Har lånat Svart stig av Åsa Larsson på Hornstulls bibliotek. Sträckläser den. Det är den bästa svenska deckare jag har läst på jag vet inte hur länge. Eller rättare sagt, det är den enda bra svenska deckare jag har läst på jag vet inte hur länge.
Någon annan har läst boken och kommenterat med röd kulspets. På vissa ställen är meningar understrukna. På andra ställen är stycken överstrukna. Och på vissa ställen finns det mer eller mindre begripliga marginalanteckningar. Meningen (om Uganda) “- De vill ju ha gruvdrift här på riktigt, de sitter på en skatt, de har ingen egen kompetens att få upp den” har till exempel erhållit kommentaren “negrer”. Och meningen “De har ingen kapacitet att utvinna sina naturtillgångar själva” har fått kommentaren “dumma negrer”
Jag är så fascinerad över Göran Hägglunds obsession med vanligt folk, och hans påstående att vänstermänniskorna och kultureliten föraktar de vanliga människorna;
“Vi Kristdemokrater är verklighetens folk. De som har familj, arbetar, tar semester och lever sina liv som folk gör mest; och som får höra av krönikörerna och teaterregissörerna att de ska skämmas att de är inskränkta och att deras tillvaro är falsk och förljugen”
Argumentationen är grotesk och verklighetsfrämmande på så många sätt. Jag försöker verkligen dra mig till minnes någon krönikör eller teaterregissör som hävdar att det är falskt och förljuget att ha familj, arbeta och ta semester. Det närmaste jag kommer är att jag har för mig att det fanns någon ideolog på SAF som tyckte att svenskarna hade för mycket semester och ledighet, och att vi borde ta efter Japan. Det är kanske honom Hägglund tänker på?
Dessutom är det ju, som Hyenan påpekar, kanske lite förmätet att ett parti som har 3.7% av rösterna ser sig själva som verklighetens folk. Eller så är det kanske så att verklighetens folk är ett annat folk än svenskarna. Verklighetens folk kanske mer är som Guds utvalda folk. De som inte super, svär och har oskyddat sex så fort de får tillfälle. Jag tror att Göran Hägglund får följa Bertol Brechts gamla råd: “Välj ett nytt folk”
Det är väl ganska självklart att Alex Schulmans attack mot bloggarna var en provokation. Att den lyckades är väl också ganska uppenbart, med tanke på det bloggdrev som uppstod, och som även jag deltog i.
Men frågan är vem Schulman provocerade. Jag och de övriga 99% av Sveriges befolkning som brydde sig antog att det var bloggarna han var ute efter. Isobel menar att det var en attack mot DN. Jag är böjd att hålla med henne. Schulman är lite för smart för att göra SievertÖholm och Jan Guillou-attacker mot bloggarna.
Fejkbloggar har diskutterats på sistone. Frågan är om vi nu ser början på en ny genre; Fejk-essäer på DN och andra pretentiösa publikationer.
Jag har en ny avrättningsmetod för sniglar. Jag hugger av deras huvud med spade. Chop chop. Sedan häller jag på snigelgift (av märket Curera, hur tänkte de då?) och hoppas att kannibalismen ska slå till.
Om man hugger av människor huvudet, så sprutar det ut blod. Tror jag, inte för att jag har provat. Det är samma sak med sniglar. Fast det är slem. Slem väller ut, pumpas ut. Som att klämma en jättelik övermogen finne. Eller böld. Det är hur äckligt som helst. Därför hackar jag snigeln 2-3 gånger, av äckelkänsla, och för att vara riktig säker på att den är död. Med kraft. Jag kör ner spaden 5 centimeter i marken varje gång. Tar i så mycket att jag får ont i handen.
Jag går nog tillbaka till Yes metoden. Så dryg att den räcker länge.
Jag har kommit på ett intressant mediaexperiment. Varje gång någon halvkänd hasbeen eller wannabe mediemänniska går till angrepp mot bloggar kan man byta ut “bloggare” eller “bloggosfären” mot skribentens namn. Hittills funkar det ganska bra.
“De traditionella medierna trippar på tå runt bloggosfären. De lägger sig på rygg och visar strupen. I rädsla för att stöta sig säger ingen sanningen – att den svenska bloggosfären både är rakt igenom ointressant och fullständigt betydelselös.”
Med Media Markt omvandlaren skulle resultatet bli:
“De traditionella medierna trippar på tå runt Alex Schulman. De lägger sig på rygg och visar strupen. I rädsla för att stöta sig säger ingen sanningen – att Alex Schulman både är rakt igenom ointressant och fullständigt betydelselös.”
“Vem bryr sig om anonyma människors pladder och dåliga anteckningar? …
Den som har tid att svamla på nätet dagarna i ända kan inte ha någon seriös sysselsättning eller seriösa avsikter”
I översättning:
“Vem bryr sig om Jan Guillous pladder och dåliga anteckningar? …
Den som har tid att svamla dagarna i ända kan inte ha någon seriös sysselsättning eller seriösa avsikter”
Jag tror faktiskt att jag har kommit på något stort här.
DN hävdar att babianer kan umgås utan sex, vilket får mig att höja på ögonbrynet. Babianer, det är väl de som pippar i princip hela tiden? Det är i varje fall mitt bestående minne av Afrikas nationalparker. Hela tiden, och med alla. Inte för att jag kom på så vänskaplig fot med dem att jag lyckades se skillnad, man jag har för mig att jag har läst att de inte är så monogama av sig. Det är möjligt att jag tänker på ett annat djur, men det är också möjligt att DN förväxlar umgås med monogami, och sex med faderskap.
För vad forskningen egentligen säger är att det finns långvariga partnerskap, där aphannen inte är far till barnet. Det behöver ju inte vara samma sak som att de umgås utan sex. Eller?
Barroso har på sig den svenska ordförandeslipsen. Fredrik Reinfeldt har det inte. Inte heller han som ser ut som Tolgfors eller han som ser ut som Björklund. Ingen av de kvinnliga statsråden har på sig ordförandescarfen. Det kan möjligen bero på att deras anseende och trovärdighet skulle få sig en törn om de såg ut som en flygvärdinna från sjuttiotalet. Dessutom skulle Ewa Björlings möjligheter att få användning för sina kondomer minska avsevärt.
Jag tycker det är bra att vår handelsminister har en otvungen syn på sin sexualitet, men jag önskar ändå att jag hade sluppit informationen att hon alltid går runt med kondomer i handväskan.Jag får så många tvångstankar och bilder i huvudet, jag inte blir kvitt hur mycket jag än försöker.
I DN:s klipp får man inte höra Ewa Björling själv uttala sig om sitt kondominnehav, men länken och speakerrösten ger i varje fall en entydig bild. Ingen skulle bli gladare än jag om det kom en dementi.
Det ringde i den fasta telefonen. Efter det att min mormor dog förra hösten är det bara telefonförsäljare och Nioåringen som ringer på den. Nu var Nioåringen hemma. Ändå svarade jag.
“Hej. Det är Viktor från DN”
DN. Hmm. Egentligen säger jag nej till alla telefonförsäljare, men DN skulle jag möjligen kunna vara intresserad av. Han får en chans.
“Jaaa”
“Ja! Hur är det med dig i kväll då”
“Viktor. Du hade en chans. Men där rök den. Hejdå.”
Efter tre minuter, precis när jag har satt mig på balkongen ringer telefonen igen. Det kan inte vara Viktor i varje fall. Så jag reser mig upp och svarar.
“Hej. Det är Viktor från DN igen. Jag börjar om, vi har ett…”
“Nej, nej. nej. Det gör vi inte. Om jag lägger på luren så betyder det att jag inte vill prata med dig. Hejdå.”
Efter tio minuter ringer det igen. Den här gången får Nioåringen svara.
“Hej”
…
“Vill du höra mig spela ‘Spanien är ett land’ på min blockflöjt?”
…
“Jo, jag sa, vill du höra mig spela “Spanien, är ett land” på min blockflöjt?”
…
“Nähä”
…
“MAMMA. DET ÄR DN?”
“HÄLSA ATT JAG INTE ÄR INTRESSERAD”
“Hon är inte intresserad”
…
“Är du säker på att du inte vill höra mig spela blockflöjt?”
…
“Jaha. hej då”
Det var dock inte Viktor som pratade med Nioåringen. Det var John. Men man får väl säga att tillsammans håller Nioåringen och jag ganska bra pli på telefonförsäljarna
“Men lyckligtvis finns det människor som kan tänka lateralt. Vetenskapsjournalisten Peter Sylwan – som bland annat arbetat på denna tidning – har på uppdrag av den fristående tankesmedjan Global utmaning utrett hur modern kommunikationsteknik skulle kunna rädda både miljön och bilismen.
Tänk er superträngselskatter som via satellit kan avläsa var varje bil befinner sig i ett enskilt ögonblick, hur många som är i bilen och hur mycket energi som förbrukas. I detta system skulle en ensam förare i bensindriven suv i Stockholms innerstad klockan nio på morgonen beskattas mycket högt. Däremot skulle en biogasdriven bil med fyra personer på Essingeleden klockan ett på natten köras näst intill avgiftsfritt.”
Ja, tänk er det. Jag tycker inte att tanken är särskilt tilltalande ur alla perspektiv, t.ex. integritetsperspektivet. Men Henrik Berggren har lösningen på det problemet.
“Svenska regeringen skulle kunna gå före på detta område – och dessutom säkerställa den personliga integriteten, vilket EU tycks ha påfallande svårt för.”
Lysande Sickan. Svenska regeringen som en garant för den personliga integriteten. Det är svårt att komma på en liknelse som ens kommer när i närheten vad gäller absurditet. Ett EU där Finland svarar för underhållningen? Italien för jämställdheten? Lettland för ekonomin?