ge bort.
Lösningen blir nog att jag övertalar Elvaåringen att ge bort möget till sin släkt på pappas sida. Ingen kan bli irriterad på en elvaåring med dålig smak. Väl? Det är i varje fall bättre än de konhattar som är den gällande presentplaneringen.